Jag är tydligen ofta förbannad nu för tiden.

Jag är än en gång förbannad på min kollega. Den här gången har han inte gått emot mig som kollega utan som mamma.

Det började med att Douglas bråkade på bandyplan på fritids i tisdags. Jag tyckte att det var ett sånt onödigt bråk, D:s straff blev att han inte fick spela nån bandy resten av veckan för mig. Jag ville sätta ner foten och visa att det inte var ok att bråka.
Onsdagen kom och gick...
På torsdagen berättar min kollega att D hade spelat bandy. Jag sa till honom att jag hoppades att han hade sagt till honom att gå därifrån. Min kollega svarade att -Nej, jag sa till honom att mamma vill inte att du spelar bandy, men du får en chans av mig att visa att du klarar det. Jag sa till min kollega att så får du ju inte göra för då förstör du ju mellan mig och min son, då blev han arg på mig och sa att jag var elak. Jag var elak som sa att han förstörde mellan oss. Men jag tycker verkligen att han gör det.
Det är likadant med våra elever. Jag säger nej och han säger ja. Jag vet inte hur länge till jag klarar av att jobba med honom. Han går in till chefen och tar åt sig äran för sånt som jag har gjort, men snäll som man är så låter jag det vara. Nu ångrar jag mig, för snart är det ju löneförhandling och han har fått äran för vad jag har gjort BLÄ!!!!
Kram på er.