Känslan av total ångest

att det är måndag...

Folk pratar om att de har måndagsångest. Men det är bara för att det är jobbigt att gå upp på måndag morgon..

Jag mår både fysiskt och psykiskt dåligt redan halva söndagen över att helgen snart är slut och det är dags att gå till jobbet.

Jag menar verkligen att jag mår riktigt fysiskt dåligt. Jag har ont i magen, vill bara lägga mig ner och gråta. Det håller sen i sig nästan hela veckan tills det snart är helg igen.

Hm, undrar om det är dags att byta jobb???

Så jä--a skönt. :D

Jag har ju jobba extra ganska mycket. Speciellt i oktober. Jag jobbade extra och fick den här månaden ut ca 5.700 kronor. EXTRA!!! Så himla skönt.

Det betalar alla mina räkningar som är utöver de som dras på autogiro. Som exempelvis sonens hockeyavbetalning. Jag blev även av med två andra avbetalningar. :)

Det var första gången sen Uffe flyttade som jag betalade räkningarna med ett leende. :)

Eller ja, jag kanske inte ler för jag hade kunnat haft så mycket annat kul för dem, men det var första gången jag betalade räkningarna utan att fundera över hur sjutton jag ska klara mig resten av månaden... :)

Ikväll jobbar jag extra igen. :)

185 cm 62 kg. Måste gå upp i vikt men det är INTE lätt...

Jag gick ner 6 kg på 1 och en halv vecka. Jag gick sen upp 4 kg igen. Nu har jag gått ner de 4 igen. Jag kan liksom inte äta ordentligt.

Jag äter frukost och jag äter middag. Har jag tur kan jag äta lite mellis på jobbet men jag tycker oftast att det luktar så illa med mat då.

Jag får dock i mig godis utan problem... :)

Nu ska jag kämpa mig upp i vikt igen. Precis som jag har gjort i alla andra år i mitt liv...

Jag var rätt nöjd med mitt liv som det var. Varför i helvete var jag tvungen till att göra och bli såhär???

185 cm lång och väger nu 62 kg... På tok för lite.

Min ena stolthet. :)

Världens bästa målvakt enligt mig och jag är inte det minsta partisk. ;-) Han spelar match om 15 minuter och jag kan inte vara där och titta, jag ska jobba ikväll. Tur att vi har mormor och morfar som kan följa med då. :)

Långpromenad :)

Idag gick vi till Skärholmen för att lämna dottern på hennes fotbollsträning. Sen gick jag och sonen tillbaka hem. Vet inte riktigt hur långt det är men det är väl ca 6-10 km fram och tillbaka. Vi tog sen bilen för att hämta dottern igen. Eftersom vi skulle lämna sonen i ishallen.

När det var dags att hämta sonen från hans träning tog vi (jag och dottern) en promenad dit och plockade upp sonen så gick vi hem igen. På vägen tillbaka såg vi en skylt om hur långt det var tillbaka till Skärholmen och insåg att det är ca 1 mil enkel väg till ishallen, den vägen vi går....

Vi har alltså gått ett flertal mil idag. Jag frågade precis barnen om de skulle med ut och promenera. Jag är sjukt rastlös just nu. Barnen sa ja direkt. Så vi kom överens om att vi skulle se klart polisskolan 6 som går på tv just nu så får vi se sen om vi orkar en långpromenad till ikväll. Vi har ju sovmorgon imorgon så vi behöver inte lägga oss i tid ikväll.

Kom ikväll överens med en vän till mig att nästa vecka när jag är barnfri så ska jag promenera hem till honom när jag är rastlös. Så nästa vecka lär ni se mig promenera till Fruängen. Undrar hur långt det är att gå dit. Och hittar jag???? Hm? Det går nog bra. Jag längtar redan att få gå dit. Det är så mycket skönare att promenera när man har ett mål. :) Ett trevligt mål oxå :)

Hm, det blev ingen promenad ikväll, dottern somnade i soffan precis...

Kram på er

Identitetskris???

Förra veckan blev jag kallad till ett promenadmöte med chefen.

Hon tyckte inte om vad hon såg med mig sa hon. Hon sa att hon var orolig för mig, att jag blivit så mager. Ja det är inte konstigt att man blir mager när man går ner 6 kilo på 1½ vecka.

Hon ville skicka mig till företagshälsan sa hon för hon vill ha mig kvar på jobbet. Jag gick genast i försvar och sa att jag har ju bara varit sjuk i 1 vecka på 3 år.

Hon var en riktigt snäll chef som bara överöste mig med komplimanger om hur underbar människa jag var, både som pedagog och människa. Hon sa att jag är en sån människa som man bara vill vara omkring mest hela tiden för jag är så go.

Jaja, hur som helst gav jag henne min tillåtelse att boka tid på företagshälsovården åt mig.

Läkaren funderar på om jag kanske har en identitetskris. Vem är Åsa nu när Åsa inte spelar hockey längre. Hon snöade verkligen in på min hockey. Eftersom jag slutat nu efter 20 år. Och vem är Åsa nu när Åsa inte är ihop med Uffe längre???

Ja du. Vad svarar man på den? Jag är Åsa. Jag är ungarnas mamma och älskar det. Att jag inte har min familj och hockey kvar ger det mig en identitetskris? Ja, kanske.

Då får jag väl börja tänka på vem fan jag är då. Tänk om jag kommer fram till att jag är ingen då? Ja, var jag inte deprimerad innan så lär jag väl bli det då...

SUCK!!!!!

En kvällspromenad

Jag och dottern tar en kvällspromenad i samma skog som jag brukar gå i? Det är mörkt omkring oss. Tur att det lyser på spåret där vi går. :) Dottern ser läskigheter överallt omkring oss. :)Jag är en snäll mamma och skrämmer inte upp henne mer än vad hon redan är. Jag vill ju ha sällskap fler gånger.

Syskonkärlek

Så här satt mina troll i soffan och tittade på tv när jag klev upp imorse. Jag tror att de älskar varandra trots allt kiv dem emellan. :)

Maten idag

Man skulle kunna tro att jag har ramlat och slagit mig. Jag serverar fisk hemma och har sallad till oxå. :)

Trollen tar för sig. :)

Älskar när barnen tar sig för och gör något kreativt tillsammans. Att maten snart är klar och jag vill duka, det struntar vi i. Duka kan vi göra när maten är klar eller så äter vi framför tvn istället. :)

Nostalgi

Jag tog med mig ungarna in till Söder. Vi går runt och tittar på vart jag hängde när jag var liten. Mormor och morfar bodde ju här. Det är så kul att gå runt och visa för ungarna är intresserade och de ställer frågor. Jag har världens bästa ungar. :)

Saknar

Min hockey.

Mitt ex.

Mina barn (fast att de är här...)

Pengar.

Vänner.

Min bror.

ETT LIV!!!

Säkert en massa mer....

Äta???

Jag har inte ätit sen i fredags kl 16.30. Nu är det söndag kl 12.40.
Jag var hemma hos exet igår efter jobbet och typ kräktes eftersom han rostade bröd. Det luktade så illa...

Idag var jag på city gross och skulle handla bröd hem. De bästa kommer ju imorgon. Jag höll på att kräkas då med. Vet ni hur mycket brödavdelningen luktar egentligen???

Jag har börjat att äta av medicinen som var kvar från i somras när jag mådde så här. Så förhoppningsvis kommer jag att börja äta ikväll eller imorgon.

Jag har bara sån sorg. En stor sorg som bara växer och växer i mitt hjärta. Igår hade jag så ont så det kändes som om hjärtat skulle spricka.

Vet bara inte hur jag ska ta mig ur det här. Tiden läker alla sår säger man. Ja men HUR LÅNG tid????

Det var ett år sen vi flyttade ifrån varandra...

Att jag nu har insett att jag nog troligtvis vill ha tillbaka honom gör inte saken bättre. Att han troligtvis inte vill ha mig tillbaka det gör det inte lättare... Fan!!!

Jag har iofs varken sagt något till honom eller frågat hur han känner men jag tror iaf att han är nöjd med livet som det är. Han säger så iaf.

Jag är glad för hans skull men såååå ledsen för min skull. :)

Jag vill bara ligga och sova dygnet runt. Ligga i fosterställning under täcket med tummen i munnen. Men det går ju inte för jag jobbar och står i mest hela tiden. Men imorgon kommer de bästa tillbaka till mig i en vecka. Jag har fortfarande inte vant mig med att de inte bor här varannan vecka.

Nä nu ska jag försöka att kliva upp ur soffan och plocka undan lite här hemma. Jag har inte orkat göra något på säkert 2 veckor. Då kan ni tänka er hur det ser ut här hemma. :( BLÄ!!!

Ups, fel av mig...

Jag mår inte bra som sagt. Jag sa att jag åt iaf. Det gör jag inte.
Bara tanken på mat får mig att nästan kräkas. :(

Nu ska jag åka och jobba i 4,5 timme. Jag har ätit 6 skedar med yoghurt idag. Jag kommer även laga mat till mina boende. Det här kommer att gå bra... Shit pomfrit!!!

Men det gick i somras och borde gå nu oxå.

Hur många tårar finns det egentligen???

Ligger och försöker sova. Det går inte.
Har börjat att må sådär dåligt igen. Gråter hela tiden. Bröt ihop på jobbet idag.
Äter gör jag iaf än så länge men känner att matlusten börjar att avta. Vill inte må så här.

Hur många tårar finns det i en kropp egentligen? Tar de aldrig slut? Vart kommer tårarna ifrån. Går de att stoppa? Fast jag gråter iofs helst med tårar än utan. Det känns mer på riktigt då. Att man faktiskt är ledsen och inte bara spelar... Eller nåt...

Det är 4 dagar kvar tills det har gått 1 år sen vi tog beslutet om att flytta ifrån varandra. 1 år!!! Shit vad tiden går fort.

Att vara vänner visade sig vara svårare än vad jag trodde. Det gör mig bara förvirrad. Vill, vill inte. Just nu mest vill. Kanske är försent???

Less på alla tankar som far runt i huvudet på mig jämt, dag som natt. Att vara själv fungerar inte alls. Jag trodde att dottern hade fotbollscup imorgon. Det visade sig vara på söndag. Jag fick panik. Vad sjutton ska jag göra hela dagen imorgon????

Jag jobbar extra just nu. I hemtjänsten. Vad skulle jag göra på kvällarna om jag inte hade det??? Jag kan inte vara själv helt enkelt.

Jag får panik. Jag vill inte må så här. Jag vill kunna sova, äta och fungera normalt.

Fuck life!!!

Om 2 veckor skulle vi åka till Värmland på fest. Maskerad, jag hatar maskerad. Idag kom jag på vad jag skulle klä ut mig till. Nu tror jag att jag hoppar över att åka. Det kanske inte passar sig helt enkelt.

Jag vill samtidigt som jag är rädd för om det är rätt. Att vilja är kanske fel.

Om 2 dagar skulle vi ha varit ihop i 14 år. Om 4 dagar tog vi beslutet att flytta isär. Nu ett år senare finns det andra beslut att ta. Fortsätta att må dåligt eller ta tag i livet och börja må bra. Jag ska försöka att ta tag i livet. Nån dag. Inte just nu bara. Jag vågar inte!!!

Men vad faaan!!!

Här skulle jag och min pappa byta däck på min bil. Jag ska ut och köra tidigt imorgon med dyrbar last. Min dotter har fotbollscup och jag ska köra henne och 3 st till i min bil. Då ville jag se till att det var säkert att köra även om det skulle vara halt...

Men nä, mina hjul har en sån där låsmutter eller vad de heter. Jag måste ha en speciell mojäng för att kunna få upp den muttern. Den fungerade inte av nån konstig anledning. Tack och lov på det första hjulet som vi skulle byta. Tänk vad hemskt om vi redan hade bytt på tre hjul så fungerar inte det sista...

Nu måste jag lämna in bilen till verkstad för att de ska byta hjul. En extra kostnad. Jippie!!!!

Nä, inte Jippie!! Jag har knappt pengar till mat. Men men det måste göras..

Bilen behöver jag ju för att kunna köra de bästa till deras träningar och matcher...
Vilket jag mer än gärna gör.
Speciellt när jag i tisdags tog det slutgiltiga beslutet om att verkligen lägga av med hockeyn. Jag tänkte att jag skulle ha fortsatt med den men insåg att jag inte har råd med det. :(

2000 kr kostar det för mig att spela. Det låter inte så mycket kanske men jag betalar ju även sonens avgift. Den är desto dyrare... Kan inte förstå varför det ska kosta 7000 för 11 åringar att spela hockey... Men men det är han helt klart värd. :)

Nu ska jag köra iväg dottern på middag och lekar med fotbollslaget. Sen hämta sonen från träningen innan jag och exet åker iväg och handlar innan dottern ska hämtas upp igen. Sen blir det nog lite Idol ikväll innan det blir sängdax för att orka vara på cup imorgon. :)

På riktigt???

Jag sitter och tittar på Outsiders på 5an. Idag handlar det om människor som tror att de är djur.

De klär ut sig i sina djurdräkter och går ut på stan eller bara sitter hemma i sin soffa...

En tjej brukar få frågan om hur det känns att vara katt. Hennes motfråga som hon då vill ställa är Hur känns det att vara människa???

Liksom, vad är det för fel???

Jaja, alla är vi olika och jag hoppas att de är lyckliga. :)

Länge sen nu...

Det var riktigt länge sen jag skrev. Det kan bero på att jag har mått så mycket bättre än vad jag gjorde i somras.
Av nån anledning har det inte känts ok att skriva när jag har mått bra pga att jag mådde så dåligt sist jag skrev. Sjukt egentligen. För det borde vara lika lätt att skriva nu...

Jag har fortfarande mina upp och ner dagar. Just idag mår jag bra men har ändå en liten down...

Jag får ofta frågan när jag ska ta och träffa nån ny? Men jag vill inte träffa nån ny ännu. Vi var ihop i 13 ½ år och det tog slut för 4 månader sen. Låt mig vara liksom...

Jag hade planerat att bli gammal med honom. Jag känner det fortfarande som ett stort misslyckande. Men det är himla skönt att vi kan vara bästa vänner fortfarande iaf. Vi umgås i princip varje dag. Äter middag ihop med barnen mm...

Låt mig vara, jag träffar nog en ny kille när jag är mogen för det. Den tiden kommer säkert, kanske inte snart men så småningom. :)

Men det bästa är att jag mår bättre nu för tiden. :)

Rastlös

Jag mår så himla mycket bättre nu för tiden.
Visst har jag mina nerekvällar men de har vi väl alla?

Men grejen är att jag har blivit så sjukt rastlös. Jag var ute och promenerade idag. Ca 8 km på 1 timme blev det. Gick inte så fort som jag brukar men ändå...

Detta gjorde jag mellan kl 17-18 ungefär, jag passade på medan sonen tränade. Han tränar ju vid skogen som jag brukar gå i.
Sen åkte vi hem och lagade middag. Det är efter det som jag börjar bli så rastlös. Nu vid den här tiden är det som värst. Jag skulle kunna klättra på väggarna här hemma.

Jag skulle gärna ut och gå lite till men jag har barnen en extra natt eftersom Uffe blev magsjuk. Jag tyckte inte att de skulle vara där när han var sjuk. Rädd för att han smittar dem och de blir sjuka.

Imorgon ska jag försöka att hitta på en grej med en vän. Ska bara se om vi kan träffas. vi brukar ha svårt för att få ihop våra scheman. När jag är ledig så är han upptagen eller tvärtom.
Vi har försökt att träffas i 2 veckors tid men det går inte ihop. Så kan det vara ibland. :) Då är det tur att telefonerna finns :)

Nu ska jag kolla klart på CSI sen ska jag hoppa i säng. :) Kram på er

Motion

Jag och dottern har precis varit på en 5 km promenad. Jag försökte att få henne att jogga lite men hon var för lat. Hon fick håll hela tiden enligt henne. Jag undrar hur sjutton hon klarar av att springa midnattsloppet???

Men det var skönt iaf. Den rundan vi gick idag brukar jag gå ca 3 varv på samma tid. Vi gick den på ca 43 minuter idag. Men det gör inget. Vi fick lite kvalitetstid jag och dottern.
Hon tyckte inte att det var roligt att motionera när skogen var full av blåbär så jag fick lova att vi skulle tillbaka bara för att plocka blåbär någon dag :)

Min fina brorson

Min kanonfina 17 åriga brorson ringde precis. Han ville komma över och hälsa på hos sin faster. Det får han självklart. :)

(Att det egentligen var för att han behövde låna tvättmaskinen, det låtsas jag inte om.)

Enligt mig var det ju enbart för att få träffa faster lite :)

På måndag

På måndag då börjar mina nya arbetsuppgifter och därmed även mina nya arbetstider.
Jag kommer att börja jobba 7.00-15.30 mån-ons och 6.30-15 tor-fre.
Det kommer att bli jättesvårt för det betyder att en kollega ska ha hand om mina barn (elever) ensam från att jag slutar till 16.30. Det kommer säkert att gå jättebra, jag är egentligen inte alls orolig. Men jag är orolig över hur JAG kommer att klara det. Jag med mitt kontrollbehov. Jag vill att det ska se ut och vara på MITT sätt.
Det kommer även att bli jobbigt att gå upp och börja sådär tidigt varje dag. Allra helst eftersom barnen inte har stigit upp då. men de är så pass stora nu och de har ju bevisat att de klarar det varannan vecka hos Uffe. Det bli till att stiga upp varje dag kl 6.00 nu. HJÄLP!!!

Då jag jobbar på fritids så är man ju van med att schemat läggs bakifrån. Alltså från stängning och tillbaka. Det är därför jag är lite orolig över tiderna. Jag vet att normalt folk går upp vid den tiden varje dag annars. ;)

Vad ska jag göra på jobbet då? Jo, jag ska börja jobba i matsalen. Jag ska ha hand om frukosten för våra elever. Får se hur många elever det kommer för att äta frukost. de har mellan 7.30 till 8.00 på sig att äta. :)

Efter matsalen ska jag gå in till mig och öppna upp cafeterian för högstadiet. Och sen har jag rastverksamheten att ta hand om. Vi ska börja med planerad rastverksamhet på skolan. Får se hur det går. Vi skulle vara 6 st från början och blev tillslut 3 st. Vi 3 ska ha rastverksamhet både inne och ute. Men allt löser sig nog under tiden. Nu i början ser man ju så mycket problem som egentligen inte är något problem som det visar sig sen.

Jag har alltså ansvaret för rastverksamheten och Klubben på vår skola. Det är något jag ser fram emot. :)

På måndag begravs en av våra kollegor. Det är inte lika kul. Samma dag som skolan börjar igen. Den kollegan var även mina barns ansvarsfröken på fritids. Jag har valt att inte gå på hennes begravning. Jag känner att det blir för mycket. Det räcker med att behöva gå på närståendes begravningar. Och som jag har mått på sista tiden känner jag att en begravning inte är det bästa för mig. Men jag sänder många tankar till henne. Extra många på måndag.
Cancer var orsaken. Denna hemska sjukdom...

Men idag är det lördag och hockeysäsongen är äntligen igång. Idag hade sonen sin andra träning för säsongen. Kl 7.00 ringde kl imorse och kl 8.00 var vi där. vi kom därifrån vid 11 tiden.
Då hade Uffe ringt och frågat om jag hade någon frukost hemma för han hade ingen...
Jag sa att jag skulle hem och fixa iordning lite frukost/lunch. Jag hade passat på att handla medan sonen tränade.
Uffe hade även en kompis med sig som tydligen hade slaggat kvar hos honom. De blev imponerade av frukosten och kallade det för hotellfrukost. Det var kaffe, ägg, massa pålägg, olika mackor oboy och risi frutti. Jag har nog glömt något för bordet var fullt av saker :)

Jag bjöd även in Uffe på middag då vi ska äta potatis och fläskkotlett i gräddsås ikväll. Något som han älskar. Han sa att han skulle fundera på det men nu har han fått hem en massa folk till sig så nu är det fest hemma hos honom. :)
Det gör inget, desto fler kotletter till mig.

Saknad

Idag känner jag sån saknad. Men jag vet inte riktigt efter vad???

Jag gillar inte att vara singel helt enkelt. Jag saknar nog tvåsamheten. Det är inte riktigt Uffe jag saknar. (även om jag visst saknar honom) men det är det där att vara två vuxna här hemma. Två som tar hand om barnen när de bråkar.

Att vara singel och ensam. Det är inte jag.. Ändå så var det det jag saknade när vi var två. Gräset är inte alltid grönare på andra sidan. Jag tror dock att den här gången var gräset grönare på andra sidan men lite längre bort bara.

Nu måste jag börja vandra. Det är en bit kvar. Men jag är säker på att jag kommer att hitta det gröna gräset så småningom :)

Life sucks sometime!!!!!!!!!!!!!!!!

Fin :)

Den här fina buketten fick jag av mina fina föräldrar igår, för att göra mig glad. Det blev jag. :) Tack så mycket.

Ingen bra dag

Idag har jag ingen bra dag igen. Satt i matsalen med all personal och var tvungen att gå ut därifrån en liten stund. Stog utanför i nån minut medan jag försökte hindra tårarna att rinna. Det lyckades inte så bra men det gick över fort. Det är ju positivt. Att det går över fort menar jag :)

Idag :)

Idag var vi i Waxholm och hade Fångarna på Kastellet. Typ som fångarna på fortet.
Det var grymt kul. 2 timmar kändes som 5 minuter. Jag ville absolut inte att det skulle ta slut.
Vår ledare var riktigt snygg att titta på oxå. :) Då blir det ju extra roligt. :)

Jag hade hamnat i en grupp men när vi kom fram så behövdes det ett lag till. Då tog de typ 1 från varje grupp och vips så fannsmitt nya lag. Både rektor och biträdande rektor hamnade i mitt lag.
Vi hade det grymt kul. Kommer inte ihåg hur många vi var i laget men vi var nog 8 st.
Jag fick klättra på stege som om man klättrade lite snett så snurrade den runt och du hamnade under stegen.
Jag fick kliva över ett rum med stigbyglar fästa i taket så fick du ta dig från den ena till den andra. Grymt kul.
Vi fick leta efter röda bollar i ett bollhav med mest vita bollar. Det låter inte så svårt men det var det och sååååå himla roligt vi skrattade mest hela tiden.
Vi fick gå in i ett rum med massa krukor. Där skulle vi stoppa i händerna och leta efter 2 dankar. Det var så himla läskigt. Men jag vågade tillslut att göra det. Det trodde jag inte att jag skulle våga. Jag stog och tvekade länge innan jag stoppade ner handen i den första krukan...
Vi fick även göra en labyrint med kula. Det var rätt så lätt när man fick in snitsen, vi fick börja om en gång...
Vi fick göra flipperbiljard. Det var som ett flipper med biljardkulor. Och så var det små hål där vi fick stoppa in en pinne så att vi kunde slå till bollen så att den for vidare.

När vi hade gjort de celler vi hann med så var det samling på borggården igen. Där fick vi lösa 4 gåtor varje gåtas svar var en siffra. Då fick vi försöka att öppna ett kodhänglås så fort vi kunde svaren. Vi kom tyvärr 2a på det. Ett lag hann före oss och vann därför skatten. Men vi hade det skoj ändå. Sen åt vi lunch. Kyckling och potatis. Det var en stor besvikelse. Det var jättegott men så lite mat. Jag var ju ashungrig och hade kunnat äta minst en sån portion till.

Det jobbiga idag var bara att när vi var på Pressbyrån för att handla lite kaffe innan vi åkte båten över till Kastellholmen så stod jag där och helt plötsligt kände jag bara paniken komma. Jag sprang ut från kiosken och satte mig på en bänk och bara väntade på att tårarna skulle ta slut. Så jobbigt att inte veta när det sätter in. Men jag är såååå grym på att dölja det. :)Och Oscarn går till Åsa Forsberg.....
Men just under de 2 timmar vi höll på så mådde jag kanonbra och under all annan tid så höll jag mig till de kollegor som jag mår bra av. Pelle och Malin och Björn. de är mina klippor på jobbet. Malin har under den tid vi känt varandra alltid kunnat göra mig lugn. Jag blir lugn av att vara i hennes närhet. Pelle han gör mig bara så glad och Björn ja han är Björn.

Jag hade tagit en plats vid bordet på lunchen. Brevid Pelle, mittemot Malin. Björn såg inte det utan tänkte sätta sig brevid Pelle, på min plats. Det fick han såklart inte. När han frågade varför jag skulle sitta brevid Pelle så svarade jag bara att så har det alltid varit jag har en av er på varje sida. Och det höll han med om. Så har det ju alltid varit. Japp, jag är alltid mitt emellan mina pojkar. De är mina pojkar nämligen. :)

Så iaf, idag har jag en dålig dag mitt i allt det grymt roliga....

Födelsedag idag

Idag fyller jag år. :)

Barnen är hos sin pappa så det blev ingen frukost på sängen :(
Men det känns som om jag klarar mig utan det.

Jag kommer ju att få träffa dem ändå. Vi ska nämligen iväg på moppeutflykt idag. Vi hade tänkt att åka till Södertälje och köpa glass men det blir till att åka till Lisma och spela minigolf istället :)


Uffe tar sonen på sin moppe och jag tar dottern på min moppe. :) Det tycker hon inte så mycket om för pappa kör mycket snabbare än vad jag gör.

Det blir en bra dag idag. Det känner jag på mig. Jag kan behöva en bra dag då de sista dagarna inte har varit på topp. Men man kan ju inte ligga på topp jämt. :)



Igår sprang de lilla midnattsloppet. Båda förbättrade sina tider från förra året men de hade oxå kortat av banan av nån konstig anledning... Stephanie hade blivit slagen av någon medtävlande ute på banan. Då börjar man ju fundera på vad det är för fel på dagens 9 åringar... Men de kom i mål båda två och de var så stolta. :)

1 dag utan medicin.

1 dag utan medicin.
Hur har det gått kan man ju undra och det undrar ju jag med.

På jobbet idag har jag varit fullt sysselsatt. Med allt utan att vara med barnen. Det har inte gjort mig ett dugg. Idag har jag nämligen haft lite möte med chefen. Det skulle vara ett möte på ca 10 minuter. Det tog 30 minuter för att sen ha en paus då hon hade ett annat möte, under den tiden fick jag fortsätta att göra om schemat för hösten lite. Efter ca 1 timme fortsatte vi vårt möte då även med Rektor. Jag berättade om mina idéer om schemat mm.
När mötet var slut tackade rektor för att jag hjälp till och sa att jag var duktig :D
Det är alltid skönt att höra. Speciellt från en som man har trott inte tycker så himla mycket om en.
Efter lunch satte jag mig vid datorn och skrev ner schemat på de 22 personer som jobbar på fritids... Det tog sin lilla tid. Jag har nämligen aldrig gjort sånt förrut.
Jag lämnade in schemat och fick ännu en datoruppgift. Nu skulle jag göra frukost, lunch och melliskupongerna. Vi har alltid bjudit personalen på lunch i skolan men from i höst ska vi få börja betala och behöver då kuponger...
Det tog också sin tid då jag aldrig har gjort sånt heller...
När jag lämnade in dem fick jag även uppdraget att göra rastvaktsschemat...
Att det inte är mitt jobb att göra sånt här kvittar. Jag tycker att det är kul att få göra det och jag får säga nej...
Men det har varit så himla skönt att ha nåt annat att tänka på idag...

Så nu till vad jag skulle berätta om.
1 dag utan medicin har varit ganska ok. Jag har även valt att inte umgås med Uffe ikväll... Mest för att jag vill se hur det går utan sällskap och medicin.
Det har gått bra. Tårarna har bränt bakom ögonlocken ett par gånger ikväll men det har inte brutit ut något. Det är ju positivt, tror jag.
MEN shit vad tankarna går i huvudet. Det går liksom inte att få stopp på dem. Hade jag haft en liten lucka i pannan och man öppnade den hade man sett hur kugghjulen snurrade fort fort nästan så att det börjar ryka där inne.
Det konstiga är att jag tror att skulle någon fråga vad det var jag tänkte på så skulle jag inte kunna berätta det. För det är allt och ingenting som snurrar runt där inne...

Inatt drömde jag en massa igen. Jag drömde att vi blev jagade av 2 våldtäktsmän som också var mcknuttar. Tillslut blev jag trött på att bli jagad och behöva gömma mig så jag klev fram och började att jaga dem. Då försvann de. De blev rädda för mig.

Amatör som jag är så tolkar jag det som att jag e less på att bli jagad av mina tankar och nu när jag börjar ta tag i det så försvinner de. Eller nåt ;)

Men nu ska jag försöka att sätta mig ner med ett glas Grappo och titta på en film. Och bara tänka på positiva saker. Som att jag fick beröm av chefen idag, inte bara en gång, utan flera gånger. :D Just det jag har lyckats att äta idag. Massvis, utan medicin. Yey!!! :D

Ett inlägg för mig själv egentligen...

Sitter och funderar på vad jag ska skriva...

Jag är förvånad över mig själv för att jag har varit ärlig mot vänner och kollegor om hur jag har mått under semestern. Eller ja, ärlig är väl att ta i men jag har berättat att jag mått piss och nu äter medicin. Särskilt mer vet de inte. Nån vet ju mer än andra såklart. Tror att det har med att göra att jag redan skrivit ut det här i bloggen som jag har lyckats berätta för vännerna...

Det jobbiga är att jag knappt har lyckats umgås med nån annan än Uffe. Vissa personer gör mig skitnervös... Jag satt på gården i fredags med ungarna och Uffe. Då hade vi även kommit överens med 2 grannpar till om att vi skulle grilla. Det var helt ok. Jättemysigt hade vi. När vi hade ätit klart kom ett par från en annan gård. Även de vänner till oss. Jag blev jättenervös och händerna började att skaka. Jag kände att jag nästan tryckte mig mot Uffe och när han reste sig upp för att röka fick jag nästan panik. Jag kände mig som en blyg 3 åring som gömmer sig bakom mammas ben. Min vän satte sig på Uffes plats och pratade med mig men jag orkade inte lyssna på henne. Jag höll bara koll på Uffe och ungarna. Av nån anledning reste sig min vän igen och Uffe satte sig ner brevid mig igen. Då bara väste jag till honom att han var tvungen att sitta kvar, han fick inte gå igen... När han sen behövde gå på toa, ja då följde jag med...

Jag förstår inte varför jag kände så inför mina vänner? Jag har känt de i minst 10 år...
Men de gjorde mig jättenervös...
Däremot har jag haft en vän från förr här hemma. Henne har jag inte umgåtts med sen vi gick i typ 6an, det har gått jättebra...
Det finns även andra som gjort mig nervös som inte borde göra mig nervös. Jag gillar inte känslan... Det är inte jag.

Igår gick barnen över till Uffe, nu är det hans vecka att få ha de bästa. Igår slutade jag 14.30 då åkte jag och Uffe och handlade för han behövde det. Sen bjöd han på middag och film. Jag gick därifrån vid 22 tiden. Idag slutade jag vid samma tid. Gick hem 1 timme innan jag, Uffe och Stephanie åkte till Skärholmen för att köpa gympadojjer som hon ska ha när hon springer midnattsloppet på lördag. :) När vi kom hem bjöd han på middag och film.. Men idag gick jag hem direkt efter filmen. Vid 20 tiden... Filmen hette The blinde side. Oj vilken film, den var kanonbra. Sann film var det med.
Imorgon slutar jag vid 16 tiden men ska försöka att åka och träffa en kompis. Vi har försökt att få till att träffas men antingen så är han upptagen eller så kan inte jag. Imorgon skulle vi försöka så får vi se om det blir så. :)

Imorgon slutar jag med medicinen oxå. Jag känner av på kvällarna att den har gått ur kroppen men nu känner jag samtidigt att den inte riktigt behövs på morgonen. Jag klarar av att vara vaken utan att må illa. Förrut kunde jag inte ens dricka min oboy utan att ha låtit tabletten verka en kvart till en halvtimme. Idag kan jag skölja ner tabletten med oboyen. :)

Jag är dock lite orolig för att inte ta den alls. Jag ska sluta med den samma vecka som de bästa är borta... Samtidigt har jag bestämt mig för att försöka att inte umgås med Uffe varje dag. Det är inte bra för nån av oss tror jag. Även om det har varit kanon att ha honom hos mig nu. Det är oftast han som bjuder över mig men även jag bjuder över mig själv. Vilket gör att vi umgås lite för mycket kanske...

Doktorn sa att jag skulle ta uppehåll ett par dagar med medicinen efter 10 dagar. Men han sa aldrig hur länge??? Om jag inte känner att jag behöver dem igen så behöver jag väl inte börja igen?

Vad vet jag???

Livet blir inte alltid som man tänkt sig.
Jag hade tänkt bli polis- det blev jag inte...
Jag hade tänkt att leva ihop med mina barns far resten av mitt liv - så blev det inte...
Men jag känner mig ändå ganska tillfreds med mitt liv. (Även om det inte riktigt låter så just nu för tiden) Jag är ganska lycklig ändå. Att jag och Uffe lyckades bli bästa kompisar efter vår separation är helt otroligt. Nu pratar vi mer än vad vi någonsin har gjort. Om allt även om våra känslor om hur vi känner för saker och ting som händer. Det har vi aldrig gjort. När vi var tillsammans kunde nog ingen av oss ta upp saker utan att den andre tog det personligt och blev sur. Nu kan vi prata om sådant. Det är så himla skönt. :)

Nu har jag nog svamlat klart för ikväll. Det här inlägget var mest för mig själv och därför är det kanske inte så förståligt för er andra men så får det vara. :)

Vill bara säga

att jag mår såååå mycket bättre nu för tiden. Jag kan fortfarande bli alldeles nervös på kvällen och jag kan fortfarande helt plötsligt bara börja gråta. Även om vi ligger på stranden...

Men nu mår jag bättre. Jag åt tom en hel Åsaportion med mat igår kväll. Det var asgott :)

Utan min Uffe hade jag nog inte riktigt klarat av detta. Jag har bara lyckats att umgås med honom utan att vara nervös. Han har verkligen funnits där för mig dessa 2 veckor. :) Det är snällt med tanke på att vi faktiskt inte är tillsammans längre. Även om folk runt omkring oss tror det eftersom vi umgås varje dag. :)
I torsdags kunde jag och de bästa åka iväg och träffa en kompis med hennes barn och spela minigolf. Jag mådde bra hela kvällen. Så himla skönt. :)

Att jag sen spelade mitt livs bästa runda i minigolf gjorde ju inte saken sämre. Jag gick runt på 40 slag. Det har jag aldrig lyckats med förrut. :)

På onsdag tar jag dock sista tabletten och är barnfri så vi får se hur det går då. Ann-Sofi har lovat att komma och leka med mig om det behövs :) Men nu tar jag en dag i taget och just nu mår jag bra.

De är underbara

Mina troll är de finaste trollen i världen. De ordnade en skönhetssalong åt mig. Med alkoholfri drink godis, varma stenar, massage och lite till.
Som sagt: De är underbara. :)

Vad ska man säga?

Har precis slagit barnen i en minigolfrunda. :)

Det var mysigt. Jag önskar bara att jag kunde må lite bättre...
Vill verkligen inte må så här. Önskar bara att jag slapp jobba i nästa vecka...
Jag vill verkligen inte det.
Jag vill vara ledig ett tag till. För om jag mår så här som jag gör på jobbet så kommer det inte att gå så bra... Jag börjar ju att gråta av ingen anledning precis när som helst...

Tom på stranden idag. Jag lyckades dock att dämpa en ångestattack där mitt på stranden bland allt folk. Det var ju skönt...

Det känns dock som om jag skulle behöva äta mina tabletter 2 gånger om dagen. Jag behöver en på morgonen för att sluta må illa och kunna äta lite. Men på kvällen tar de ju slut och jag mår piss istället...

Fuck life!!! Just nu iaf.

Jag är såååå himla glad över mina barn och att de är hos mig denna vecka. :)

Idag

har jag mått klart mycket bättre. Jag pallrade mig iväg till farbror doktorn imorse Där fick jag piller som jag skulle äta 1 gång om dagen.

Efter doktorn åkte jag, Uffe och dottern till stranden men som vanligt gick solen i moln när vi kom dit...
När vi kom hem gick dottern ut och lekte och jag la mig på soffan och somnade och sov en bra stund. När jag vaknade gick jag ut på fb och blev då uppchattad av Uffe som frågade vad jag gjorde och jag sa trot eller ej men jag är hungrig...

Han sa att jag skulle pallra mig över så skulle han laga lite mat. Jag var lite orolig för att jag inte skulle kunna äta men jodå lite makaroner och 1½ köttbit blev det men sen tog det stopp. Men nu har jag ätit iaf.

Det var precis det doktorn sa. Att med de här pillrena så kommer du kunna äta igen. :)

Nu är jag bara orolig för hur kvällen kommer att sluta. Börjar känna mig lite nere igen. Jag vill bara må bra. Varför kan jag inte få det? Jag får väl ta och ropa in dottern snart och så får vi ta och lägga oss tidigt så att inte ångesten hinner komma och ta mig ikväll igen...

Men som sagt jag mår bättre och har börjat äta igen. Alltid ett steg iaf...

Min vecka

Har innehållit alldeles för lite sömn. Jag sover väl ca 2-3 timmar per natt, trots att jag är astrött. Jag drömmer och tänker alldeles för mycket i sömnen.

Den har även innehållit ett par svimningar, men det blir väl så när jag inte kan äta. För äta kan jag inte, jag mår illa av bara tanken av mat, lukten av mat är hemsk. Uffe bjöd mig på middag efter mitt jobb igår kött och potatis som jag älskar. Redan i hans port mådde jag illa då jag kände stekoset. Jag fick i mig 1 potatis och ½ köttbit. Jag fick dock i mig 2 bananer under dagen också.

Panikångest har jag haft, en väldigt spännande upplevelse- NOT!!!

Det är tur att jag har Uffe han har varit med mig hela veckan och stöttat mig så bra han har kunnat. Stackarn. För det var i förrns i lördags som jag verkligen berättade för honom hur jag mådde och troligtvis varför jag mådde som jag gjorde. Efter att ha berättat mådde jag bättre. Behövde väl prata med nån helt enkelt.

Men nu är det lite sämre igen. Illamående jämt. Vill kräkas men det finns ju ingenting i magen som vill upp. Vänder bara på magen med andra ord...

Så nu vet ni kanske lite mer om hur jag mår. Men jag hoppas på en snar bättring. Jag får ju barnen idag så bättre blir det ju. Iaf lite. :)

Skulle vilja

få lägga mig ner på golvet och skrika, slå med händerna och sparka med fötterna i golvet.
När jag har gjort det vill jag bara krypa upp i sängen lägga mig i fosterställning stoppa tummen i munnen och somna. När jag vaknar igen vill jag att allt är bra igen.


Skulle så gärna vilja få göra det men det funkar ju tyvärr inte så.

En glädjande sak är ju att mina små troll kommer hem till mig ikväll. Jag längtar så efter dem. :) Trots att vi träffas varje dag.

På färden

Jag har idag fått lite svar på några funderingar som jag har haft. De var inte riktigt de svaren jag hade velat haft men ändå så mår jag så mycket bättre. Det är ju jobbigt att inte veta.
Nu hoppas jag bara att jag ska kunna börja äta normalt igen. Jag vet inte riktigt när jag åt ordentligt senast. Det var nån gång i början av veckan. Jag försöker att tvinga i mig nåt men mår så illa. Nästan så att jag kräks. Idag har jag iaf fått i mig 1 glas oboy och nästan 1 hel rostad smörgås och 1 drickyoghurt. Behöver jag säga att jag är riktigt skakis nu? Men jag lovar jag håller inte på att banta. Jag vill inte ha ner i vikt, det är därför jag tvingas i mig nåt att äta. :)
Det här inlägget har tagit mig hela kvällen att skriva. Vi får nämligen inte ha telefonen med oss så jag har passat på att skriva lite då och då. :)

Flyr!!!

Jag försöker att fly från mig själv. Det går inte så bra. Jag har kört och kört och kört men så länge som jag sitter kvar i bilen kommer jag inte ifrån mig själv. Nu vet jag inte riktigt vart jag är. Men det är ju precis så jag känner mig. Vilsen.
Jag vet att jag har några familjemedlemar som läser min blogg. Mamma, kusinen och så fick jag precis reda på att även svägerskan läser. Till er vill jag bara säga eller be er att när ni läser här, prata inte med mig om det sen. Jag känner mig som sagt väldigt vilsen just nu och tror inte att jag klarar av att prata med er om allt. Ni får helt enkelt läsa er till hur jag mår. Jag kan däremot säga redan nu att ni behöver inte vara oroliga för jag hoppas att jag hittar hem snart igen. Annars kommer jag till er och frågar efter vägen.
Det låter kanske väldigt konstigt men om ni känner mig så vet ni att jag inte tycker om att prata om känslor mm. Där är mina kompisar helt tvärtom de pratar med allt och alla om allt. Jag är inte sån..
Jag är lite vilsen nu men jag hittar förhoppningsvis hem snart igen. :)

Fan?

Fan, fan ,fan...





Varför kan det inte bara få vara enkelt nån gång????





Vill inte mer...

Saknar...

Det är konstigt.

I januari i år separerade vi. I maj i år gjorde vi slut.
Vi är kanonbra vänner med varandra, vilket är jättebra.
Men jag tror samtidigt att det är skit.

Han har ju faktiskt förändrats under den här tiden...
Vilket gör att jag börjar sakna honom. Eller oss.
Fast samtidigt undrar jag om det inte bara är samhörigheten jag saknar...

Jag vill ju liksom inte ha honom tillbaka.
Men Gud förbjude att han träffar någon ny, just nu för tillfället iaf.
Då kommer jag att bryta ihop.

Men å andra sidan är det nog svårt för honom att träffa någon ny när han och
jag är tillsammans för det mesta. :)

Den dagen kommer ju att komma men inte ännu hoppas jag.

Jag vill ha kakan men samtidigt äta upp den.

Äh! Jag kommer över det. Jag gjorde ju det nästan innan ju...

Måste börja tänka på mig själv och vad jag själv vill. Så det så.......

Min bror...

Jag har en bror. En storebror. Han är 5 år äldre än vad jag är. Han fyller 39 år på fredag. Det ska de fira med 5 kamp på Gröna Lund med lite släkt och vänner. Jag är ju på Öland så jag kommer ju inte att kunna vara med. :( Men så är det ju när man fyller år mitt i semestern... :(





Min bror är en person som alla tycker om. Jag har nog aldrig träffat någon som har något illa att säga om honom. Min bror är en person som jag jämt såg upp till när jag var liten. När han var hårdrockare blev jag hårdrockare, när han blev hiphopare blev jag hiphopare... Min bror såg även till att jag gick säker i Vårberg när vi var små. Det var ingen som vågade sig på mig. Jag och en kompis hade ett ärende till hans skola. Högstadiet gick i en annan skola. När vi kom dit var det rast och det satt några killar på berget och slappade. När vi närmar oss så börjar en kille att reta oss. Så som de alltid gjorde med de som kom från vår skola... Men hans kompis slog till honom och sa åt honom att hålla käften. varför undrade då den retande killen. Det är ju för fan Anders lillasyster. Killen bad om ursäkt direkt... :) Även när vi blivit äldre och jag hängde i stan, i Kungsan kom det fram killar och frågade om det inte var så att jag var Anders lillasyster... :)





Min bror började spela hockey ungefär när jag föddes. Det tog tid men 13 år senare började jag att spela hockey. Under många år blev jag oxå jämförd med honom. Liksom, jag känner ingen som är lika bra på hockey som han. Absolut inte jag. Men jag spelar för att jag tycker att det är kul... :)





Min bror bor 3 hus ifrån mig, en annan adress men ändå så nära. Vi umgås aldrig...Varför?? Det har jag ingen aning om. Det har bara blivit så. Vi har några gemensamma vänner som vi båda umgås med men nästan aldrig samtidigt.





När vi var små då kunde vi leka tillsammans ibland iaf...





Jag minns:





När vi bodde på Storholmsbackarna. Där bodde vi tills jag var typ 9 år. Då lekte alla med alla. Jag och mina kompisar fick vara med min bror och hans kompisar, så åldersskillnaden mellan oss som lekte var ibland mellan 7-8 år. :)


Vi lekte ärtkrig med ärtrör. Rören tog vi från mammas galgar, den delen man hängde byxor på. Det gjorde svinont att bli träffad men samtidigt var det så kul att få vara med de större.





Vi lekte krig. Då sprang vi runt med pinnar eller fingrarna som vapen. När man såg en fiende skrek man antingen Pang du är död, eller om man hade ett automatvapen skrek man Ratatatata eller bambambambam du är död. Den som dog fick lägga sig ner och räkna till 10 tror jag att det var sen fick han vara med igen.





Jag var oftast den enda tjejen som var med, ibland så var min bästis Bennys storasyster med oxå. Annars var det bara grabbar och jag. Det är nog därför jag fortfarande trivs bäst med killar... När ungarna har träningar mm står jag oftast med papporna och pratar. De är oftast vettigast. ;) Visst har jag mina favoritmammor oxå. :)





Min bror och jag hade svårt att hålla sams när vi var små. Eller egentligen bara när mamma och pappa var i närheten. Men samtidigt var han min idol. En kväll så frågade han mig om han fick sparka mig i magen? Det var poppis med karatesparkar då... Nä svarade jag ju såklart, det gör ju ont. -Nej då, du måste spänna magen säger han då. Jag visste inte hur man spände magen så han ställer sig och visar och berättar att jag ska ta i som om jag ska bajsa. Okej då säger jag och ställer mig framför klädkammardörren. Jag spänner magen, jag ser hur brorsan börjar ladda och jag har för mig att han gör en roundkick, alltså snurrar ett varv först. Jag blir rädd och duckar. Vilket gör att min bror sparkar mig i huvudet. Jag faller ihop och då springer brorsan fram pressar ner mig på hans hockeytrunk som står brevid och säger -Sch Åsa, mamma och pappa sitter där och menar vardagsrummet som är precis brevid hallen där vi är. Jag gråter dock inte. Jag skrattar. :)





En dag var vi ute och lekte Röda vita rosen. En jätterolig lek som jag tycker att ungarna av idag borde leka mer av.


Men iaf. Vi lekte och vi hade jättekul tillsammans. Vi var säkert en 10-15 personer som lekte tillsammans. Man springer jättemycket i den leken för man vill inte bli tillfångatagen av motståndarna eftersom de då kittlade mig tills jag berättade vart skatten var gömd.


Den här gången krockade jag och en tjej med varandra ute på parkeringen. Jag flög som en liten vante rätt ner på en bil och sen ner i asfalten. Jag skrapade upp mitt knä och började att gråta. Min bror kom springandes och lyfte upp mig, bar mig hem, la mig i hans säng och hämtade en blöt handduk och började att tvätta mitt sår. När det var nästan rent hörde vi nyckeln i dörren. Mamma och pappa kom hem. Brorsan kastade snabbt till mig handduken hoppade ner från sängen och sa att nu klarade jag det själv. Det var som om han inte ville visa mamma och pappa att han faktiskt var snäll mot mig ibland.





Jag minns oxå när han skulle åka iväg och åka skidor med sin kompis Peppe. Han sa hej då och gick iväg. Jag sprang gråtandes efter honom ner i trapphuset och sa att jag inte ville att han skulle åka att han skulle stanna hemma. Då fick jag en Bamsekram av honom och han lovade att de här dagarna skulle gå fort. :)





När vi blev9 och 14 år flyttade vi till Stångholmsbacken och fick varsitt rum. Samtidigt som jag älskade att ha ett eget rum så hatade jag det. Nu var brorsan oftast instängd i sitt rum. Vid 15 träffade han sin nuvarande fru Jennie. :)


Vid 17 hade han i princip flyttat hem till henne. Då kunde jag ibland bädda ner mig i hans säng/bäddsoffa och glo på video. Det hände ibland att jag somnade där. Då var jag noga med att bädda så att han inte skulle märka något. En morgon när jag vaknade där inne hade brorsan valt att komma hem på natten och istället för att skrika på mig att gå till mitt rum hade han helt enkelt krupit ner brevid mig och somnat han med. Jag tyckte att det var så mysigt att jag knappt vågade röra på mig. Jag ville inte väcka honom utan låg kvar där länge. :)





Min bror fick körkort vid 18 års ålder, när det var dags att tvätta bilen så ringde han ofta mig. Jag sprang dit på en gång. Visst tyckte jag om att tvätta bilen men jag fick umgås med min bror. Halleluja liksom... ;)





Vi var med om en del när vi var yngre. Jag tror att han som var äldst tog mest stryk av det speciellt eftersom jag sprang till honom för att få tröst och stöd. Jag önskar så att jag hade kunnat vara där för honom oxå. Men jag vet att iaf hans Jennie fanns där för honom. :)





Idag mår min bror lite sisådär utan att gå in på detaljer. Jag önskar så att jag kunde vara där för honom men det är så himla svårt. Vi har inte den kontakten med varandra. Ibland får jag höra saker som har hänt honom av våra gemensamma vänner istället för av honom. Han får nog inte reda på något om mig dock. Inte ens av mig själv. :( Vi är lite hemliga mot varandra tydligen...





Vi är urusla på att höra av oss båda två. Jag vet att han mår dåligt men när jag frågar så mår han alltid bra. Och jag är så dum som tillåter det svaret. Men tänker att han berättar om han vill....





Nu är vi snart 34 och 39 år gamla, vi leker inte längre tillsammans men jag hoppas att han vet att jag fortfarande ser upp till och älskar honom massvis och att jag alltid finns där för honom. Att jag för det mesta är hemma ensam eller med barnen på kvällarna så det är bara att komma förbi. Det är 3 hus emellan så det går fort.





Jag älskar honom. Min storebror Anders Forsberg.








(Jag vet att jag är feg som skriver det här. Jag tror liksom inte att han läser min blogg. Jag har aldrig berättat för honom att jag skriver. Men en dag kanske jag kan berätta detta för honom oxå. )





:)

På Kvällspromenad

Borgholm i all ära men Köpingsvik på kvällen är helt underbart. Nu ska vi snart ner till stranden och lyssna på ett band som ska spela. Myspys på hög nivå. :)

På Sinusbadet

Idag umgås vi med min kusins man och deras barn. Vi har hyrt en trampbåt och myser lite. :)

After beach

På strand hotell. Bandet heter No Tjafs. Ungarna dricker varsin drink alkoholfri såklart. ;) Jag dricker Fanta. Mysigt som tusan har vi.
Varför har jag hemlängtan i år för? Hm, kan vara för att jag saknar vuxet sällskap. Men men. Mina barn och jag har det supermysigt. :)

I Borgholm

Vi har tagit vår obligatoriska promenad till hamnen i Borgholm. Det känns dock lite konstigt. Vi brukar göra det den första kvällen vi är här, men igår var vi för trötta. Nu är vi här på dagtid och det regnar inte. Det är konstigt för det regnar jämt annars. Har nästan inga kort härifrån som är utan regnkläder. :)

Stopp

Vi tar vårt obligatoriska glasstopp vid Hjorten vid typ Västervik tror jag. ;) Lokalsinnet är lika med noll. Pappa ringde tidigare idag och frågade vart vi var. På vägen blev mitt svar. :)Men när jag sagt hur länge vi hade åkt då visste han ganska exakt vart vi var. Nu ska vi fara vidare. :)

Nu åker vi.

Bilen är packad och alla är fastspända. Även Ompi är fastspänd. :) Nu far vi. :)

Blogger lever sitt eget liv

Eller är det kanske min mobil som lever ett eget liv???

Iaf de 2 inläggen under detta. De skrev jag förra fredagen, alltså 1 vecka sen.

Konstigt.

Ville bara berätta det. :)

Kvällsdopp

Vi gick ner till stranden och tog med oss grannen. Grannen badar för fullt med ungarna medan jag sitter på stranden och myser. :)

Färgämne?

Färgämne är det nog väldigt gott om i den godisen hon åt. :) Vi sitter just nu i en ishall och tittar på hockeymatch. Me like! :)

I helgen

I helgen som var umgicks jag och ungarna. De fick inte ringa kompisar och leka utan de skulle leka med mig. :)

I fredags grillade vi med exet, deras pappa, vi grillade och mös ute på gården med några andra grannar. Jag och ungarna tog med oss ena grannmannen ner till stranden för att ta ett kvällsdopp som ungarna hade tjatat på. De badade och jag tittade på :) Exet fick stanna hemma och ta hand om disken....

I lördags skulle jag ta med ungarna till stranden. Exet ville följa med och visst fick han det. Vi åkte till Vårbybadet. Eftersom han ( känns så tråkigt att kalla honom för exet... Det får nog bli Uffe istället...) Uffe var med så trodde jag att det skulle bli en snabbis på max 1 timme. Vi var på stranden i 5 timmar... Uffe och jag satt i stolarna och sa att det verkar inte som om solen tar något idag... 5 minuter senare var han knallröd över nästan hela kroppen. Även idag 2 dagar senare är han lika röd och har lika ont... Jag och barnen klarade oss utan att bränna oss. Men vi har ju redan varit ute i solen så mycket.

När vi kom hem från stranden så blev det grillning igen. Uffe gick hem tidigt men jag och ungarna satt kvar med grannarna och snackade goja till kl 22. Då var det dags att gå in tyckte jag.

I söndags skulle vi åka till stranden igen men då blev det ju så dåligt väder. Tror nog att Uffe var den som blev mest besviken...

Efter att vi gjorde lite omplanering så lämnade vi ungarna hemma och åkte till IKEA och lite andra affärer i Kungens kurva.. :)
Jag köpte en byrå som vi snickrade ihop tillsammans utan att börja bråka. Det har ALDRIG hänt förrut.

Det glädjer mig så himla mycket att vi kan umgås på det här sättet trots att det är slut mellan oss. Men samtidigt gör det mig så ledsen. Varför kunde vi inte ha varit så här mot och med varandra när vi var tillsammans för?

Tror att det är för då är det mer ett tvång.

Jag är riktigt glad över att vi är vänner iaf. :)

Han kommer alltid att ha en stor plats i mitt hjärta...

Grannmannen som jag pratade om nyss, han som följde med och badade, han sa i fredags att han ger oss ett halvår sen är vi tillsammans igen. Han frågade om inte jag också trodde det. Jag svarade att det tror jag inte men man ska aldrig säga aldrig.
Jag tror tyvärr inte att vårt förhållande skulle vara så mycket annorlunda än vad det var den första gången. Men som sagt man ska aldrig säga aldrig.

Nu är jag singel och jag trivs med det även om jag saknar någon att gosa med på kvällarna när ungarna är borta eller sover...

Min dotter tittade upp på mig med allvarliga ögon i lördags och sa: Mamma nu är det dags för dig att träffa en ny kille.
Jaha? Varför då?
Jo, för att du ska ha någon att gosa med när jag och brorsan inte är här.

Hon vet hur mycket jag älskar att gosa :)



Jaja. Nu ska jag sova. Natti natti :)

Kommentar

Tänk vad en liten kommentar kan göra en glad. Ja den kan ju också göra en ledsen...

Men just idag fick jag en kommentar på ca 4-5 ord. Den gjorde mig jätteglad. Tänk om han bara visste vad glad han gjorde mig :)

Vart 17 tog solen vägen????

Jag vaknade tidigt som vanligt idag. Runt 7 tiden slog jag upp mina blå, runt 8 klev jag upp.
Det var strålande sol så jag började att packa ordning strandväskan och lite picknick. Jag och ungarna tänkte ta med oss exet till Flottsbro för att sola och bada idag.

Nu halv 10 så är det bara moln på himlen. Det blir inget strandväder idag. :(

Jag som var så taggad för stranden. Skit också...
Jaja vi får väl hitta på något annat kull istället. Men vad???

Ungarna sover fortfarande dock. Undrar vad som har hänt? De brukar alltid vakna tidigt. Är det sommarlov tro. ;)

Imorgon ska jag och sonen tillbringa hela dagen i ishallen. Han på is och jag i köket för att laga mat åt alla hockeypojkar och deras ledare. Eller imorgon? Ja hela veckan faktiskt.

Blev dock lite kaos med barnvakt och dottern. Hon skulle ha varit ett par dagar med morbror men han och hans familj åkte till Norrland istället. Det gjorde de rätt i tycker jag. De behöver komma ifrån storstadsstressen lite och bara få koppla av.

Dottern blir med lite pusslande med lite olika vänner och mormor väl omhändertagen ändå. :)
Det är tur att man har vänner ibland.

Funderar på om det är dags att väcka barnen nu. De ska ju lägga sig tidigt ikväll eftersom vi måste upp tidigt imorgon. Iaf jag och sonen. Dottern kan ju kliva upp när hon vill. Hon har ju egna nycklar och min vän som hon ska vara hos bor i huset brevid...

Ha en bra dag. :)

Färgämne?

Färgämne är det nog väldigt gott om i den godisen hon åt. :) Vi sitter just nu i en ishall och tittar på hockeymatch. Me like! :)

7 månader

Nu har det gått 7 månader sen vi separerade. När tusan tar saknaden slut? Jag e less på att bara ha katten som sängsällskap. Nog för att hon e världens finaste katt enl mig men jag saknar att ha en vuxen människa brevid mig. Katten kan snarka högt som en hel karl ibland men det e ju inte heller äkta vara. Jag trodde att saknaden skulle ta slut ungefär nu men det känns som om den precis har börjat. Fan! När ska det ta slut liksom?

Myspys

Sitter hemma och tittar på tv. Ambulans först på plats. Tända ljus och Fanta i ett vinglas gör det hela mycket mysigare. :)

Igår var jag på Söder med vänner från förr. :) Det var jättemysigt. Jag ska skriva om det imorgon. Tror jag. :) Nu ska jag mysa vidare. Kram Kram

Ny hjälm.

Sonen fick en ny hjälm och ett par nya skridskor igår. 3000 spänn fattigare är jag nu. Pengar som skulle ha gått till mitt nya köksbord. Men vad gör väl det när man ser hur han trivs med hjälmen. Igår låg hjälmen i soffan och tittade på tv. Idag har hjälmen legat nerbäddad i hans säng och sovit. Den vaknade tydligen när han kom hem och sitter nu på huvudet medan han spelar dator. Vad är väl ett köksbord då? Snyft ;)

Vissa människor är som änglar

Visst är det väl som så att vissa människor kommer in i ens liv, förbättrar det och sen när det blivit bra så försvinner de?

Jag menar under mitt liv så har det kommit och gått vänner. Jag tror att varje vän har en uppgift och när den är utförd så försvinner de igen på ett eller annat sätt. Vänskapen rinner ut i sanden eller så blir man ovänner och säras på för det.

Men egentligen så gör det inte så mycket för den vänner har redan gjort ditt liv lite bättre.

Och självklart går det båda vägarna, jag gör något bra i mina vänners liv med.

Jag har precis träffat en människa som gjorde att jag tog vissa livsviktiga beslut. Nu när de besluten är tagna och utförda så börjar denna människa att försvinna igen... Trots att jag kanske inte riktigt vill det, tror jag??

Jag hade även en annan vän en gång i tiden som kom in i mitt liv på ett lite annorlunda sätt. Hon hjälpte mig mycket med bla mitt självförtroende. Sen växte vi ifrån varandra...

Jag har även en annan vän Ann-Sofi, vi har kommit och gått i varandras liv sen vi var 7 år. Vi kommer alltid in i varandras liv som mest då den ena av oss behöver det. Det känns otroligt skönt att ha en sådan vän.

Man kan säga att dessa människor som kommer in i ens liv utför något bra och sen går är någon form av änglar. :)

Börja känna mig rätt nöjd med livet, snart iaf. ;)

Jag är tydligen inte riktigt mig själv nu för tiden. Jag gör saker som jag inte brukar och typ aldrig har gjort förrut. Men jag tror att jag gillar det.

Eller gör jag det??? Jaja, att ångra sig leder ju ingenstans och ångrar mig, det gör jag inte, ännu iaf...


Nä jag tror att jag börjar bli rätt nöjd med livet. Observera rätt nöjd. Jag har långt, alldeles för långt kvar för att vara tillfredsställd med livet, men jag är på god väg. :)

Det är konstigt eller inte så konstigt kanske, men idag när jag gick hem till exet för att gosa med mina barn lite, så kände jag mig så hemma.
Att få den där kramen, att han också kröp ner på sängen när jag och barnen låg och tittade på film. Trots att han hade en kompis som var i vardagsrummet.
Det känns så hemma. Jag vet dock inte om det är så att jag saknar honom eller om det är så att jag saknar den kontakten.

Vet bara att det är rätt så mysigt att få de där kramarna av honom fortfarande. Hur det än är så kommer han ju alltid att ha en plats i mitt hjärta. Vi var ju ihop i 13 ½ år och har två barn tillsammans. Nu är vi bästa kompisar och det får stanna där. Är riktigt nöjd med att vi faktiskt kan vara det. :)

Nu ska jag sova natti natti..

Jag kan, jag vill och jag ska...

Idag behövde jag dels röra lite på mig och rensa lite i skallen.
Vad är det bästa att göra då?

Japp, det blev en tur till Gömmarskogen.

Från parkeringen till slingan jag går så är det ca 1 km. Slingan är på 3 km.

Idag tänkte jag att jag åker dit och går 2 varv. Rensar skallen lite från lite funderingar som jag har...

Jag åkte dit parkerade och satte igång tidtagaruret och gick iväg.

Första varvet helt ok. Mötte en joggande man 2 gånger. :)
Andra varvet var också helt ok. Mötte samma joggande man 2 gånger. Den andra gången det här varvet så log vi lite igenkännande mot varandra. :)
Efter andra varvet så kände jag mig inte nöjd. Jag hade fått svar på några av mina funderingar men var ändå inte riktigt nöjd. Tankarna de surrade som tusan i huvudet. Jag tog ett varv till.
Tredje varvet gick helt ok det med men efter ca halva varvet fick jag ett telefonsamtal. Grannen behövde låna min bil för att åka till sin sjuka mamma. Det var ingen brådska. Jag kunde promenera klart tyckte grannen. Som sagt detta var efter ca lite mer än halva varvet. Jag la på luren och började JOGGA!!!!

Vad är det för fel på mig??? Jag började alltså att jogga efter ett ha gått ca 9 km.
Jag tyckte att det var så skönt att jogga så jag tog ett varv till i slingan. Joggandes den här gången. Och orkade ett helt varv och tillbaka till bilen.

Fjärde varvet blev alltså ett jogging varv.

Men det var då jag var tvungen att ta till mantrat. Jag kan, jag vill och jag ska!!

Bara förbi det trädet, när jag var förbi det trädet var det nästa träd och så vidare. Tillslut var jag vid bilen. :)

Jag är så jäkla bra. :)

Sen har jag faktiskt lagat middag till mig själv idag. Trots att barnen är hos sin pappa. :)
Så himla bra är jag idag.

Att jag sen knappt kan gå för att jag har jättestela ben det behöver vi inte prata om va??? ;)

Myggbiten.

Mina kollegor trodde inte på mig när jag sa att jag inte tål myggbett. Jag tror att mina fötter har överbevisat dem ikväll. Den vänstra foten hade jag inte lagt märke till fören jag tog av mig för att fota fötterna. Den högra har jag tom ont i, nästan ända upp till knät.
Japp, så kan det gå efter en dag i skogen. Trots myggspray. :)

Ett minus till med varannan vecka.

När barnen är hos pappa varannan vecka, drar jag inte ner deras rullgardin. Det behövs ju liksom inte. Igår kom barnen tillbaka till mig. Sonen börjar dra ner rullgardinen och vips så har han trollat fram ett getingbo. Jag dammsög upp det och sa åt honom att lägga sig inne hos mig. Dottern väckte jag och sa åt även henne att sova hör mig. Det var nämligen en liten ilsken geting kvar i deras rum.
Ikväll får de dock sova i deras rum. Det blir ju så himla varmt annars. :)

Solen tar...

Jag tog med mig barnen till stranden efter jobbet idag. Jag och dottern var där i ca 2 timmar. Hoppsan vad solen tog. :) Jag satt och läste en bok och har därför mindre smickrande solränder på magen också. Men vad gör väl det. Jag har ju hela helgen på mig att bli jämt röd över hela kroppen. ;)

I skogen

Jag var en promenad i skogen vid ishallen. Jag promenerar och passar på att njuta av fåglarnas kvitter och jag plockar liljekonvaljer. På min promenad möter jag en massa joggare. Det jag funderar på är att de har musik i öronen. Ja jag vet att det är underbart att jogga med musik i öronen. Men inte ensam i skogen. Jag skulle skita på mig varenda gång någon skulle springa förbi mig. Jag skulle ju inte märka dem fören de var precis brevid. Hjärtattack. Nu hör jag dem medan jag lyssnar på fåglarna och tänker på livet. :)

Fy fan vad hon är bra.

Fasters gris har tagit studenten, fy fan vad hon är bra. :) Vi var in och tog emot henne utanför skolan. Hon skulle åka flak och sen blir det en tur ut på landet för mottagning. Jag är riktigt stolt över henne. Fasters gris. :)

Jag ljuger så bra.

De senaste månaderna har jag ljugit så mycket. Eller kanske inte ljugit egentligen bara undanhållit sanningen litegrann. Men iaf jag har lärt mig att ljuga så pass bra att jag tror mig själv. Men sen kommer livet ikapp. Idag kom nog livet ikapp. Jag mår nog inte så bra som jag har intalat mig själv och andra. Det är mycket tankar som snurrar runt i skallen just nu. Men det är bara att bita ihop och gå vidare. Det finns de som har det värre.

Singel

Igår efter sonens träning gick jag hem till exsambon och vi pratade lite. Tillsammans kom vi överens om att det var dags att avsluta vårt förhållande.

Vi bestämde att vi skulle fortsätta att vara de bästa kompisarna som vi har blivit.

Vi gjorde ett försök. Ett försök som inte slutade på det sättet som vi hade hoppats på men försökte gjorde vi.

Vi flyttade ifrån varandra för ca ett halvår sen för att se om det kunde rädda vårt förhållande. Det kunde det inte. Förhållandet rann väl egentligen ut i sanden då.

Men det gör inte så mycket. Jag är glad över att vi har skött vår separation så smidigt som vi har gjort. Han kommer självklart att ha en plats i mitt hjärta för alltid. Vi har ju ändå varit tillsammans i 13 år och 7 månader.

Vår lilla förort är verkligen skvallrets förort. Så fort något händer så vet alla om det. Men vi har fått vara ifred för skvallret och det är så himla skönt.
Igår var det en nära bekant som sa att min dotter hade berättat att vi hade separerat. Hon blev alldeles chockad. det är ju ändå ett halvår sen. Och hon har inte hört någonting.

Det är jätteförvånande måste jag säga. Hon är ändå en ganska nära bekant. Vi umgås i samma kretsar och hennes son går i min dotters klass.

Jag och exet är som sagt rörande överens om att det var dags att avsluta vårt förhållande och det känns bra. Det är ju självklart lite blandade känslor. Jag är glad, lättad och samtidigt väldigt ledsen över att det blev så här. Vi har dock valt att inte berätta för barnen riktigt ännu.
De kan få se att vi är väldigt bra kompisar innan vi berättar att det varit slut ett tag.
Förhoppningsvis underlättar det (särskilt för min väldigt känsliga son).

Sonen har ju precis accepterat att vi inte bor ihop. Det är ju bara nån månad sen som han slutade gråta på kvällarna över att vi flyttat isär.....

Ja ja nu får jag istället kalla mig för singel.

Det blir ett nytt kapitel i mitt liv.

Det känns jäkligt bra. :)

Myspys

Idag fick jag mycket mys på jobbet. Det tycker jag om. Vissa av mina kollegor är bara så himla mysiga. :)

Mina elever också som kommer och ska kramas. En del av de små vill pussas också men det får de inte :)

Jag saknar att få en massa pussar och kramar. Jag älskar att pussas och kramas. Dock inte med mina elever eller kollegor. :)

Diss!

Jag vill dissa livets alla valmöjligheter.

Men på riktigt! Hur många olika val ska det finnas egentligen. Att ha eller inte ha. Att stanna eller inte stanna. Höger eller vänster. Upp eller ner.

Ja men ni förstår.

Det värsta är när man har tagit ett beslut ex vill ha, varför är det då så svårt att utföra det? Tanken finns alltid där på vad som händer om jag väljer inte ha.

Jaja svammel svammel.

Men det är svårt med alla valmöjligheter när man är en person med beslutsångest...

Hiss!

Idag hade jag möte med närmaste chefen.

Vi skulle ha varit ett par stycken på det mötet men då allt löste sig utan möte behövdes inget möte.
Jag ringde och berättade det för henne igår kväll. Samtidigt så passade jag på att fråga att eftersom hon då plötsligt blev ledig vid den tiden. Hade hon tid för bara mig då??

Det hade hon.

Jag ville bara berätta för henne att jag är fundersam över hösten. Jag vet inte riktigt vad jag vill jobba med då. (Fortfarande inom skolan)

Hon blev förvånad eftersom jag har pratat mig så varm om Klubben som det heter.

Jag försökte få fram att jag tycker väldigt mycket om Klubben men är lite irriterad över att folk som ingen vill/kan jobba med för att personen i fråga inte är så bra.. Har högre lön än vad jag har och då har jag allt ansvar.

Jag är inte så duktig på att prata för mig så jag kände hur jag blev både varmare och rödare i ansiktet ju längre mötet gick.

Men min chef sa att hon inte tänkte flytta på mig någonstans då hon var förbannat nöjd med mig på den plats jag var.

Oj, sa jag då. Så har det inte känts berättade jag och hon förstod inte alls.

Men summa summarum. Chefen är förbannat nöjd med mig. :) Det känns bra.