Sitter och funderar på vad jag ska skriva...
Jag är förvånad över mig själv för att jag har varit ärlig mot vänner och kollegor om hur jag har mått under semestern. Eller ja, ärlig är väl att ta i men jag har berättat att jag mått piss och nu äter medicin. Särskilt mer vet de inte. Nån vet ju mer än andra såklart. Tror att det har med att göra att jag redan skrivit ut det här i bloggen som jag har lyckats berätta för vännerna...
Det jobbiga är att jag knappt har lyckats umgås med nån annan än Uffe. Vissa personer gör mig skitnervös... Jag satt på gården i fredags med ungarna och Uffe. Då hade vi även kommit överens med 2 grannpar till om att vi skulle grilla. Det var helt ok. Jättemysigt hade vi. När vi hade ätit klart kom ett par från en annan gård. Även de vänner till oss. Jag blev jättenervös och händerna började att skaka. Jag kände att jag nästan tryckte mig mot Uffe och när han reste sig upp för att röka fick jag nästan panik. Jag kände mig som en blyg 3 åring som gömmer sig bakom mammas ben. Min vän satte sig på Uffes plats och pratade med mig men jag orkade inte lyssna på henne. Jag höll bara koll på Uffe och ungarna. Av nån anledning reste sig min vän igen och Uffe satte sig ner brevid mig igen. Då bara väste jag till honom att han var tvungen att sitta kvar, han fick inte gå igen... När han sen behövde gå på toa, ja då följde jag med...
Jag förstår inte varför jag kände så inför mina vänner? Jag har känt de i minst 10 år...
Men de gjorde mig jättenervös...
Däremot har jag haft en vän från förr här hemma. Henne har jag inte umgåtts med sen vi gick i typ 6an, det har gått jättebra...
Det finns även andra som gjort mig nervös som inte borde göra mig nervös. Jag gillar inte känslan... Det är inte jag.
Igår gick barnen över till Uffe, nu är det hans vecka att få ha de bästa. Igår slutade jag 14.30 då åkte jag och Uffe och handlade för han behövde det. Sen bjöd han på middag och film. Jag gick därifrån vid 22 tiden. Idag slutade jag vid samma tid. Gick hem 1 timme innan jag, Uffe och Stephanie åkte till Skärholmen för att köpa gympadojjer som hon ska ha när hon springer midnattsloppet på lördag. :) När vi kom hem bjöd han på middag och film.. Men idag gick jag hem direkt efter filmen. Vid 20 tiden... Filmen hette The blinde side. Oj vilken film, den var kanonbra. Sann film var det med.
Imorgon slutar jag vid 16 tiden men ska försöka att åka och träffa en kompis. Vi har försökt att få till att träffas men antingen så är han upptagen eller så kan inte jag. Imorgon skulle vi försöka så får vi se om det blir så. :)
Imorgon slutar jag med medicinen oxå. Jag känner av på kvällarna att den har gått ur kroppen men nu känner jag samtidigt att den inte riktigt behövs på morgonen. Jag klarar av att vara vaken utan att må illa. Förrut kunde jag inte ens dricka min oboy utan att ha låtit tabletten verka en kvart till en halvtimme. Idag kan jag skölja ner tabletten med oboyen. :)
Jag är dock lite orolig för att inte ta den alls. Jag ska sluta med den samma vecka som de bästa är borta... Samtidigt har jag bestämt mig för att försöka att inte umgås med Uffe varje dag. Det är inte bra för nån av oss tror jag. Även om det har varit kanon att ha honom hos mig nu. Det är oftast han som bjuder över mig men även jag bjuder över mig själv. Vilket gör att vi umgås lite för mycket kanske...
Doktorn sa att jag skulle ta uppehåll ett par dagar med medicinen efter 10 dagar. Men han sa aldrig hur länge??? Om jag inte känner att jag behöver dem igen så behöver jag väl inte börja igen?
Vad vet jag???
Livet blir inte alltid som man tänkt sig.
Jag hade tänkt bli polis- det blev jag inte...
Jag hade tänkt att leva ihop med mina barns far resten av mitt liv - så blev det inte...
Men jag känner mig ändå ganska tillfreds med mitt liv. (Även om det inte riktigt låter så just nu för tiden) Jag är ganska lycklig ändå. Att jag och Uffe lyckades bli bästa kompisar efter vår separation är helt otroligt. Nu pratar vi mer än vad vi någonsin har gjort. Om allt även om våra känslor om hur vi känner för saker och ting som händer. Det har vi aldrig gjort. När vi var tillsammans kunde nog ingen av oss ta upp saker utan att den andre tog det personligt och blev sur. Nu kan vi prata om sådant. Det är så himla skönt. :)
Nu har jag nog svamlat klart för ikväll. Det här inlägget var mest för mig själv och därför är det kanske inte så förståligt för er andra men så får det vara. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar