Nu är hon här, min kusin med hennes dotter. :)
Som jag har längtat. Tyvärr jobbar jag ju hela veckan. :(
Men vi har ju kvällarna tillsammans. :)
Nu sitter vi vid varsin dator och har tvn på. :)
Natti natti!!!
söndag 27 februari 2011
lördag 26 februari 2011
Sambo/Särbo
Jag och sambon har flyttat isär.
Det var ett gemensamt beslut och vi båda är verkligen ledsna över att det blev så.
Däremot så har vi ändå bestämt att det inte ska vara slut mellan oss utan vi bor i varsin lägenhet och försöker lappa ihop vårt förhållande. Det går sakta men säkert.
Han bor i huset bakom mig så vi har inte flyttat långt ifrån varandra.
Barnen bor hos mig mestadelen av tiden och får sova hos honom precis när de vill. Med undantag av vissa veckodagar då det är mer praktiskt att de sover hos mig...
Vad vi har märkt nu på sista tiden är att vår son inte har mått så bra. Nähä liksom... Det är aldrig kul när ens föräldrar flyttar isär även om de fortfarande är tillsammans ju...
Men det jobbiga är när han får välja vart han ska sova. Det är då han mår dåligt. Som det har varit nu så har vi verkligen tryckt på att vi inte blir ledsna när han väljer "bort" oss. Utan han får välja helt och fullt efter humör själv...
Nu har de sovit hos sambon (som nu för tiden är Särbon...) i en veckas tid då han har vabbat vår lillskrutta. En dag i veckan var hon ledsen över att hon inte fick följa med mig hem och sova hos mig. Då ringde hon till mig senare på kvällen för att säga god natt. När vi skulle lägga på kunde hon inte hålla sig längre utan börjar att gråta. Vi pratar lite till och lägger sen på, då är hon lite gladare.
Ännu lite senare ringer jag upp för att höra hur det var med henne och det var bra sa hon.
Hon berättade även att hon hade skrivit ett brev till mig. Hon läste upp det men jag hängde inte riktigt med vad hon läste. Dagen efter gick jag hem till dem och fick då brevet i min hand. Jag läste det och började såklart att gråta.
Det var ett brev som hon skrev när hon var ledsen. Hon har inte visat många känslor över att vi har flyttat ifrån varandra men tydligen så finns de där.
Hon skrev:
" ibland måste jag lämna dig
men även om jag inte vill lämna dig
mamma Jag ville ientligen inte lämna dig män ibland måste
man göra det vad ska jag göra för att inte slipa
dig Jag älskar dig värkligen
varför är du inte hos mig
när jag behöver kärlek av dig
Ja älskar dig kom till alla stelen Jag är på
kom till mig snälla."
Stephanie 8 år
Jag kan lova er att det här brevet sved.
Det är ju inte de som har valt att det ska vara så här.
Sambon och jag var egentligen inte osams eller nåt sånt. Jag tror att det är därför som barnen, speciellt sonen har så svårt att förstå. Vi har ju egentligen aldrig grälat eller nåt.
Vi bara fungerade inte tillsammans då vi verkade vilja ha det på olika sätt.
Istället för att prata om det i tid gick vi båda och irriterade oss på den andra och tillslut gick det för långt. Vi kände att vi var bästa kompisar som bodde tillsammans inte att vi var ett par.
Därför försöker vi nu bo på två olika ställen och lappa ihop vårt förhållande.
Om det går får framtiden utvisa.
Just nu tar vi en dag i taget.
Små små steg i förhoppningsvis rätt riktning.
Det var ett gemensamt beslut och vi båda är verkligen ledsna över att det blev så.
Däremot så har vi ändå bestämt att det inte ska vara slut mellan oss utan vi bor i varsin lägenhet och försöker lappa ihop vårt förhållande. Det går sakta men säkert.
Han bor i huset bakom mig så vi har inte flyttat långt ifrån varandra.
Barnen bor hos mig mestadelen av tiden och får sova hos honom precis när de vill. Med undantag av vissa veckodagar då det är mer praktiskt att de sover hos mig...
Vad vi har märkt nu på sista tiden är att vår son inte har mått så bra. Nähä liksom... Det är aldrig kul när ens föräldrar flyttar isär även om de fortfarande är tillsammans ju...
Men det jobbiga är när han får välja vart han ska sova. Det är då han mår dåligt. Som det har varit nu så har vi verkligen tryckt på att vi inte blir ledsna när han väljer "bort" oss. Utan han får välja helt och fullt efter humör själv...
Nu har de sovit hos sambon (som nu för tiden är Särbon...) i en veckas tid då han har vabbat vår lillskrutta. En dag i veckan var hon ledsen över att hon inte fick följa med mig hem och sova hos mig. Då ringde hon till mig senare på kvällen för att säga god natt. När vi skulle lägga på kunde hon inte hålla sig längre utan börjar att gråta. Vi pratar lite till och lägger sen på, då är hon lite gladare.
Ännu lite senare ringer jag upp för att höra hur det var med henne och det var bra sa hon.
Hon berättade även att hon hade skrivit ett brev till mig. Hon läste upp det men jag hängde inte riktigt med vad hon läste. Dagen efter gick jag hem till dem och fick då brevet i min hand. Jag läste det och började såklart att gråta.
Det var ett brev som hon skrev när hon var ledsen. Hon har inte visat många känslor över att vi har flyttat ifrån varandra men tydligen så finns de där.
Hon skrev:
" ibland måste jag lämna dig
men även om jag inte vill lämna dig
mamma Jag ville ientligen inte lämna dig män ibland måste
man göra det vad ska jag göra för att inte slipa
dig Jag älskar dig värkligen
varför är du inte hos mig
när jag behöver kärlek av dig
Ja älskar dig kom till alla stelen Jag är på
kom till mig snälla."
Stephanie 8 år
Jag kan lova er att det här brevet sved.
Det är ju inte de som har valt att det ska vara så här.
Sambon och jag var egentligen inte osams eller nåt sånt. Jag tror att det är därför som barnen, speciellt sonen har så svårt att förstå. Vi har ju egentligen aldrig grälat eller nåt.
Vi bara fungerade inte tillsammans då vi verkade vilja ha det på olika sätt.
Istället för att prata om det i tid gick vi båda och irriterade oss på den andra och tillslut gick det för långt. Vi kände att vi var bästa kompisar som bodde tillsammans inte att vi var ett par.
Därför försöker vi nu bo på två olika ställen och lappa ihop vårt förhållande.
Om det går får framtiden utvisa.
Just nu tar vi en dag i taget.
Små små steg i förhoppningsvis rätt riktning.
Önskelista...
När jag fyller år eller när julen börjar närma sig. Då har jag aldrig några idéer på vad jag önskar mig. Men så här 2 månader efter jul och 6 månader innan jag fyller år har jag en liten liten önskelista. ;)
Inte alls i den ordningen som de kommer...
*Pengar - för att kunna betala av lite skulder som jag har och för att kunna leva drägligt under veckorna mellan lön och nästa lön...
* Påslakanset - så att jag har 2 likadana påslakan och örngott i sängen. Det känns mycket trevligare även om den andra sängen inte används så mycket längre...
* Köksbord - från Rusta 2000 kr. Vitt köksbord med vita stolar med grå tygsits på. Mmm det är så fint tycker jag... Och faktiskt ganska billigt om man har pengar...
* Möbler - till vardagsrummet då det typ bara är möblerat till hälften. Jag behöver tvbänk och bokhylla av nåt slag. Vet dock inte riktigt vad jag vill ha. Men det ska nog gå i vitt...
* Förvaringsmöbel av nåt slag - som jag kan lägga typ ljus, och en massa andra saker som jag nu har stoppat ner i min bäddsoffa...
* Målarfärg/tapeter - till köket för att få det fint där ihop med mitt vita köksbord från Rusta...
Behöver även måla/tapetsera om i ungarnas rum. Chockrosa och turkost är nåt man tröttnar på...
* Möbler - till ungarnas rum. Eller ja mest en säng då de båda bråkar om vem som ska sova vart...
Detta är alltså INGEN önskelista till min familj utan det är bara vad jag önskar mig just nu. En vacker dag kommer jag att ha råd att köpa allt det här själv. Dock inte just nu...
Men vad är väl en bal på slottet???
Huvudsaken är att jag och barnen har det bra. Men det är inte kul att när räkningarna är betalda så har jag ca 2000 kr kvar. :(
Det känns inte vuxet. Det är inte kul att behöva tänka efter noggrant inför varje inköp. Men en vacker dag så tror jag att allt det där löser sig. Eller ,tror, jag är säker på det.
Man ska tänka positivt. Jag tror att om man har positiva tankar så kommer man mycket längre i livet än om man tänker negativa tankar.
Fast det är ju mycket lättare att tänka negativt än positivt.
Så som utmaning till mig själv. Tänk mer positiva tankar. För min egen skull. Livet blir så mycket lättare då. Jag lovar och svär. :)
Inte alls i den ordningen som de kommer...
*Pengar - för att kunna betala av lite skulder som jag har och för att kunna leva drägligt under veckorna mellan lön och nästa lön...
* Påslakanset - så att jag har 2 likadana påslakan och örngott i sängen. Det känns mycket trevligare även om den andra sängen inte används så mycket längre...
* Köksbord - från Rusta 2000 kr. Vitt köksbord med vita stolar med grå tygsits på. Mmm det är så fint tycker jag... Och faktiskt ganska billigt om man har pengar...
* Möbler - till vardagsrummet då det typ bara är möblerat till hälften. Jag behöver tvbänk och bokhylla av nåt slag. Vet dock inte riktigt vad jag vill ha. Men det ska nog gå i vitt...
* Förvaringsmöbel av nåt slag - som jag kan lägga typ ljus, och en massa andra saker som jag nu har stoppat ner i min bäddsoffa...
* Målarfärg/tapeter - till köket för att få det fint där ihop med mitt vita köksbord från Rusta...
Behöver även måla/tapetsera om i ungarnas rum. Chockrosa och turkost är nåt man tröttnar på...
* Möbler - till ungarnas rum. Eller ja mest en säng då de båda bråkar om vem som ska sova vart...
Detta är alltså INGEN önskelista till min familj utan det är bara vad jag önskar mig just nu. En vacker dag kommer jag att ha råd att köpa allt det här själv. Dock inte just nu...
Men vad är väl en bal på slottet???
Huvudsaken är att jag och barnen har det bra. Men det är inte kul att när räkningarna är betalda så har jag ca 2000 kr kvar. :(
Det känns inte vuxet. Det är inte kul att behöva tänka efter noggrant inför varje inköp. Men en vacker dag så tror jag att allt det där löser sig. Eller ,tror, jag är säker på det.
Man ska tänka positivt. Jag tror att om man har positiva tankar så kommer man mycket längre i livet än om man tänker negativa tankar.
Fast det är ju mycket lättare att tänka negativt än positivt.
Så som utmaning till mig själv. Tänk mer positiva tankar. För min egen skull. Livet blir så mycket lättare då. Jag lovar och svär. :)
fredag 25 februari 2011
Madrassåkning på tippen.
Jag tog med mig mina elever till tippen för lite Madrassåkning. :) Då vi har hjälmtvång föregår jag med gott exempel och har hjälm jag med. :)
måndag 21 februari 2011
Naken
Bilden tagen på Öland i somras. Vårt paradis. Jag känner mig naken utan mina barn. De personer som jag älskar mest av allt i hela världen. Att vara utan dem känns hårt, naket och förjävligt helt enkelt. Jag fick träffa dem en liten stund idag. Det var mysigt. De är sjuka just nu och är inte med mamma :( Jag känner mig inte hel utan dem. Jag önskar att vi kunde få vara hela igen. Saknar dem när de inte sover hemma hos mig. Jag njuter av tystnaden samtidigt som jag saknar att behöva säga åt dem att vara tysta och sova. :)Det har alltid varit vi - jämt. Nu måste jag dela med mig av dem och det suger...
Jag älskar er mammas små troll. Ända till månen och tillbaks. :)
torsdag 17 februari 2011
Uppladdning
Värma upp? Vad e det? Vi sitter kvar i omklädningsrummet och kollar facebook, bloggar mm. Om 10 minuter startar matchen vi är 3 som har joggat och 2 värmer på isen. :) Jo, det är en match som vi måste vinna. Vilken division vi spelar? Div 1 såklart. :)
tisdag 15 februari 2011
Nervös
Tänk jag e lika nervös varje gång jag e här. Men nu har jag ju en ganska ny bil en 07a så det är den första besiktningen för den. Så det ska nog gå bra. Förra gången jag var här var jag tvungen att köpa mig en ny bil. De slog nämligen sönder den andra. Åsa du har hål här sa han. Tacka fan för det när du slår på den med hammare svarade jag då. Han skrattade bara och sa att det ska inte gå och göra hål där ändå. Rostiga balkar eller vad han nu snackade om. Jag var för upprörd för att lyssna. Han hade precis slagit hål i min bil och skrattar. Jag hade lust att ta den där hammaren och slå honom med den. Men det gjorde jag ju såklart inte.
måndag 14 februari 2011
Gråter en skvätt
Idag när jag kom hem från jobbet hade sonen varit upp till centrum och köpt en bukett med rosor till mig eftersom det är alla hjärtans dag. Jag blev så rörd av hans omtanke så jag grät en liten skvätt. Det är nog första gången jag får blommor på denna dag. :) Sen lagade han middag oxå. Han tyckte att spagetti och köttbullar passade utmärkt en dag som denna. :) Har jag sagt att han bara är 11 år, min prins. 2 underbara barn har jag lyckats att få måste säga att jag älskar dem mest av allt i hela världen. Ända till månen och tillbaks.
fredag 11 februari 2011
tisdag 8 februari 2011
Fundering
Om man får hjärtklappning, darrningar och blir andfådd av att tänka på jobbet och när man är på jobbet? Mår man bra då???
Svar: Nä, det gör man inte. Frågan är vad man gör åt det??? Ja inte vet jag...
Biter ihop antar jag....
Svar: Nä, det gör man inte. Frågan är vad man gör åt det??? Ja inte vet jag...
Biter ihop antar jag....
Idag
Idag var en sån dag som jag kände att jag absolut inte ville kliva upp ur sängen.
Jag kompromissade med mig själv och tog på mig mysbyxor och munktröja. Känns nästan som om jag går i pyjamas. :)
Men om det är det som behövs för att jag ska orka upp ur sängen. Ja då får det bli så.
Tur att jag inte har något kontorsjobb som jag behöver vara propert klädd på ;)
Jag kompromissade med mig själv och tog på mig mysbyxor och munktröja. Känns nästan som om jag går i pyjamas. :)
Men om det är det som behövs för att jag ska orka upp ur sängen. Ja då får det bli så.
Tur att jag inte har något kontorsjobb som jag behöver vara propert klädd på ;)
måndag 7 februari 2011
Min granne "Nisse" fick mig att fundera...
När jag kom hem från jobbet idag så satt fyllgrannen i porten brevid ute på trappen. Han hade ramlat i trappan.
Snäll som jag är gick jag fram till honom och frågade hur det var.
(Här i texten kan jag kalla honom Nisse...)
Nisse svarade att det var bra med honom men han kunde inte komma upp. Jag sa åt honom att ta tag i trappräcket så hjälpte jag honom upp från marken.
När Nisse väl hade kommit upp på fötter såg jag hur "runda" de verkligen var så jag bestämde mig för att jag följer med honom upp till dörren. Han brukar inte hitta nycklarna men har dem alltid med sig...
I fallet hade hans öl han hade varit och handlat gått sönder så en av burkarna pyste det öl om. Det stod ut som en fontän. Jag höll för det lilla hålet med ena handen och hjälpte honom att få upp dörren. När vi väl fått upp dörren sa jag till honom att nu tänker jag kliva in hos dig och ställa upp ölen ordentligt för annars kommer du ha öl i hela lägenheten.
Jag var så välkommen så.
När jag kommer in får jag en chock. Jisses vad det var stökigt och inte bara stökigt utan även skitigt...
Jag sa till honom att det var dags att städa lite. :) Men han tyckte inte att det var så farligt.
Vad vill jag med det här inlägget???
Ja inte sjutton vet jag.
Men just där och då var det något som sa mig att det var det här jag skulle jobba med.
Ja inte just med Nisse och hans polare utan vården.
Jag kände att jag verkligen saknar att jobba inom vården.
Men samtidigt tycker jag att det är så skönt att ha ett mån till fre jobb.
Men jag skulle inte ha något emot att börja jobba inom vården igen tror jag...
Det kändes helt rätt. Kanske skulle söka mig till nån form som hjälper gamla alkisar ;)
Det "roliga" är att jag fick den här upplevelsen samma dag som jag funderade på att gå in till chefen och säga upp mig på stående fot.
Hade jag något annat jobb eller var ekonomiskt oberoende så hade jag nog gjort det idag.
Är nämligen så himla less på det just nu. Kanske fick jag nån form av inblick i vad jag faktiskt borde göra. För medan jag hjälpte Nisse då mådde jag bra. Jag tyckte lite synd om honom dock. För jag vet ju hur jävligt han måste må som super ner sig sådär lite då och då.
Att Nisse är en person som ingen här på gården (inklusive mig) egentligen gillar det brydde jag mig inte om.
När det händer Nisse saker här så är det oftast jag som är snäll mot honom. Men jag vet ju oxå hur trevlig han är när han är nykter. Ja kanske inte överdrivet trevlig och fortfarande ingen som jag vill sitta och snacka med en hel dag men han är mycket trevligare nykter...
Kanske borde jag söka en gång till för att komma in och läsa till undersköterska...
Hm, det tål att tänkas på lite grann, eller mycket kanske. För frågan är om jag hinner med att plugga och om jag orkar det....
Nä nu har jag bajsat tillräckligt med ord för idag....
Snäll som jag är gick jag fram till honom och frågade hur det var.
(Här i texten kan jag kalla honom Nisse...)
Nisse svarade att det var bra med honom men han kunde inte komma upp. Jag sa åt honom att ta tag i trappräcket så hjälpte jag honom upp från marken.
När Nisse väl hade kommit upp på fötter såg jag hur "runda" de verkligen var så jag bestämde mig för att jag följer med honom upp till dörren. Han brukar inte hitta nycklarna men har dem alltid med sig...
I fallet hade hans öl han hade varit och handlat gått sönder så en av burkarna pyste det öl om. Det stod ut som en fontän. Jag höll för det lilla hålet med ena handen och hjälpte honom att få upp dörren. När vi väl fått upp dörren sa jag till honom att nu tänker jag kliva in hos dig och ställa upp ölen ordentligt för annars kommer du ha öl i hela lägenheten.
Jag var så välkommen så.
När jag kommer in får jag en chock. Jisses vad det var stökigt och inte bara stökigt utan även skitigt...
Jag sa till honom att det var dags att städa lite. :) Men han tyckte inte att det var så farligt.
Vad vill jag med det här inlägget???
Ja inte sjutton vet jag.
Men just där och då var det något som sa mig att det var det här jag skulle jobba med.
Ja inte just med Nisse och hans polare utan vården.
Jag kände att jag verkligen saknar att jobba inom vården.
Men samtidigt tycker jag att det är så skönt att ha ett mån till fre jobb.
Men jag skulle inte ha något emot att börja jobba inom vården igen tror jag...
Det kändes helt rätt. Kanske skulle söka mig till nån form som hjälper gamla alkisar ;)
Det "roliga" är att jag fick den här upplevelsen samma dag som jag funderade på att gå in till chefen och säga upp mig på stående fot.
Hade jag något annat jobb eller var ekonomiskt oberoende så hade jag nog gjort det idag.
Är nämligen så himla less på det just nu. Kanske fick jag nån form av inblick i vad jag faktiskt borde göra. För medan jag hjälpte Nisse då mådde jag bra. Jag tyckte lite synd om honom dock. För jag vet ju hur jävligt han måste må som super ner sig sådär lite då och då.
Att Nisse är en person som ingen här på gården (inklusive mig) egentligen gillar det brydde jag mig inte om.
När det händer Nisse saker här så är det oftast jag som är snäll mot honom. Men jag vet ju oxå hur trevlig han är när han är nykter. Ja kanske inte överdrivet trevlig och fortfarande ingen som jag vill sitta och snacka med en hel dag men han är mycket trevligare nykter...
Kanske borde jag söka en gång till för att komma in och läsa till undersköterska...
Hm, det tål att tänkas på lite grann, eller mycket kanske. För frågan är om jag hinner med att plugga och om jag orkar det....
Nä nu har jag bajsat tillräckligt med ord för idag....
Svårt
Det är svårt att le när tårarna bara brinner bakom ögonlocken.
Det är svårt att skratta när man bara vill gråta.
Det fungerar inte riktigt längre.
Jag har blivit någon som inte riktigt är jag.
En kollega till mig påpekade det idag. Att jag inte riktigt är jag nu för tiden.
Men det är svårt. Jag försöker och försöker. Men när jag inget annat vill än att få gå hem och dra täcket över huvudet. då är det svårt att vara den där positiva Åsa som alla är vana att se.
Men nu råkar det vara så att den kollegan känner mig väldigt väl. Jag lyckas nog fortfarande lura mina andra runt omkring mig. :)
Men det känns som om jag vilken dag som helst kommer att sitta i ett hörn någonstans och spela läpp.
Familjen frågar hur det är men det är så svårt att sätta ord på känslorna jag har. Det är så mycket och samtidigt så lite.
Det är bara lite för mycket nu på en och samma gång.
Jag önskar att 2011 kunde ta slut nu.. Jag vill ha en ny bra början på 2012.
Fast det som inte dödar en härdar en har jag ju hört. Förhoppningsvis blir jag hård som sten efter det här.
Jag som verkligen har älskat mitt jobb känner nästan hat mot det just nu...
Jag vill inte gå dit, jag vill inte vara där men när jag väl är där gör jag ett jävligt bra jobb måste jag säga. Visst skulle jag kunna göra mycket annorlunda än vad jag gör. Men jag är jävligt duktig måste jag säga. :)
Tyvärr gör jag nog lite för mycket på en och samma gång. Men det är ju typiskt mig...
Men som sagt det känns som om ballongen kommer att brista snart.
Jag är livrädd för vad som komma skall.
Jag är livrädd att ballongen brister, för då tappar jag all kontroll.
Jag är en kontrollmänniska. Jag ska ha kontroll på allt helst. Då mår jag som bäst.
Brister ballongen då brister allt. Jag är inte redo för det.
Måste kämpa, måste bita ihop, måste låsa alla känslor exakt där de är nu innan de kommer ut.
Måste, måste , måste...
Det är svårt att skratta när man bara vill gråta.
Det fungerar inte riktigt längre.
Jag har blivit någon som inte riktigt är jag.
En kollega till mig påpekade det idag. Att jag inte riktigt är jag nu för tiden.
Men det är svårt. Jag försöker och försöker. Men när jag inget annat vill än att få gå hem och dra täcket över huvudet. då är det svårt att vara den där positiva Åsa som alla är vana att se.
Men nu råkar det vara så att den kollegan känner mig väldigt väl. Jag lyckas nog fortfarande lura mina andra runt omkring mig. :)
Men det känns som om jag vilken dag som helst kommer att sitta i ett hörn någonstans och spela läpp.
Familjen frågar hur det är men det är så svårt att sätta ord på känslorna jag har. Det är så mycket och samtidigt så lite.
Det är bara lite för mycket nu på en och samma gång.
Jag önskar att 2011 kunde ta slut nu.. Jag vill ha en ny bra början på 2012.
Fast det som inte dödar en härdar en har jag ju hört. Förhoppningsvis blir jag hård som sten efter det här.
Jag som verkligen har älskat mitt jobb känner nästan hat mot det just nu...
Jag vill inte gå dit, jag vill inte vara där men när jag väl är där gör jag ett jävligt bra jobb måste jag säga. Visst skulle jag kunna göra mycket annorlunda än vad jag gör. Men jag är jävligt duktig måste jag säga. :)
Tyvärr gör jag nog lite för mycket på en och samma gång. Men det är ju typiskt mig...
Men som sagt det känns som om ballongen kommer att brista snart.
Jag är livrädd för vad som komma skall.
Jag är livrädd att ballongen brister, för då tappar jag all kontroll.
Jag är en kontrollmänniska. Jag ska ha kontroll på allt helst. Då mår jag som bäst.
Brister ballongen då brister allt. Jag är inte redo för det.
Måste kämpa, måste bita ihop, måste låsa alla känslor exakt där de är nu innan de kommer ut.
Måste, måste , måste...
söndag 6 februari 2011
Hm,,,
Nu ska jag strax åka iväg och lämna sonen på hans träning. Efter det ska jag iväg och spela match. Tyvärr mot seriens bästa lag så idag är jag nästan säker på torsk...
Får se hur det går att spela då jag har sjukt ont i ryggen.
Jag ramlade nämligen 2 ggr i fredags. Jag brukar inte ramla...
Men jag funderar på om jag håller på att bli sjuk på riktigt.
Jag menar på matchen i lördags förra helgen gick jag ut på isen 2 ggr med skydden på... och nu i fredags ramlade jag 2 gånger. Jag har nog alldeles för mycket annat att tänka på...
Men men så kan det vara.
Nu måste jag packa min väska och borsta tänderna innan vi ska iväg. Ska ju plocka upp min underbara brorsdotter oxå.
Haha, igår smsade hon mig och frågade vart jag var. Jag sa att jag var ute och åkte bil på väg hemåt. Då ville hon ha skjuts hem från sin kompis som hon sovit hos. Hon var sååå bakis att hon inte orkade gå hem. Klart att jag hämtade henne och skrattade åt henne. För det måste man få göra när de ringer och säger att de är bakis. ;)
Ha en bra dag. :)
Får se hur det går att spela då jag har sjukt ont i ryggen.
Jag ramlade nämligen 2 ggr i fredags. Jag brukar inte ramla...
Men jag funderar på om jag håller på att bli sjuk på riktigt.
Jag menar på matchen i lördags förra helgen gick jag ut på isen 2 ggr med skydden på... och nu i fredags ramlade jag 2 gånger. Jag har nog alldeles för mycket annat att tänka på...
Men men så kan det vara.
Nu måste jag packa min väska och borsta tänderna innan vi ska iväg. Ska ju plocka upp min underbara brorsdotter oxå.
Haha, igår smsade hon mig och frågade vart jag var. Jag sa att jag var ute och åkte bil på väg hemåt. Då ville hon ha skjuts hem från sin kompis som hon sovit hos. Hon var sååå bakis att hon inte orkade gå hem. Klart att jag hämtade henne och skrattade åt henne. För det måste man få göra när de ringer och säger att de är bakis. ;)
Ha en bra dag. :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)