Svårt

Det är svårt att le när tårarna bara brinner bakom ögonlocken.

Det är svårt att skratta när man bara vill gråta.

Det fungerar inte riktigt längre.
Jag har blivit någon som inte riktigt är jag.
En kollega till mig påpekade det idag. Att jag inte riktigt är jag nu för tiden.
Men det är svårt. Jag försöker och försöker. Men när jag inget annat vill än att få gå hem och dra täcket över huvudet. då är det svårt att vara den där positiva Åsa som alla är vana att se.

Men nu råkar det vara så att den kollegan känner mig väldigt väl. Jag lyckas nog fortfarande lura mina andra runt omkring mig. :)

Men det känns som om jag vilken dag som helst kommer att sitta i ett hörn någonstans och spela läpp.

Familjen frågar hur det är men det är så svårt att sätta ord på känslorna jag har. Det är så mycket och samtidigt så lite.

Det är bara lite för mycket nu på en och samma gång.
Jag önskar att 2011 kunde ta slut nu.. Jag vill ha en ny bra början på 2012.
Fast det som inte dödar en härdar en har jag ju hört. Förhoppningsvis blir jag hård som sten efter det här.

Jag som verkligen har älskat mitt jobb känner nästan hat mot det just nu...
Jag vill inte gå dit, jag vill inte vara där men när jag väl är där gör jag ett jävligt bra jobb måste jag säga. Visst skulle jag kunna göra mycket annorlunda än vad jag gör. Men jag är jävligt duktig måste jag säga. :)

Tyvärr gör jag nog lite för mycket på en och samma gång. Men det är ju typiskt mig...

Men som sagt det känns som om ballongen kommer att brista snart.
Jag är livrädd för vad som komma skall.
Jag är livrädd att ballongen brister, för då tappar jag all kontroll.
Jag är en kontrollmänniska. Jag ska ha kontroll på allt helst. Då mår jag som bäst.
Brister ballongen då brister allt. Jag är inte redo för det.
Måste kämpa, måste bita ihop, måste låsa alla känslor exakt där de är nu innan de kommer ut.
Måste, måste , måste...