På färden

Jag har idag fått lite svar på några funderingar som jag har haft. De var inte riktigt de svaren jag hade velat haft men ändå så mår jag så mycket bättre. Det är ju jobbigt att inte veta.
Nu hoppas jag bara att jag ska kunna börja äta normalt igen. Jag vet inte riktigt när jag åt ordentligt senast. Det var nån gång i början av veckan. Jag försöker att tvinga i mig nåt men mår så illa. Nästan så att jag kräks. Idag har jag iaf fått i mig 1 glas oboy och nästan 1 hel rostad smörgås och 1 drickyoghurt. Behöver jag säga att jag är riktigt skakis nu? Men jag lovar jag håller inte på att banta. Jag vill inte ha ner i vikt, det är därför jag tvingas i mig nåt att äta. :)
Det här inlägget har tagit mig hela kvällen att skriva. Vi får nämligen inte ha telefonen med oss så jag har passat på att skriva lite då och då. :)

Flyr!!!

Jag försöker att fly från mig själv. Det går inte så bra. Jag har kört och kört och kört men så länge som jag sitter kvar i bilen kommer jag inte ifrån mig själv. Nu vet jag inte riktigt vart jag är. Men det är ju precis så jag känner mig. Vilsen.
Jag vet att jag har några familjemedlemar som läser min blogg. Mamma, kusinen och så fick jag precis reda på att även svägerskan läser. Till er vill jag bara säga eller be er att när ni läser här, prata inte med mig om det sen. Jag känner mig som sagt väldigt vilsen just nu och tror inte att jag klarar av att prata med er om allt. Ni får helt enkelt läsa er till hur jag mår. Jag kan däremot säga redan nu att ni behöver inte vara oroliga för jag hoppas att jag hittar hem snart igen. Annars kommer jag till er och frågar efter vägen.
Det låter kanske väldigt konstigt men om ni känner mig så vet ni att jag inte tycker om att prata om känslor mm. Där är mina kompisar helt tvärtom de pratar med allt och alla om allt. Jag är inte sån..
Jag är lite vilsen nu men jag hittar förhoppningsvis hem snart igen. :)

Fan?

Fan, fan ,fan...





Varför kan det inte bara få vara enkelt nån gång????





Vill inte mer...

Saknar...

Det är konstigt.

I januari i år separerade vi. I maj i år gjorde vi slut.
Vi är kanonbra vänner med varandra, vilket är jättebra.
Men jag tror samtidigt att det är skit.

Han har ju faktiskt förändrats under den här tiden...
Vilket gör att jag börjar sakna honom. Eller oss.
Fast samtidigt undrar jag om det inte bara är samhörigheten jag saknar...

Jag vill ju liksom inte ha honom tillbaka.
Men Gud förbjude att han träffar någon ny, just nu för tillfället iaf.
Då kommer jag att bryta ihop.

Men å andra sidan är det nog svårt för honom att träffa någon ny när han och
jag är tillsammans för det mesta. :)

Den dagen kommer ju att komma men inte ännu hoppas jag.

Jag vill ha kakan men samtidigt äta upp den.

Äh! Jag kommer över det. Jag gjorde ju det nästan innan ju...

Måste börja tänka på mig själv och vad jag själv vill. Så det så.......

Min bror...

Jag har en bror. En storebror. Han är 5 år äldre än vad jag är. Han fyller 39 år på fredag. Det ska de fira med 5 kamp på Gröna Lund med lite släkt och vänner. Jag är ju på Öland så jag kommer ju inte att kunna vara med. :( Men så är det ju när man fyller år mitt i semestern... :(





Min bror är en person som alla tycker om. Jag har nog aldrig träffat någon som har något illa att säga om honom. Min bror är en person som jag jämt såg upp till när jag var liten. När han var hårdrockare blev jag hårdrockare, när han blev hiphopare blev jag hiphopare... Min bror såg även till att jag gick säker i Vårberg när vi var små. Det var ingen som vågade sig på mig. Jag och en kompis hade ett ärende till hans skola. Högstadiet gick i en annan skola. När vi kom dit var det rast och det satt några killar på berget och slappade. När vi närmar oss så börjar en kille att reta oss. Så som de alltid gjorde med de som kom från vår skola... Men hans kompis slog till honom och sa åt honom att hålla käften. varför undrade då den retande killen. Det är ju för fan Anders lillasyster. Killen bad om ursäkt direkt... :) Även när vi blivit äldre och jag hängde i stan, i Kungsan kom det fram killar och frågade om det inte var så att jag var Anders lillasyster... :)





Min bror började spela hockey ungefär när jag föddes. Det tog tid men 13 år senare började jag att spela hockey. Under många år blev jag oxå jämförd med honom. Liksom, jag känner ingen som är lika bra på hockey som han. Absolut inte jag. Men jag spelar för att jag tycker att det är kul... :)





Min bror bor 3 hus ifrån mig, en annan adress men ändå så nära. Vi umgås aldrig...Varför?? Det har jag ingen aning om. Det har bara blivit så. Vi har några gemensamma vänner som vi båda umgås med men nästan aldrig samtidigt.





När vi var små då kunde vi leka tillsammans ibland iaf...





Jag minns:





När vi bodde på Storholmsbackarna. Där bodde vi tills jag var typ 9 år. Då lekte alla med alla. Jag och mina kompisar fick vara med min bror och hans kompisar, så åldersskillnaden mellan oss som lekte var ibland mellan 7-8 år. :)


Vi lekte ärtkrig med ärtrör. Rören tog vi från mammas galgar, den delen man hängde byxor på. Det gjorde svinont att bli träffad men samtidigt var det så kul att få vara med de större.





Vi lekte krig. Då sprang vi runt med pinnar eller fingrarna som vapen. När man såg en fiende skrek man antingen Pang du är död, eller om man hade ett automatvapen skrek man Ratatatata eller bambambambam du är död. Den som dog fick lägga sig ner och räkna till 10 tror jag att det var sen fick han vara med igen.





Jag var oftast den enda tjejen som var med, ibland så var min bästis Bennys storasyster med oxå. Annars var det bara grabbar och jag. Det är nog därför jag fortfarande trivs bäst med killar... När ungarna har träningar mm står jag oftast med papporna och pratar. De är oftast vettigast. ;) Visst har jag mina favoritmammor oxå. :)





Min bror och jag hade svårt att hålla sams när vi var små. Eller egentligen bara när mamma och pappa var i närheten. Men samtidigt var han min idol. En kväll så frågade han mig om han fick sparka mig i magen? Det var poppis med karatesparkar då... Nä svarade jag ju såklart, det gör ju ont. -Nej då, du måste spänna magen säger han då. Jag visste inte hur man spände magen så han ställer sig och visar och berättar att jag ska ta i som om jag ska bajsa. Okej då säger jag och ställer mig framför klädkammardörren. Jag spänner magen, jag ser hur brorsan börjar ladda och jag har för mig att han gör en roundkick, alltså snurrar ett varv först. Jag blir rädd och duckar. Vilket gör att min bror sparkar mig i huvudet. Jag faller ihop och då springer brorsan fram pressar ner mig på hans hockeytrunk som står brevid och säger -Sch Åsa, mamma och pappa sitter där och menar vardagsrummet som är precis brevid hallen där vi är. Jag gråter dock inte. Jag skrattar. :)





En dag var vi ute och lekte Röda vita rosen. En jätterolig lek som jag tycker att ungarna av idag borde leka mer av.


Men iaf. Vi lekte och vi hade jättekul tillsammans. Vi var säkert en 10-15 personer som lekte tillsammans. Man springer jättemycket i den leken för man vill inte bli tillfångatagen av motståndarna eftersom de då kittlade mig tills jag berättade vart skatten var gömd.


Den här gången krockade jag och en tjej med varandra ute på parkeringen. Jag flög som en liten vante rätt ner på en bil och sen ner i asfalten. Jag skrapade upp mitt knä och började att gråta. Min bror kom springandes och lyfte upp mig, bar mig hem, la mig i hans säng och hämtade en blöt handduk och började att tvätta mitt sår. När det var nästan rent hörde vi nyckeln i dörren. Mamma och pappa kom hem. Brorsan kastade snabbt till mig handduken hoppade ner från sängen och sa att nu klarade jag det själv. Det var som om han inte ville visa mamma och pappa att han faktiskt var snäll mot mig ibland.





Jag minns oxå när han skulle åka iväg och åka skidor med sin kompis Peppe. Han sa hej då och gick iväg. Jag sprang gråtandes efter honom ner i trapphuset och sa att jag inte ville att han skulle åka att han skulle stanna hemma. Då fick jag en Bamsekram av honom och han lovade att de här dagarna skulle gå fort. :)





När vi blev9 och 14 år flyttade vi till Stångholmsbacken och fick varsitt rum. Samtidigt som jag älskade att ha ett eget rum så hatade jag det. Nu var brorsan oftast instängd i sitt rum. Vid 15 träffade han sin nuvarande fru Jennie. :)


Vid 17 hade han i princip flyttat hem till henne. Då kunde jag ibland bädda ner mig i hans säng/bäddsoffa och glo på video. Det hände ibland att jag somnade där. Då var jag noga med att bädda så att han inte skulle märka något. En morgon när jag vaknade där inne hade brorsan valt att komma hem på natten och istället för att skrika på mig att gå till mitt rum hade han helt enkelt krupit ner brevid mig och somnat han med. Jag tyckte att det var så mysigt att jag knappt vågade röra på mig. Jag ville inte väcka honom utan låg kvar där länge. :)





Min bror fick körkort vid 18 års ålder, när det var dags att tvätta bilen så ringde han ofta mig. Jag sprang dit på en gång. Visst tyckte jag om att tvätta bilen men jag fick umgås med min bror. Halleluja liksom... ;)





Vi var med om en del när vi var yngre. Jag tror att han som var äldst tog mest stryk av det speciellt eftersom jag sprang till honom för att få tröst och stöd. Jag önskar så att jag hade kunnat vara där för honom oxå. Men jag vet att iaf hans Jennie fanns där för honom. :)





Idag mår min bror lite sisådär utan att gå in på detaljer. Jag önskar så att jag kunde vara där för honom men det är så himla svårt. Vi har inte den kontakten med varandra. Ibland får jag höra saker som har hänt honom av våra gemensamma vänner istället för av honom. Han får nog inte reda på något om mig dock. Inte ens av mig själv. :( Vi är lite hemliga mot varandra tydligen...





Vi är urusla på att höra av oss båda två. Jag vet att han mår dåligt men när jag frågar så mår han alltid bra. Och jag är så dum som tillåter det svaret. Men tänker att han berättar om han vill....





Nu är vi snart 34 och 39 år gamla, vi leker inte längre tillsammans men jag hoppas att han vet att jag fortfarande ser upp till och älskar honom massvis och att jag alltid finns där för honom. Att jag för det mesta är hemma ensam eller med barnen på kvällarna så det är bara att komma förbi. Det är 3 hus emellan så det går fort.





Jag älskar honom. Min storebror Anders Forsberg.








(Jag vet att jag är feg som skriver det här. Jag tror liksom inte att han läser min blogg. Jag har aldrig berättat för honom att jag skriver. Men en dag kanske jag kan berätta detta för honom oxå. )





:)

På Kvällspromenad

Borgholm i all ära men Köpingsvik på kvällen är helt underbart. Nu ska vi snart ner till stranden och lyssna på ett band som ska spela. Myspys på hög nivå. :)

På Sinusbadet

Idag umgås vi med min kusins man och deras barn. Vi har hyrt en trampbåt och myser lite. :)

After beach

På strand hotell. Bandet heter No Tjafs. Ungarna dricker varsin drink alkoholfri såklart. ;) Jag dricker Fanta. Mysigt som tusan har vi.
Varför har jag hemlängtan i år för? Hm, kan vara för att jag saknar vuxet sällskap. Men men. Mina barn och jag har det supermysigt. :)

I Borgholm

Vi har tagit vår obligatoriska promenad till hamnen i Borgholm. Det känns dock lite konstigt. Vi brukar göra det den första kvällen vi är här, men igår var vi för trötta. Nu är vi här på dagtid och det regnar inte. Det är konstigt för det regnar jämt annars. Har nästan inga kort härifrån som är utan regnkläder. :)

Stopp

Vi tar vårt obligatoriska glasstopp vid Hjorten vid typ Västervik tror jag. ;) Lokalsinnet är lika med noll. Pappa ringde tidigare idag och frågade vart vi var. På vägen blev mitt svar. :)Men när jag sagt hur länge vi hade åkt då visste han ganska exakt vart vi var. Nu ska vi fara vidare. :)

Nu åker vi.

Bilen är packad och alla är fastspända. Även Ompi är fastspänd. :) Nu far vi. :)

Blogger lever sitt eget liv

Eller är det kanske min mobil som lever ett eget liv???

Iaf de 2 inläggen under detta. De skrev jag förra fredagen, alltså 1 vecka sen.

Konstigt.

Ville bara berätta det. :)

Kvällsdopp

Vi gick ner till stranden och tog med oss grannen. Grannen badar för fullt med ungarna medan jag sitter på stranden och myser. :)

Färgämne?

Färgämne är det nog väldigt gott om i den godisen hon åt. :) Vi sitter just nu i en ishall och tittar på hockeymatch. Me like! :)

I helgen

I helgen som var umgicks jag och ungarna. De fick inte ringa kompisar och leka utan de skulle leka med mig. :)

I fredags grillade vi med exet, deras pappa, vi grillade och mös ute på gården med några andra grannar. Jag och ungarna tog med oss ena grannmannen ner till stranden för att ta ett kvällsdopp som ungarna hade tjatat på. De badade och jag tittade på :) Exet fick stanna hemma och ta hand om disken....

I lördags skulle jag ta med ungarna till stranden. Exet ville följa med och visst fick han det. Vi åkte till Vårbybadet. Eftersom han ( känns så tråkigt att kalla honom för exet... Det får nog bli Uffe istället...) Uffe var med så trodde jag att det skulle bli en snabbis på max 1 timme. Vi var på stranden i 5 timmar... Uffe och jag satt i stolarna och sa att det verkar inte som om solen tar något idag... 5 minuter senare var han knallröd över nästan hela kroppen. Även idag 2 dagar senare är han lika röd och har lika ont... Jag och barnen klarade oss utan att bränna oss. Men vi har ju redan varit ute i solen så mycket.

När vi kom hem från stranden så blev det grillning igen. Uffe gick hem tidigt men jag och ungarna satt kvar med grannarna och snackade goja till kl 22. Då var det dags att gå in tyckte jag.

I söndags skulle vi åka till stranden igen men då blev det ju så dåligt väder. Tror nog att Uffe var den som blev mest besviken...

Efter att vi gjorde lite omplanering så lämnade vi ungarna hemma och åkte till IKEA och lite andra affärer i Kungens kurva.. :)
Jag köpte en byrå som vi snickrade ihop tillsammans utan att börja bråka. Det har ALDRIG hänt förrut.

Det glädjer mig så himla mycket att vi kan umgås på det här sättet trots att det är slut mellan oss. Men samtidigt gör det mig så ledsen. Varför kunde vi inte ha varit så här mot och med varandra när vi var tillsammans för?

Tror att det är för då är det mer ett tvång.

Jag är riktigt glad över att vi är vänner iaf. :)

Han kommer alltid att ha en stor plats i mitt hjärta...

Grannmannen som jag pratade om nyss, han som följde med och badade, han sa i fredags att han ger oss ett halvår sen är vi tillsammans igen. Han frågade om inte jag också trodde det. Jag svarade att det tror jag inte men man ska aldrig säga aldrig.
Jag tror tyvärr inte att vårt förhållande skulle vara så mycket annorlunda än vad det var den första gången. Men som sagt man ska aldrig säga aldrig.

Nu är jag singel och jag trivs med det även om jag saknar någon att gosa med på kvällarna när ungarna är borta eller sover...

Min dotter tittade upp på mig med allvarliga ögon i lördags och sa: Mamma nu är det dags för dig att träffa en ny kille.
Jaha? Varför då?
Jo, för att du ska ha någon att gosa med när jag och brorsan inte är här.

Hon vet hur mycket jag älskar att gosa :)



Jaja. Nu ska jag sova. Natti natti :)

Kommentar

Tänk vad en liten kommentar kan göra en glad. Ja den kan ju också göra en ledsen...

Men just idag fick jag en kommentar på ca 4-5 ord. Den gjorde mig jätteglad. Tänk om han bara visste vad glad han gjorde mig :)

Vart 17 tog solen vägen????

Jag vaknade tidigt som vanligt idag. Runt 7 tiden slog jag upp mina blå, runt 8 klev jag upp.
Det var strålande sol så jag började att packa ordning strandväskan och lite picknick. Jag och ungarna tänkte ta med oss exet till Flottsbro för att sola och bada idag.

Nu halv 10 så är det bara moln på himlen. Det blir inget strandväder idag. :(

Jag som var så taggad för stranden. Skit också...
Jaja vi får väl hitta på något annat kull istället. Men vad???

Ungarna sover fortfarande dock. Undrar vad som har hänt? De brukar alltid vakna tidigt. Är det sommarlov tro. ;)

Imorgon ska jag och sonen tillbringa hela dagen i ishallen. Han på is och jag i köket för att laga mat åt alla hockeypojkar och deras ledare. Eller imorgon? Ja hela veckan faktiskt.

Blev dock lite kaos med barnvakt och dottern. Hon skulle ha varit ett par dagar med morbror men han och hans familj åkte till Norrland istället. Det gjorde de rätt i tycker jag. De behöver komma ifrån storstadsstressen lite och bara få koppla av.

Dottern blir med lite pusslande med lite olika vänner och mormor väl omhändertagen ändå. :)
Det är tur att man har vänner ibland.

Funderar på om det är dags att väcka barnen nu. De ska ju lägga sig tidigt ikväll eftersom vi måste upp tidigt imorgon. Iaf jag och sonen. Dottern kan ju kliva upp när hon vill. Hon har ju egna nycklar och min vän som hon ska vara hos bor i huset brevid...

Ha en bra dag. :)

Färgämne?

Färgämne är det nog väldigt gott om i den godisen hon åt. :) Vi sitter just nu i en ishall och tittar på hockeymatch. Me like! :)

7 månader

Nu har det gått 7 månader sen vi separerade. När tusan tar saknaden slut? Jag e less på att bara ha katten som sängsällskap. Nog för att hon e världens finaste katt enl mig men jag saknar att ha en vuxen människa brevid mig. Katten kan snarka högt som en hel karl ibland men det e ju inte heller äkta vara. Jag trodde att saknaden skulle ta slut ungefär nu men det känns som om den precis har börjat. Fan! När ska det ta slut liksom?

Myspys

Sitter hemma och tittar på tv. Ambulans först på plats. Tända ljus och Fanta i ett vinglas gör det hela mycket mysigare. :)

Igår var jag på Söder med vänner från förr. :) Det var jättemysigt. Jag ska skriva om det imorgon. Tror jag. :) Nu ska jag mysa vidare. Kram Kram