I helgen

I helgen som var umgicks jag och ungarna. De fick inte ringa kompisar och leka utan de skulle leka med mig. :)

I fredags grillade vi med exet, deras pappa, vi grillade och mös ute på gården med några andra grannar. Jag och ungarna tog med oss ena grannmannen ner till stranden för att ta ett kvällsdopp som ungarna hade tjatat på. De badade och jag tittade på :) Exet fick stanna hemma och ta hand om disken....

I lördags skulle jag ta med ungarna till stranden. Exet ville följa med och visst fick han det. Vi åkte till Vårbybadet. Eftersom han ( känns så tråkigt att kalla honom för exet... Det får nog bli Uffe istället...) Uffe var med så trodde jag att det skulle bli en snabbis på max 1 timme. Vi var på stranden i 5 timmar... Uffe och jag satt i stolarna och sa att det verkar inte som om solen tar något idag... 5 minuter senare var han knallröd över nästan hela kroppen. Även idag 2 dagar senare är han lika röd och har lika ont... Jag och barnen klarade oss utan att bränna oss. Men vi har ju redan varit ute i solen så mycket.

När vi kom hem från stranden så blev det grillning igen. Uffe gick hem tidigt men jag och ungarna satt kvar med grannarna och snackade goja till kl 22. Då var det dags att gå in tyckte jag.

I söndags skulle vi åka till stranden igen men då blev det ju så dåligt väder. Tror nog att Uffe var den som blev mest besviken...

Efter att vi gjorde lite omplanering så lämnade vi ungarna hemma och åkte till IKEA och lite andra affärer i Kungens kurva.. :)
Jag köpte en byrå som vi snickrade ihop tillsammans utan att börja bråka. Det har ALDRIG hänt förrut.

Det glädjer mig så himla mycket att vi kan umgås på det här sättet trots att det är slut mellan oss. Men samtidigt gör det mig så ledsen. Varför kunde vi inte ha varit så här mot och med varandra när vi var tillsammans för?

Tror att det är för då är det mer ett tvång.

Jag är riktigt glad över att vi är vänner iaf. :)

Han kommer alltid att ha en stor plats i mitt hjärta...

Grannmannen som jag pratade om nyss, han som följde med och badade, han sa i fredags att han ger oss ett halvår sen är vi tillsammans igen. Han frågade om inte jag också trodde det. Jag svarade att det tror jag inte men man ska aldrig säga aldrig.
Jag tror tyvärr inte att vårt förhållande skulle vara så mycket annorlunda än vad det var den första gången. Men som sagt man ska aldrig säga aldrig.

Nu är jag singel och jag trivs med det även om jag saknar någon att gosa med på kvällarna när ungarna är borta eller sover...

Min dotter tittade upp på mig med allvarliga ögon i lördags och sa: Mamma nu är det dags för dig att träffa en ny kille.
Jaha? Varför då?
Jo, för att du ska ha någon att gosa med när jag och brorsan inte är här.

Hon vet hur mycket jag älskar att gosa :)



Jaja. Nu ska jag sova. Natti natti :)