Saknar...

Det är konstigt.

I januari i år separerade vi. I maj i år gjorde vi slut.
Vi är kanonbra vänner med varandra, vilket är jättebra.
Men jag tror samtidigt att det är skit.

Han har ju faktiskt förändrats under den här tiden...
Vilket gör att jag börjar sakna honom. Eller oss.
Fast samtidigt undrar jag om det inte bara är samhörigheten jag saknar...

Jag vill ju liksom inte ha honom tillbaka.
Men Gud förbjude att han träffar någon ny, just nu för tillfället iaf.
Då kommer jag att bryta ihop.

Men å andra sidan är det nog svårt för honom att träffa någon ny när han och
jag är tillsammans för det mesta. :)

Den dagen kommer ju att komma men inte ännu hoppas jag.

Jag vill ha kakan men samtidigt äta upp den.

Äh! Jag kommer över det. Jag gjorde ju det nästan innan ju...

Måste börja tänka på mig själv och vad jag själv vill. Så det så.......