Skulle behöva...

* En eller flera styrkekramar just nu. Hur kommer det sig att man inte får dem när man behöver dem som bäst???

* Vinna lite pengar. Inte så mycket "bara" sisådär en hundra tusen kronor kanske???

* Lite mer egentid. Det skulle vara bra.

* Nån timme mer i dygnet???

* Ork massvis av ork...

Men mest av allt vill jag nog ha lite sinnesro. Jag vill kunna sova utan att drömma en massa mardrömmar. Sova utan att vakna en gång i timmen. Det skulle nog ge mig mer ork och då behöver jag inte fler timmar om dygnet...
Jag önskar att allt bara blir bra. Vips liksom. Hokus pokus nu är allt bra.
När man var liten var det så enkelt hade man ont gick man till mamma och hon blåste så var allt bra. Mådde man dåligt fick man en kram och allt var bra. Nu är det inte så enkelt.

Däremot så har jag ju fått den äran att vara mamma till mina 2 troll vilket betyder att nu är det jag som blåser på det onda eller ger den tröstande kramen.

Och de små breven som jag får av mina troll lite då och då. De breven där det står att jag är världens bästa mamma och att de älskar mig. De värmer mer än alla blåsningar och kramar man kan få tror jag..

Min mamma har sparat många av de lappar som jag skrev till henne när jag var liten, så de måste nog värma mer än alla tusen blåsningar och kramar man har fått.

EN DAG I TAGET!!!!!!!!!!!!

Ja vad säger man???

Min son är som han är. Smart som fan, men ändå lika dum som tåget. Hur kan han som är så smart i allt annat bara inte förstå att man ska gå ifrån dumma kompisar istället för att börja bråka med dem???

Han och en kille till blev uppkallade till rektorn idag för att de slogs. Oj, kan man ju tänka då. Vad slogs de om? Det måste varit nån jättegrej... Jadå de slogs och sparkades om en stjärtlapp. Jodå ni läste rätt, fullt slagsmål om en stjärtlapp.

Så nu vet ni. Tittar någon snett på er i tunnelbanan imorgon på väg till jobbet. Det är bara att klappa på h*n.

Ahh, blir så förbannad.

Men en eloge till fröken som faktiskt ringde hem till oss båda föräldrar. Annars brukar det bara vara jag som får höra minsta lilla som sonen har gjort eftersom jag jobbar i samma skola. Men jag fick inte höra något i skolan idag utan hon ringde hem.

Just nu är jag väldigt less på dels sonens fasoner och dels på hans kompisar. Jag känner ju dem väldigt väl då de går hos mig på eftermiddagarna. Hade det inte varit för sonens lärare så hade jag nog bytt skola på honom. Men lärarna verkar vara jättebra.
Sonen ser fram emot att gå till skolan och det är ju ett väldigt stort plus.

Jag har läst på lite om 11 åringar nu. Tydligen är det ju nu fullt normalt att prova sig fram, att testa gränser mm men måste han bli dum för det? Han som alltid har varit så snäll förrut???

Ungjäkel...

Stackarn vad jag skällde på honom när fröken hade ringt. Men jag är väldigt noga med att säga att jag älskar honom och att det är hans fasoner som jag inte gillar.

Imorgon ska han få ta med sig en egen stjärtlapp till skolan som det står hans namn på...

Oj då...

Det var visst nästan en månad sen jag skrev.

Det är som sagt lite mycket just nu med allt med hockey, fotboll och nåt som kallas för livet. :)
Jag har ju inte ens hunnit julpynta hemma ännu...

Men det ska ske ikväll har jag lovat mina underbara små troll.
Sambon är iväg på dart och jag och barnen ska bara mysa...

Igår kväll hade vi tvättstugan men som sambon sa: Varför ska man ner hit och tvätta när maskinerna inte ens torkar grejerna???
Japp det var torktumlaren som inte ville helt plötsligt. Då fick vi ju hänga kläderna uppe ändå och det var ju det vi ville komma ifrån...

Vad händer mer då???
Jo det händer mycket som sagt men nåt jag börjar bli riktigt orolig för är min sons förändrade beteende.
Han har börjat skita i saker som han blir tillsagd att göra, han är grinig och tjurig, han vill troligtvis sluta/ ta ett uppehåll i sin hockey. Det gör mig skiträdd. Han har sen han var typ nyfödd velat bli hockeyproffs.
Jag har hittills tvingat iväg honom på hans hockeyträningar men har nu med samråd med hans tränare låtit honom bestämma själv. Vill han inte så vill han inte. Det som är tråkigt är att han har ju så roligt när han väl är där. Det är ju i laget som alla hans kompisar är...

Men det är väl förhoppningsvis bara en fas i livet. Han fyller snart 11 år så det kanske är lite förpubertet. Måste nog läsa på lite om 11 åringar...

Nä nu kallar jobbet igen. Jag ska försöka att skriva snart igen. :)