Min son...

Han vann trots förlust. :)

Lite gullgull...

Min fina dotter var hos min kära mamma idag. Hon har ju eller har haft halsfluss. Idag var det den sista dagen hemma. Hon har ätit medicin i tre dagar nu och är smittfri.

Oj, om mamma får se att jag har lagt ut en bild på henne här då blir hon nog ond på mig. ;) Jag menar det här är den bästa bild som jag har på henne, då kanske ni förstår att mamma hatar att vara med på bild... Men hon är den bästa mamma man kan ha. Ställer upp i vått och torrt. Tack mamma...

Min fina son gick hem till mormor och syrran efter skolan idag. De bakade småkakor som var helt underbart goda.

Min underbara far som precis som min mamma ställer upp i vått och torrt. Minst en gång i veckan tar han min son till hans hockeyträning. Och fortfarande trots att jag är gammal så kommer pappa på nästan alla mina matcher. Jag vet att om mamma mådde bättre i kroppen så skulle hon också komma på fler matcher.

Tack snälla mamma och pappa för att ni finns för oss jämt och ständigt. Vet inte alls hur jag skulle klara mig utan er.

Bilderna är gamla, men jag tycker att de är lika fina nu som då. :)

Känns inget bra just nu...

Chefen ska sluta, men innan han slutar om en månad så har han förberett oss på att det blir nedskärningar. Tack så mycket... Jag känner mig ganska säker, det finns minst 10 st som har blivit anställda efter mig, men då blir jag av med mina kära arbetskamrater/vänner... Elakt att säga kanske men hellre de än jag. Det finns speciellt en som jag vill ha kvar. En god vän till mig som jag ordnade dit som vikarie för ca 1½ år sen. Jag vill verkligen ha henne kvar.

Sen har det hänt andra saker på jobbet som jag inte kan ta upp här, men det känns bara jobbigt.

Lägenheten fick jag inte som sagt...

MEN min dotter är frisk igen. Hon ska till skolan imorgon. :)

Nu är det dags att julpynta. När jag började med att sätta upp julgardinerna idag så skrek min sambo rakt ut. Neeeeej!!!!!! Inte ännu. Jag vill inte...

Det är hockeymatch imorgon.

Så det finns allt lite ljusglimtar i tillvaron också allt är inte bara pest. Det känns skönt.

Stor besvikelse.

Jag får fortsätta att bo i vardagsrummet ett par år till...

Jag vill verkligen ha en 4a här i vårt område. Nu den sista tiden har det varit 3 st lediga. Den ena kom inte ens ut för oss andra att söka. Den fick en kompis till mig eftersom hon separerade... Lite tråkigt för mig då jag bara gick och väntade på att den skulle bli ledig. Men så kan det tyvärr vara ibland.

En av de två andra anmälde jag mig inte på. Nu så här i efterhand så ångrar jag mig, men det är så lätt att vara efterklok. Men jag tyckte att den var lite för dyr.

Den sista den anmälde jag mig på, fick gå på visning. Men fick idag besked om att jag inte fick den. Besvikelsen är grymt stor. Det skulle lösa så himla mycket här hemma om vi fick en större lägenhet. Ett eget sovrum. Det tär lite grann på oss att sova i vardagsrummet.

Varför delar inte barnen på ett rum undrar ni säkert nu. Men det är inte så lätt. Mina barn är tyvärr som alla andra syskon och kan inte riktigt hålla sams jämt. Vi löste det som så att de fick varsitt rum.

Nu känns det som om jag måste börja söka lägenhet i ett annat område. Vilket jag absolut inte vill. Fan!!

Mina kusiner.

Det här är Anna.
Det här är Zandra.

Jag saknar dem väldigt mycket just nu. En bor i ett annan land och en bor på Öland. Båda två bor alldeles för långt borta från mig....

(Nu helt plötsligt har jag även fått två halvkusiner. De är båda i typ 50-60 års åldern. Jag har aldrig träffat dem. Min familj träffade dem i söndags och tyckte att de var trevliga. Min ena kusins barnbarn är tydligen jättelik min dotter. När hon hade kommit in i rummet hade alla reagerat på att hon var så lik.)

Men mina två helkusiner ja de är bäst. Tror inte att nån av dem mår så himla bra egentligen men den ena har startat en resa i sitt liv, där hon försöker ta tag i livet och sitt välmående. Den andra ja hur mår hon egentligen? Är det nån som vet? Jag hoppas bara att det går bra för henne. Och att hon blir frisk snart.

Halsfluss.

Ja inte jag, men min dotter har det. I helgen hade hon feber, men inte idag. Hon fick penicillin igår när vi åkte till Liljeholmens akutmottagning. Så idag är hon pigg. Vi åkte och handlade lite och jag passade på att köpa teskedsgumman till henne, så nu sitter vi här framför tvn och tittar på den. Jag kan inte riktigt förstå hur jag som liten kunde älska den men S verkar tycka att den är bra.

Nu ska jag som jag alltid gör när jag är hemma och vabar. Ja det är ju inte att ligga och slappa direkt utan jag ska bädda rent i sängarna, tvätta dammsuga och se till att det blir nån god middag ikväll...

Spelade match igår mot Ormsta. Hur det gick? Ja jag kan ju säga att hela vårt lag satt i omklädningsrummet tittade på varandra och frågade: Vad var det som hände egentligen????
Men resultatet känns oviktigt... Ha ha.

Man är nog ganska knäpp

när man tänker på Facebook vad man än gör.

Igår på min match så råkade jag passa fel tjej. Jag passade till motståndaren som självklart fick friläge och gjorde mål.

Vad gör jag?
* Åker runt och slår klubban i isen?
* Åker runt och ber mina lagkamrater om ursäkt?

Nej, nej, jag åker skakar lite på huvudet åt mig själv och tänker: Hur ska jag skriva på Fb imorgon? Spelade match, gjorde en asssist, tyvärr åt motståndarna...

Är man inte helt knäpp då???
Statusen blev typ Jodå, vi vann över segeltorp. Jag gjorde ett mål och en assist. Tyvärr gjorde jag den åt motståndarna. Men vi vann med 4-3...

Och jodå jag tänkte allt på Fb när jag gjorde mål. Och när jag hade tänkt på att jag var knäpp som ens åkte och tänkte på sånt här under matchens gång.. Ja då började jag tänka på att det här måste jag blogga om. :=)

Nu ska jag titta klart på idol. Imorgon ska D köras till hockeybanan, kl 8.00 ska han vara på is... Snark, vart tog de där sköna sovmornarna vägen??? ZZZZZZZZ!!!!!!

Hockey/fotboll vs pengar

Igår var jag på match med min D. Ds lag vann med 14-1 över Nacka. Duktigt tycker jag.

Jag vill så gärna kunna skicka iväg D på SHI som är en kanonbra hockeyskola. Det är den jag jobbar lite för. Jag kollade upp priset för en 2 dagarscamp nu under jullovet. 3000 spänn går det på. En 5 dagarscamp i sommar går på 5000 spänn.
Helt plötsligt vill jag inte skicka iväg D på den.
Jag önskar såååå himla mycket att jag kunde det, men jag har inte råd.

Nåt som känns lite jobbigt är att jag har valt 2 st rikemansklubbar för D i hans sporter. Alla är jättetrevliga men det märks ändå att de har mer pengar. Klart att grabbarna ska göra det eller det liksom. En annan får tänka efter vad man har råd med.

Nu är ju inte jag urfattig heller. Vi är ju 2 som jobbar heltid, men det är ändå inte i deras klass liksom.


Men D trivs i dessa klubba och jag med. Men nästa gång det krävs extra pengar då ska jag vara ärlig och säga att jag inte har råd. Undrar hur det tas??? Får D inte följa med eller får jag betala lite då och lite då??
Hm, det ska bli kul att se.

Det är likadant i skolan. Det ska betalas här och där.
Jag tycker synd om de som faktiskt har det värre än vad vi har.

Nej usch vad gnälligt det här blev, men det får ni ta.

Jag har valt Ds klubbar för att de är bra klubbar. Jag har också tänkt på Ds framtid när jag har satt honom i 2 olika idrotter. Som jag ser det så har han större chans att klara sig ifrån buslivet när han blir större. Här där jag bor är det alldeles för många killar och tjejer som hamnar snett. Kan jag göra nåt för att hålla honom borta från det så gör jag det. Kosta vad det kosta vill.

Så det så.

Vaccinet

Jo, min skolsyster lurade mig att ta vaccinet. Jag hade inte tänkt att ta det, (det visste inte hon) men när Snorpan började att konstra och inte ville ta, då sa syster: Men då tar vi storebror och mamma först då. Då kunde ju inte jag säga att nä jag vill inte ta den. Jag kan ju inte tvinga barnen att ta den och skita i den själv.

Med andra ord jag tog sprutan.

Nå, fick jag några biverkningar?
Jajamensan, klart jag fick jag är ju Åsa...

Jag var lite kaxig de första timmarna. Ha, jag har inte ens ont i armen sa jag...
Efter ca 6 timmar när jag gick och la mig, då kom frossan.
Jag frös som en, ja jag vet inte vad... Jag har ALDRIG i mitt liv frusit så mycket förrut. Jag kunde inte kontrollera min kropp så mycket skakade jag. Efter en stund blev jag törstig och gick upp på darrande ben för att dricka. Jag gick in i köket, tog ett glas fyllde det och förde det mot munnen. När glaset kom till munnen var det nästan tomt, så mycket skakade jag... Tur att jag tog ett plastglas annars hade jag inte haft några tänder kvar... Sen klädde jag på mig. Jag låg och sov i mjukisbyxor och collegetröja, täcke och fleecefilt.

Fick jag "bara" frossa?
Nej självklart inte jag är ju Åsa...
Jag fick hög feber, ont i armen, trötthet, migrän, sjukdomskänsla, ont i kroppen och allmänt grinig...

Ja, så går det när skolsköterskan lurar en. Tur att vuxna bara behöver en dos, jag hade ALDRIG tagit en dos till. :)

Kul

Vi har hur kul som helst på Snaps. Ann-sofi och jag.

Psykfall???

Jag satt häromdagen och pratade med min pappa om lite allt möjligt
Han tyckte nog att jag var knäpp (undrar var jag har fått det ifrån, pappa???).

Jag berättade nämligen att jag har lite problem under hockeymatcherna och har typ alltid haft. Han undrade varför och jag förklarade:

Jo det är ju så att en del tjejer, för att peppa oss andra, går och slår oss på knäna. Men de klappar bara på ett ben. Vilket betyder att jag måste slå på mitt andra ben också. Pappa tittade lite konstigt på mig och frågade varför?
Jo men, för att det ska kännas lika ju.
Pappa blev ännu mer konfunderad och jag fick förklara vidare.

När jag t ex slår i min högra fot i ett trappsteg när jag går upp för en trappa, då måste jag slå i den vänstra också. Och lika hårt. Råkar jag slå i den vänstra foten lite hårdare än vad jag slog i den högra från början, ja då måste jag börja om från början. Det måste nämligen kännas lika.

Pappa tyckte att det lät ju inte hälsosamt, det lät ju rent ut sagt farligt. Jag fick lugna honom lite med att nej då, det är inte så att om jag bryter höger arm så måste jag bryta vänster. Så pass mycket kan jag hålla tillbaka. Ren smärta behöver inte kännas lika.

Ok?? Pappa såg inte helt övertygad ut..

Det blev inte så mycket bättre när jag förklarade för honom att jämna siffror måste jag ha också, förrutom nr 11 och 15, de funkar. Jag berättade även att i början hade jag jätteproblem nu när jag har bytt hockeylag och inte fick ha nr 11 längre utan jag fick nr 13. Hjälp liksom. Jag mådde länge dåligt över det. Varför tog jag 13 när 24 var ledig?

Inte heller blev det bättre när jag sa att när man höjer stereon så måste volymen då vara på en jämn siffra eller nr 11 eller 15. Det kan också gå bra med en annan ojämn siffra om det "känns" bra.

Det blev heller inte bättre när jag berättade att om jag tar ex gröna ärtor i en skål och det typ ligger en hög kvar i ena hörnet och en ensam ärta ligger i det andra hörnet. Ja då måste jag ju ta den ensamma ärtan också för det är ju synd om den annars. När jag sen har tagit ärtan då får jag dåligt samvete över att han kanske hade sina kompisar i den stora högen...

Sen räknar jag en hel del. Kan sitta på ett möte och räkna hur många fönster det är, hur många personer har glasögon eller hur många tegelstenar är det i väggen?

Hm, berätta nu. Tycker ni att jag är redo att läggas in på psyket eller???

Sjuk son...

Sonen är sjuk. Över 39 graders feber har han.
Det märks, han vill inte spela Wii.
Han är nöjd med att titta när hans pappa och jag spelar. Då är sonen verkligen sjuk.
Mammas lilla krake...
Han ser ännu sjukare ut idag eftersom han inte har tagit bort sminket från Halloween igår.
Han var ju ett skelett så han var sminkad med vitt i hela ansiktet och stora svarta ringar runt ögonen. Han ser riktigt sjuk ut....