Nostalgi

Jag tog med mig ungarna in till Söder. Vi går runt och tittar på vart jag hängde när jag var liten. Mormor och morfar bodde ju här. Det är så kul att gå runt och visa för ungarna är intresserade och de ställer frågor. Jag har världens bästa ungar. :)

Saknar

Min hockey.

Mitt ex.

Mina barn (fast att de är här...)

Pengar.

Vänner.

Min bror.

ETT LIV!!!

Säkert en massa mer....

Äta???

Jag har inte ätit sen i fredags kl 16.30. Nu är det söndag kl 12.40.
Jag var hemma hos exet igår efter jobbet och typ kräktes eftersom han rostade bröd. Det luktade så illa...

Idag var jag på city gross och skulle handla bröd hem. De bästa kommer ju imorgon. Jag höll på att kräkas då med. Vet ni hur mycket brödavdelningen luktar egentligen???

Jag har börjat att äta av medicinen som var kvar från i somras när jag mådde så här. Så förhoppningsvis kommer jag att börja äta ikväll eller imorgon.

Jag har bara sån sorg. En stor sorg som bara växer och växer i mitt hjärta. Igår hade jag så ont så det kändes som om hjärtat skulle spricka.

Vet bara inte hur jag ska ta mig ur det här. Tiden läker alla sår säger man. Ja men HUR LÅNG tid????

Det var ett år sen vi flyttade ifrån varandra...

Att jag nu har insett att jag nog troligtvis vill ha tillbaka honom gör inte saken bättre. Att han troligtvis inte vill ha mig tillbaka det gör det inte lättare... Fan!!!

Jag har iofs varken sagt något till honom eller frågat hur han känner men jag tror iaf att han är nöjd med livet som det är. Han säger så iaf.

Jag är glad för hans skull men såååå ledsen för min skull. :)

Jag vill bara ligga och sova dygnet runt. Ligga i fosterställning under täcket med tummen i munnen. Men det går ju inte för jag jobbar och står i mest hela tiden. Men imorgon kommer de bästa tillbaka till mig i en vecka. Jag har fortfarande inte vant mig med att de inte bor här varannan vecka.

Nä nu ska jag försöka att kliva upp ur soffan och plocka undan lite här hemma. Jag har inte orkat göra något på säkert 2 veckor. Då kan ni tänka er hur det ser ut här hemma. :( BLÄ!!!

Ups, fel av mig...

Jag mår inte bra som sagt. Jag sa att jag åt iaf. Det gör jag inte.
Bara tanken på mat får mig att nästan kräkas. :(

Nu ska jag åka och jobba i 4,5 timme. Jag har ätit 6 skedar med yoghurt idag. Jag kommer även laga mat till mina boende. Det här kommer att gå bra... Shit pomfrit!!!

Men det gick i somras och borde gå nu oxå.

Hur många tårar finns det egentligen???

Ligger och försöker sova. Det går inte.
Har börjat att må sådär dåligt igen. Gråter hela tiden. Bröt ihop på jobbet idag.
Äter gör jag iaf än så länge men känner att matlusten börjar att avta. Vill inte må så här.

Hur många tårar finns det i en kropp egentligen? Tar de aldrig slut? Vart kommer tårarna ifrån. Går de att stoppa? Fast jag gråter iofs helst med tårar än utan. Det känns mer på riktigt då. Att man faktiskt är ledsen och inte bara spelar... Eller nåt...

Det är 4 dagar kvar tills det har gått 1 år sen vi tog beslutet om att flytta ifrån varandra. 1 år!!! Shit vad tiden går fort.

Att vara vänner visade sig vara svårare än vad jag trodde. Det gör mig bara förvirrad. Vill, vill inte. Just nu mest vill. Kanske är försent???

Less på alla tankar som far runt i huvudet på mig jämt, dag som natt. Att vara själv fungerar inte alls. Jag trodde att dottern hade fotbollscup imorgon. Det visade sig vara på söndag. Jag fick panik. Vad sjutton ska jag göra hela dagen imorgon????

Jag jobbar extra just nu. I hemtjänsten. Vad skulle jag göra på kvällarna om jag inte hade det??? Jag kan inte vara själv helt enkelt.

Jag får panik. Jag vill inte må så här. Jag vill kunna sova, äta och fungera normalt.

Fuck life!!!

Om 2 veckor skulle vi åka till Värmland på fest. Maskerad, jag hatar maskerad. Idag kom jag på vad jag skulle klä ut mig till. Nu tror jag att jag hoppar över att åka. Det kanske inte passar sig helt enkelt.

Jag vill samtidigt som jag är rädd för om det är rätt. Att vilja är kanske fel.

Om 2 dagar skulle vi ha varit ihop i 14 år. Om 4 dagar tog vi beslutet att flytta isär. Nu ett år senare finns det andra beslut att ta. Fortsätta att må dåligt eller ta tag i livet och börja må bra. Jag ska försöka att ta tag i livet. Nån dag. Inte just nu bara. Jag vågar inte!!!

Men vad faaan!!!

Här skulle jag och min pappa byta däck på min bil. Jag ska ut och köra tidigt imorgon med dyrbar last. Min dotter har fotbollscup och jag ska köra henne och 3 st till i min bil. Då ville jag se till att det var säkert att köra även om det skulle vara halt...

Men nä, mina hjul har en sån där låsmutter eller vad de heter. Jag måste ha en speciell mojäng för att kunna få upp den muttern. Den fungerade inte av nån konstig anledning. Tack och lov på det första hjulet som vi skulle byta. Tänk vad hemskt om vi redan hade bytt på tre hjul så fungerar inte det sista...

Nu måste jag lämna in bilen till verkstad för att de ska byta hjul. En extra kostnad. Jippie!!!!

Nä, inte Jippie!! Jag har knappt pengar till mat. Men men det måste göras..

Bilen behöver jag ju för att kunna köra de bästa till deras träningar och matcher...
Vilket jag mer än gärna gör.
Speciellt när jag i tisdags tog det slutgiltiga beslutet om att verkligen lägga av med hockeyn. Jag tänkte att jag skulle ha fortsatt med den men insåg att jag inte har råd med det. :(

2000 kr kostar det för mig att spela. Det låter inte så mycket kanske men jag betalar ju även sonens avgift. Den är desto dyrare... Kan inte förstå varför det ska kosta 7000 för 11 åringar att spela hockey... Men men det är han helt klart värd. :)

Nu ska jag köra iväg dottern på middag och lekar med fotbollslaget. Sen hämta sonen från träningen innan jag och exet åker iväg och handlar innan dottern ska hämtas upp igen. Sen blir det nog lite Idol ikväll innan det blir sängdax för att orka vara på cup imorgon. :)

På riktigt???

Jag sitter och tittar på Outsiders på 5an. Idag handlar det om människor som tror att de är djur.

De klär ut sig i sina djurdräkter och går ut på stan eller bara sitter hemma i sin soffa...

En tjej brukar få frågan om hur det känns att vara katt. Hennes motfråga som hon då vill ställa är Hur känns det att vara människa???

Liksom, vad är det för fel???

Jaja, alla är vi olika och jag hoppas att de är lyckliga. :)

Länge sen nu...

Det var riktigt länge sen jag skrev. Det kan bero på att jag har mått så mycket bättre än vad jag gjorde i somras.
Av nån anledning har det inte känts ok att skriva när jag har mått bra pga att jag mådde så dåligt sist jag skrev. Sjukt egentligen. För det borde vara lika lätt att skriva nu...

Jag har fortfarande mina upp och ner dagar. Just idag mår jag bra men har ändå en liten down...

Jag får ofta frågan när jag ska ta och träffa nån ny? Men jag vill inte träffa nån ny ännu. Vi var ihop i 13 ½ år och det tog slut för 4 månader sen. Låt mig vara liksom...

Jag hade planerat att bli gammal med honom. Jag känner det fortfarande som ett stort misslyckande. Men det är himla skönt att vi kan vara bästa vänner fortfarande iaf. Vi umgås i princip varje dag. Äter middag ihop med barnen mm...

Låt mig vara, jag träffar nog en ny kille när jag är mogen för det. Den tiden kommer säkert, kanske inte snart men så småningom. :)

Men det bästa är att jag mår bättre nu för tiden. :)