Minisemester

Jag och ungarna slängde oss i bilen direkt efter skolan i fredags och åkte till Öland. Det var så himla skönt att få åka bort och ladda batterierna lite. Det behövdes verkligen. Barnen säger att de vill flytta dit och som det är just nu har jag inget emot det förutom att det inte funkar då jag går i skolan här. 

Kanske nåt att tänka på till det är dax för aspiranten eller senare. 

Skönt att komma bort var det iaf. 😃

Halsfluss

Dottern har halsfluss.

Hon har feber, hon pratar som en helt annan flicka och hennes halsmandlar är stora och ser ut som flugsvamp.

Vi åkte till lätt akuten på Huddinge sjukhus och förberedde oss för en lång kväll där.

Det tog 30 minuter från att jag stoppade in mitt visakort i parkeringsautomaten till att jag loggade ut i samma automat igen.

Det har nog aldrig gått så fort på det stället som idag. Ibland får man ha tur. 

Läkaren var kanske inte den bästa men vi fick medicinen iaf. Hon har halsfluss så pass ofta att jag hör på hennes röst när det är dax igen. Vi borde få slippa doktorn och bara ringa och få recept tycker jag. Vad mycket skönare det skulle vara. 

Nu ligger vi nedbäddade i vardagsrummet och ska kolla på Bones. :)

Sjuka barn

Jag trodde att nu när barnen har blivit stora så skulle man få slippa att torka spyor från golvet. 

Min snart 12 åriga dotter tänkte tydligen något annat när hon vid 1 tiden inatt väckte mig genom att spy över hela spegeln och golvet i hallen...

Hon försökte ju iaf att hinna till toaletten. Stor skillnad från när de var små och spydde i sängen.

Hon är inte magsjuk utan jag misstänker att det var febern som gjorde att hon kräktes.

Tänk vad fort det kan gå att bli sjuk. Hon mådde bra igår. Hade lite ont i huvudet fick en alvedon, spelade match och efter var hon trött och yr. Hon somnade i soffan innan idol var slut och innan hon hade hunnit få i sig något chips... Då är hon sjuk på riktigt...

Vi är glada iaf att det inte verkar vara nån magsjuka.

Skola, vapen och självförtroende.

När jag kom hem från skolan i förrigår så kände jag mig sämst. 

Det är jag i klassen som får omtentor, jag får kritik på våra praktiska övningar. Visserligen säger lärarna i princip att jag är för snäll men det är ju inte så bra alla gånger... 

I förrigår hade vi vapen, vi ska skjuta från 7 m och träffa en ring på tavlan.

Jag sköt utanför hela tiden. Vilket självklart påverkade mitt humör vilket i sin tur påverkade min skjutning. Jag sköt kasst hela lektionen. 

Min förklaring är att jag inte hade ätit frukost, sprungit 2km och sen haft självskydd med massa fysisk ansträngning. Kände mig svimfärdig flera gånger. På väg till vapenlektionen åt jag en banan och det hjälpte ju inte så mycket...

Det slutade med att läraren sa att jag skulle komma på en resurslektion.

Det gjorde ju att jag kände mig ännu sämre. Men samtidigt är det ju asbra. Jag får ju skjuta ännu mer och det är ju kul. 

Vi var tre stycken i klassen som fick resurs och vi hade två lärare så vi fick ju hur mycket hjälp som helst.

Jag var på bättre humör och hade ätit ordentligt. Jag sköt asbra.

Nu träffade nästan alla skotten där de skulle utom när läraren ställde sig för att titta på mig. Då hamnade det utanför. Han förstod att han störde min koncentration, frågade om han störde mig, och när jag svarade att han gjorde det så gick han igen. 

Den sista omgången sköt jag alla skotten innanför cirkeln och gick ifrån lektionen med ett bra självförtroende.

Det är inte ofta jag kommer från skolan med den känslan. :)

Känslan när man mist sin bästa vän.

Den känslan är hemsk. Jag gråter ena sekunden och är så arg den andra. 

Att bara bli bortvald så som jag har blivit utan att ens få en förklaring känns som det värsta sveket någonsin. 

Att inte få plats i hans nya liv med hans nya vänner mm. 

Nu är jag less på att ha känslor som åker berg och dalbana. Idag ska jag göra ett ordentligt avslut. En gång för alla. 

Vill man inte ha mig som vän så behöver man inte. Jag tycker bara att efter så många år och efter en så stark vänskap så är jag värd bättre, åtminstone en förklaring.