Rastlös

Jag mår så himla mycket bättre nu för tiden.
Visst har jag mina nerekvällar men de har vi väl alla?

Men grejen är att jag har blivit så sjukt rastlös. Jag var ute och promenerade idag. Ca 8 km på 1 timme blev det. Gick inte så fort som jag brukar men ändå...

Detta gjorde jag mellan kl 17-18 ungefär, jag passade på medan sonen tränade. Han tränar ju vid skogen som jag brukar gå i.
Sen åkte vi hem och lagade middag. Det är efter det som jag börjar bli så rastlös. Nu vid den här tiden är det som värst. Jag skulle kunna klättra på väggarna här hemma.

Jag skulle gärna ut och gå lite till men jag har barnen en extra natt eftersom Uffe blev magsjuk. Jag tyckte inte att de skulle vara där när han var sjuk. Rädd för att han smittar dem och de blir sjuka.

Imorgon ska jag försöka att hitta på en grej med en vän. Ska bara se om vi kan träffas. vi brukar ha svårt för att få ihop våra scheman. När jag är ledig så är han upptagen eller tvärtom.
Vi har försökt att träffas i 2 veckors tid men det går inte ihop. Så kan det vara ibland. :) Då är det tur att telefonerna finns :)

Nu ska jag kolla klart på CSI sen ska jag hoppa i säng. :) Kram på er

Motion

Jag och dottern har precis varit på en 5 km promenad. Jag försökte att få henne att jogga lite men hon var för lat. Hon fick håll hela tiden enligt henne. Jag undrar hur sjutton hon klarar av att springa midnattsloppet???

Men det var skönt iaf. Den rundan vi gick idag brukar jag gå ca 3 varv på samma tid. Vi gick den på ca 43 minuter idag. Men det gör inget. Vi fick lite kvalitetstid jag och dottern.
Hon tyckte inte att det var roligt att motionera när skogen var full av blåbär så jag fick lova att vi skulle tillbaka bara för att plocka blåbär någon dag :)

Min fina brorson

Min kanonfina 17 åriga brorson ringde precis. Han ville komma över och hälsa på hos sin faster. Det får han självklart. :)

(Att det egentligen var för att han behövde låna tvättmaskinen, det låtsas jag inte om.)

Enligt mig var det ju enbart för att få träffa faster lite :)

På måndag

På måndag då börjar mina nya arbetsuppgifter och därmed även mina nya arbetstider.
Jag kommer att börja jobba 7.00-15.30 mån-ons och 6.30-15 tor-fre.
Det kommer att bli jättesvårt för det betyder att en kollega ska ha hand om mina barn (elever) ensam från att jag slutar till 16.30. Det kommer säkert att gå jättebra, jag är egentligen inte alls orolig. Men jag är orolig över hur JAG kommer att klara det. Jag med mitt kontrollbehov. Jag vill att det ska se ut och vara på MITT sätt.
Det kommer även att bli jobbigt att gå upp och börja sådär tidigt varje dag. Allra helst eftersom barnen inte har stigit upp då. men de är så pass stora nu och de har ju bevisat att de klarar det varannan vecka hos Uffe. Det bli till att stiga upp varje dag kl 6.00 nu. HJÄLP!!!

Då jag jobbar på fritids så är man ju van med att schemat läggs bakifrån. Alltså från stängning och tillbaka. Det är därför jag är lite orolig över tiderna. Jag vet att normalt folk går upp vid den tiden varje dag annars. ;)

Vad ska jag göra på jobbet då? Jo, jag ska börja jobba i matsalen. Jag ska ha hand om frukosten för våra elever. Får se hur många elever det kommer för att äta frukost. de har mellan 7.30 till 8.00 på sig att äta. :)

Efter matsalen ska jag gå in till mig och öppna upp cafeterian för högstadiet. Och sen har jag rastverksamheten att ta hand om. Vi ska börja med planerad rastverksamhet på skolan. Får se hur det går. Vi skulle vara 6 st från början och blev tillslut 3 st. Vi 3 ska ha rastverksamhet både inne och ute. Men allt löser sig nog under tiden. Nu i början ser man ju så mycket problem som egentligen inte är något problem som det visar sig sen.

Jag har alltså ansvaret för rastverksamheten och Klubben på vår skola. Det är något jag ser fram emot. :)

På måndag begravs en av våra kollegor. Det är inte lika kul. Samma dag som skolan börjar igen. Den kollegan var även mina barns ansvarsfröken på fritids. Jag har valt att inte gå på hennes begravning. Jag känner att det blir för mycket. Det räcker med att behöva gå på närståendes begravningar. Och som jag har mått på sista tiden känner jag att en begravning inte är det bästa för mig. Men jag sänder många tankar till henne. Extra många på måndag.
Cancer var orsaken. Denna hemska sjukdom...

Men idag är det lördag och hockeysäsongen är äntligen igång. Idag hade sonen sin andra träning för säsongen. Kl 7.00 ringde kl imorse och kl 8.00 var vi där. vi kom därifrån vid 11 tiden.
Då hade Uffe ringt och frågat om jag hade någon frukost hemma för han hade ingen...
Jag sa att jag skulle hem och fixa iordning lite frukost/lunch. Jag hade passat på att handla medan sonen tränade.
Uffe hade även en kompis med sig som tydligen hade slaggat kvar hos honom. De blev imponerade av frukosten och kallade det för hotellfrukost. Det var kaffe, ägg, massa pålägg, olika mackor oboy och risi frutti. Jag har nog glömt något för bordet var fullt av saker :)

Jag bjöd även in Uffe på middag då vi ska äta potatis och fläskkotlett i gräddsås ikväll. Något som han älskar. Han sa att han skulle fundera på det men nu har han fått hem en massa folk till sig så nu är det fest hemma hos honom. :)
Det gör inget, desto fler kotletter till mig.

Saknad

Idag känner jag sån saknad. Men jag vet inte riktigt efter vad???

Jag gillar inte att vara singel helt enkelt. Jag saknar nog tvåsamheten. Det är inte riktigt Uffe jag saknar. (även om jag visst saknar honom) men det är det där att vara två vuxna här hemma. Två som tar hand om barnen när de bråkar.

Att vara singel och ensam. Det är inte jag.. Ändå så var det det jag saknade när vi var två. Gräset är inte alltid grönare på andra sidan. Jag tror dock att den här gången var gräset grönare på andra sidan men lite längre bort bara.

Nu måste jag börja vandra. Det är en bit kvar. Men jag är säker på att jag kommer att hitta det gröna gräset så småningom :)

Life sucks sometime!!!!!!!!!!!!!!!!

Fin :)

Den här fina buketten fick jag av mina fina föräldrar igår, för att göra mig glad. Det blev jag. :) Tack så mycket.

Ingen bra dag

Idag har jag ingen bra dag igen. Satt i matsalen med all personal och var tvungen att gå ut därifrån en liten stund. Stog utanför i nån minut medan jag försökte hindra tårarna att rinna. Det lyckades inte så bra men det gick över fort. Det är ju positivt. Att det går över fort menar jag :)

Idag :)

Idag var vi i Waxholm och hade Fångarna på Kastellet. Typ som fångarna på fortet.
Det var grymt kul. 2 timmar kändes som 5 minuter. Jag ville absolut inte att det skulle ta slut.
Vår ledare var riktigt snygg att titta på oxå. :) Då blir det ju extra roligt. :)

Jag hade hamnat i en grupp men när vi kom fram så behövdes det ett lag till. Då tog de typ 1 från varje grupp och vips så fannsmitt nya lag. Både rektor och biträdande rektor hamnade i mitt lag.
Vi hade det grymt kul. Kommer inte ihåg hur många vi var i laget men vi var nog 8 st.
Jag fick klättra på stege som om man klättrade lite snett så snurrade den runt och du hamnade under stegen.
Jag fick kliva över ett rum med stigbyglar fästa i taket så fick du ta dig från den ena till den andra. Grymt kul.
Vi fick leta efter röda bollar i ett bollhav med mest vita bollar. Det låter inte så svårt men det var det och sååååå himla roligt vi skrattade mest hela tiden.
Vi fick gå in i ett rum med massa krukor. Där skulle vi stoppa i händerna och leta efter 2 dankar. Det var så himla läskigt. Men jag vågade tillslut att göra det. Det trodde jag inte att jag skulle våga. Jag stog och tvekade länge innan jag stoppade ner handen i den första krukan...
Vi fick även göra en labyrint med kula. Det var rätt så lätt när man fick in snitsen, vi fick börja om en gång...
Vi fick göra flipperbiljard. Det var som ett flipper med biljardkulor. Och så var det små hål där vi fick stoppa in en pinne så att vi kunde slå till bollen så att den for vidare.

När vi hade gjort de celler vi hann med så var det samling på borggården igen. Där fick vi lösa 4 gåtor varje gåtas svar var en siffra. Då fick vi försöka att öppna ett kodhänglås så fort vi kunde svaren. Vi kom tyvärr 2a på det. Ett lag hann före oss och vann därför skatten. Men vi hade det skoj ändå. Sen åt vi lunch. Kyckling och potatis. Det var en stor besvikelse. Det var jättegott men så lite mat. Jag var ju ashungrig och hade kunnat äta minst en sån portion till.

Det jobbiga idag var bara att när vi var på Pressbyrån för att handla lite kaffe innan vi åkte båten över till Kastellholmen så stod jag där och helt plötsligt kände jag bara paniken komma. Jag sprang ut från kiosken och satte mig på en bänk och bara väntade på att tårarna skulle ta slut. Så jobbigt att inte veta när det sätter in. Men jag är såååå grym på att dölja det. :)Och Oscarn går till Åsa Forsberg.....
Men just under de 2 timmar vi höll på så mådde jag kanonbra och under all annan tid så höll jag mig till de kollegor som jag mår bra av. Pelle och Malin och Björn. de är mina klippor på jobbet. Malin har under den tid vi känt varandra alltid kunnat göra mig lugn. Jag blir lugn av att vara i hennes närhet. Pelle han gör mig bara så glad och Björn ja han är Björn.

Jag hade tagit en plats vid bordet på lunchen. Brevid Pelle, mittemot Malin. Björn såg inte det utan tänkte sätta sig brevid Pelle, på min plats. Det fick han såklart inte. När han frågade varför jag skulle sitta brevid Pelle så svarade jag bara att så har det alltid varit jag har en av er på varje sida. Och det höll han med om. Så har det ju alltid varit. Japp, jag är alltid mitt emellan mina pojkar. De är mina pojkar nämligen. :)

Så iaf, idag har jag en dålig dag mitt i allt det grymt roliga....

Födelsedag idag

Idag fyller jag år. :)

Barnen är hos sin pappa så det blev ingen frukost på sängen :(
Men det känns som om jag klarar mig utan det.

Jag kommer ju att få träffa dem ändå. Vi ska nämligen iväg på moppeutflykt idag. Vi hade tänkt att åka till Södertälje och köpa glass men det blir till att åka till Lisma och spela minigolf istället :)


Uffe tar sonen på sin moppe och jag tar dottern på min moppe. :) Det tycker hon inte så mycket om för pappa kör mycket snabbare än vad jag gör.

Det blir en bra dag idag. Det känner jag på mig. Jag kan behöva en bra dag då de sista dagarna inte har varit på topp. Men man kan ju inte ligga på topp jämt. :)



Igår sprang de lilla midnattsloppet. Båda förbättrade sina tider från förra året men de hade oxå kortat av banan av nån konstig anledning... Stephanie hade blivit slagen av någon medtävlande ute på banan. Då börjar man ju fundera på vad det är för fel på dagens 9 åringar... Men de kom i mål båda två och de var så stolta. :)

1 dag utan medicin.

1 dag utan medicin.
Hur har det gått kan man ju undra och det undrar ju jag med.

På jobbet idag har jag varit fullt sysselsatt. Med allt utan att vara med barnen. Det har inte gjort mig ett dugg. Idag har jag nämligen haft lite möte med chefen. Det skulle vara ett möte på ca 10 minuter. Det tog 30 minuter för att sen ha en paus då hon hade ett annat möte, under den tiden fick jag fortsätta att göra om schemat för hösten lite. Efter ca 1 timme fortsatte vi vårt möte då även med Rektor. Jag berättade om mina idéer om schemat mm.
När mötet var slut tackade rektor för att jag hjälp till och sa att jag var duktig :D
Det är alltid skönt att höra. Speciellt från en som man har trott inte tycker så himla mycket om en.
Efter lunch satte jag mig vid datorn och skrev ner schemat på de 22 personer som jobbar på fritids... Det tog sin lilla tid. Jag har nämligen aldrig gjort sånt förrut.
Jag lämnade in schemat och fick ännu en datoruppgift. Nu skulle jag göra frukost, lunch och melliskupongerna. Vi har alltid bjudit personalen på lunch i skolan men from i höst ska vi få börja betala och behöver då kuponger...
Det tog också sin tid då jag aldrig har gjort sånt heller...
När jag lämnade in dem fick jag även uppdraget att göra rastvaktsschemat...
Att det inte är mitt jobb att göra sånt här kvittar. Jag tycker att det är kul att få göra det och jag får säga nej...
Men det har varit så himla skönt att ha nåt annat att tänka på idag...

Så nu till vad jag skulle berätta om.
1 dag utan medicin har varit ganska ok. Jag har även valt att inte umgås med Uffe ikväll... Mest för att jag vill se hur det går utan sällskap och medicin.
Det har gått bra. Tårarna har bränt bakom ögonlocken ett par gånger ikväll men det har inte brutit ut något. Det är ju positivt, tror jag.
MEN shit vad tankarna går i huvudet. Det går liksom inte att få stopp på dem. Hade jag haft en liten lucka i pannan och man öppnade den hade man sett hur kugghjulen snurrade fort fort nästan så att det börjar ryka där inne.
Det konstiga är att jag tror att skulle någon fråga vad det var jag tänkte på så skulle jag inte kunna berätta det. För det är allt och ingenting som snurrar runt där inne...

Inatt drömde jag en massa igen. Jag drömde att vi blev jagade av 2 våldtäktsmän som också var mcknuttar. Tillslut blev jag trött på att bli jagad och behöva gömma mig så jag klev fram och började att jaga dem. Då försvann de. De blev rädda för mig.

Amatör som jag är så tolkar jag det som att jag e less på att bli jagad av mina tankar och nu när jag börjar ta tag i det så försvinner de. Eller nåt ;)

Men nu ska jag försöka att sätta mig ner med ett glas Grappo och titta på en film. Och bara tänka på positiva saker. Som att jag fick beröm av chefen idag, inte bara en gång, utan flera gånger. :D Just det jag har lyckats att äta idag. Massvis, utan medicin. Yey!!! :D

Ett inlägg för mig själv egentligen...

Sitter och funderar på vad jag ska skriva...

Jag är förvånad över mig själv för att jag har varit ärlig mot vänner och kollegor om hur jag har mått under semestern. Eller ja, ärlig är väl att ta i men jag har berättat att jag mått piss och nu äter medicin. Särskilt mer vet de inte. Nån vet ju mer än andra såklart. Tror att det har med att göra att jag redan skrivit ut det här i bloggen som jag har lyckats berätta för vännerna...

Det jobbiga är att jag knappt har lyckats umgås med nån annan än Uffe. Vissa personer gör mig skitnervös... Jag satt på gården i fredags med ungarna och Uffe. Då hade vi även kommit överens med 2 grannpar till om att vi skulle grilla. Det var helt ok. Jättemysigt hade vi. När vi hade ätit klart kom ett par från en annan gård. Även de vänner till oss. Jag blev jättenervös och händerna började att skaka. Jag kände att jag nästan tryckte mig mot Uffe och när han reste sig upp för att röka fick jag nästan panik. Jag kände mig som en blyg 3 åring som gömmer sig bakom mammas ben. Min vän satte sig på Uffes plats och pratade med mig men jag orkade inte lyssna på henne. Jag höll bara koll på Uffe och ungarna. Av nån anledning reste sig min vän igen och Uffe satte sig ner brevid mig igen. Då bara väste jag till honom att han var tvungen att sitta kvar, han fick inte gå igen... När han sen behövde gå på toa, ja då följde jag med...

Jag förstår inte varför jag kände så inför mina vänner? Jag har känt de i minst 10 år...
Men de gjorde mig jättenervös...
Däremot har jag haft en vän från förr här hemma. Henne har jag inte umgåtts med sen vi gick i typ 6an, det har gått jättebra...
Det finns även andra som gjort mig nervös som inte borde göra mig nervös. Jag gillar inte känslan... Det är inte jag.

Igår gick barnen över till Uffe, nu är det hans vecka att få ha de bästa. Igår slutade jag 14.30 då åkte jag och Uffe och handlade för han behövde det. Sen bjöd han på middag och film. Jag gick därifrån vid 22 tiden. Idag slutade jag vid samma tid. Gick hem 1 timme innan jag, Uffe och Stephanie åkte till Skärholmen för att köpa gympadojjer som hon ska ha när hon springer midnattsloppet på lördag. :) När vi kom hem bjöd han på middag och film.. Men idag gick jag hem direkt efter filmen. Vid 20 tiden... Filmen hette The blinde side. Oj vilken film, den var kanonbra. Sann film var det med.
Imorgon slutar jag vid 16 tiden men ska försöka att åka och träffa en kompis. Vi har försökt att få till att träffas men antingen så är han upptagen eller så kan inte jag. Imorgon skulle vi försöka så får vi se om det blir så. :)

Imorgon slutar jag med medicinen oxå. Jag känner av på kvällarna att den har gått ur kroppen men nu känner jag samtidigt att den inte riktigt behövs på morgonen. Jag klarar av att vara vaken utan att må illa. Förrut kunde jag inte ens dricka min oboy utan att ha låtit tabletten verka en kvart till en halvtimme. Idag kan jag skölja ner tabletten med oboyen. :)

Jag är dock lite orolig för att inte ta den alls. Jag ska sluta med den samma vecka som de bästa är borta... Samtidigt har jag bestämt mig för att försöka att inte umgås med Uffe varje dag. Det är inte bra för nån av oss tror jag. Även om det har varit kanon att ha honom hos mig nu. Det är oftast han som bjuder över mig men även jag bjuder över mig själv. Vilket gör att vi umgås lite för mycket kanske...

Doktorn sa att jag skulle ta uppehåll ett par dagar med medicinen efter 10 dagar. Men han sa aldrig hur länge??? Om jag inte känner att jag behöver dem igen så behöver jag väl inte börja igen?

Vad vet jag???

Livet blir inte alltid som man tänkt sig.
Jag hade tänkt bli polis- det blev jag inte...
Jag hade tänkt att leva ihop med mina barns far resten av mitt liv - så blev det inte...
Men jag känner mig ändå ganska tillfreds med mitt liv. (Även om det inte riktigt låter så just nu för tiden) Jag är ganska lycklig ändå. Att jag och Uffe lyckades bli bästa kompisar efter vår separation är helt otroligt. Nu pratar vi mer än vad vi någonsin har gjort. Om allt även om våra känslor om hur vi känner för saker och ting som händer. Det har vi aldrig gjort. När vi var tillsammans kunde nog ingen av oss ta upp saker utan att den andre tog det personligt och blev sur. Nu kan vi prata om sådant. Det är så himla skönt. :)

Nu har jag nog svamlat klart för ikväll. Det här inlägget var mest för mig själv och därför är det kanske inte så förståligt för er andra men så får det vara. :)

Vill bara säga

att jag mår såååå mycket bättre nu för tiden. Jag kan fortfarande bli alldeles nervös på kvällen och jag kan fortfarande helt plötsligt bara börja gråta. Även om vi ligger på stranden...

Men nu mår jag bättre. Jag åt tom en hel Åsaportion med mat igår kväll. Det var asgott :)

Utan min Uffe hade jag nog inte riktigt klarat av detta. Jag har bara lyckats att umgås med honom utan att vara nervös. Han har verkligen funnits där för mig dessa 2 veckor. :) Det är snällt med tanke på att vi faktiskt inte är tillsammans längre. Även om folk runt omkring oss tror det eftersom vi umgås varje dag. :)
I torsdags kunde jag och de bästa åka iväg och träffa en kompis med hennes barn och spela minigolf. Jag mådde bra hela kvällen. Så himla skönt. :)

Att jag sen spelade mitt livs bästa runda i minigolf gjorde ju inte saken sämre. Jag gick runt på 40 slag. Det har jag aldrig lyckats med förrut. :)

På onsdag tar jag dock sista tabletten och är barnfri så vi får se hur det går då. Ann-Sofi har lovat att komma och leka med mig om det behövs :) Men nu tar jag en dag i taget och just nu mår jag bra.

De är underbara

Mina troll är de finaste trollen i världen. De ordnade en skönhetssalong åt mig. Med alkoholfri drink godis, varma stenar, massage och lite till.
Som sagt: De är underbara. :)

Vad ska man säga?

Har precis slagit barnen i en minigolfrunda. :)

Det var mysigt. Jag önskar bara att jag kunde må lite bättre...
Vill verkligen inte må så här. Önskar bara att jag slapp jobba i nästa vecka...
Jag vill verkligen inte det.
Jag vill vara ledig ett tag till. För om jag mår så här som jag gör på jobbet så kommer det inte att gå så bra... Jag börjar ju att gråta av ingen anledning precis när som helst...

Tom på stranden idag. Jag lyckades dock att dämpa en ångestattack där mitt på stranden bland allt folk. Det var ju skönt...

Det känns dock som om jag skulle behöva äta mina tabletter 2 gånger om dagen. Jag behöver en på morgonen för att sluta må illa och kunna äta lite. Men på kvällen tar de ju slut och jag mår piss istället...

Fuck life!!! Just nu iaf.

Jag är såååå himla glad över mina barn och att de är hos mig denna vecka. :)

Idag

har jag mått klart mycket bättre. Jag pallrade mig iväg till farbror doktorn imorse Där fick jag piller som jag skulle äta 1 gång om dagen.

Efter doktorn åkte jag, Uffe och dottern till stranden men som vanligt gick solen i moln när vi kom dit...
När vi kom hem gick dottern ut och lekte och jag la mig på soffan och somnade och sov en bra stund. När jag vaknade gick jag ut på fb och blev då uppchattad av Uffe som frågade vad jag gjorde och jag sa trot eller ej men jag är hungrig...

Han sa att jag skulle pallra mig över så skulle han laga lite mat. Jag var lite orolig för att jag inte skulle kunna äta men jodå lite makaroner och 1½ köttbit blev det men sen tog det stopp. Men nu har jag ätit iaf.

Det var precis det doktorn sa. Att med de här pillrena så kommer du kunna äta igen. :)

Nu är jag bara orolig för hur kvällen kommer att sluta. Börjar känna mig lite nere igen. Jag vill bara må bra. Varför kan jag inte få det? Jag får väl ta och ropa in dottern snart och så får vi ta och lägga oss tidigt så att inte ångesten hinner komma och ta mig ikväll igen...

Men som sagt jag mår bättre och har börjat äta igen. Alltid ett steg iaf...

Min vecka

Har innehållit alldeles för lite sömn. Jag sover väl ca 2-3 timmar per natt, trots att jag är astrött. Jag drömmer och tänker alldeles för mycket i sömnen.

Den har även innehållit ett par svimningar, men det blir väl så när jag inte kan äta. För äta kan jag inte, jag mår illa av bara tanken av mat, lukten av mat är hemsk. Uffe bjöd mig på middag efter mitt jobb igår kött och potatis som jag älskar. Redan i hans port mådde jag illa då jag kände stekoset. Jag fick i mig 1 potatis och ½ köttbit. Jag fick dock i mig 2 bananer under dagen också.

Panikångest har jag haft, en väldigt spännande upplevelse- NOT!!!

Det är tur att jag har Uffe han har varit med mig hela veckan och stöttat mig så bra han har kunnat. Stackarn. För det var i förrns i lördags som jag verkligen berättade för honom hur jag mådde och troligtvis varför jag mådde som jag gjorde. Efter att ha berättat mådde jag bättre. Behövde väl prata med nån helt enkelt.

Men nu är det lite sämre igen. Illamående jämt. Vill kräkas men det finns ju ingenting i magen som vill upp. Vänder bara på magen med andra ord...

Så nu vet ni kanske lite mer om hur jag mår. Men jag hoppas på en snar bättring. Jag får ju barnen idag så bättre blir det ju. Iaf lite. :)

Skulle vilja

få lägga mig ner på golvet och skrika, slå med händerna och sparka med fötterna i golvet.
När jag har gjort det vill jag bara krypa upp i sängen lägga mig i fosterställning stoppa tummen i munnen och somna. När jag vaknar igen vill jag att allt är bra igen.


Skulle så gärna vilja få göra det men det funkar ju tyvärr inte så.

En glädjande sak är ju att mina små troll kommer hem till mig ikväll. Jag längtar så efter dem. :) Trots att vi träffas varje dag.