Min son är som han är. Smart som fan, men ändå lika dum som tåget. Hur kan han som är så smart i allt annat bara inte förstå att man ska gå ifrån dumma kompisar istället för att börja bråka med dem???
Han och en kille till blev uppkallade till rektorn idag för att de slogs. Oj, kan man ju tänka då. Vad slogs de om? Det måste varit nån jättegrej... Jadå de slogs och sparkades om en stjärtlapp. Jodå ni läste rätt, fullt slagsmål om en stjärtlapp.
Så nu vet ni. Tittar någon snett på er i tunnelbanan imorgon på väg till jobbet. Det är bara att klappa på h*n.
Ahh, blir så förbannad.
Men en eloge till fröken som faktiskt ringde hem till oss båda föräldrar. Annars brukar det bara vara jag som får höra minsta lilla som sonen har gjort eftersom jag jobbar i samma skola. Men jag fick inte höra något i skolan idag utan hon ringde hem.
Just nu är jag väldigt less på dels sonens fasoner och dels på hans kompisar. Jag känner ju dem väldigt väl då de går hos mig på eftermiddagarna. Hade det inte varit för sonens lärare så hade jag nog bytt skola på honom. Men lärarna verkar vara jättebra.
Sonen ser fram emot att gå till skolan och det är ju ett väldigt stort plus.
Jag har läst på lite om 11 åringar nu. Tydligen är det ju nu fullt normalt att prova sig fram, att testa gränser mm men måste han bli dum för det? Han som alltid har varit så snäll förrut???
Ungjäkel...
Stackarn vad jag skällde på honom när fröken hade ringt. Men jag är väldigt noga med att säga att jag älskar honom och att det är hans fasoner som jag inte gillar.
Imorgon ska han få ta med sig en egen stjärtlapp till skolan som det står hans namn på...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar