Jag är tydligen inte riktigt mig själv nu för tiden. Jag gör saker som jag inte brukar och typ aldrig har gjort förrut. Men jag tror att jag gillar det.
Eller gör jag det??? Jaja, att ångra sig leder ju ingenstans och ångrar mig, det gör jag inte, ännu iaf...
Nä jag tror att jag börjar bli rätt nöjd med livet. Observera rätt nöjd. Jag har långt, alldeles för långt kvar för att vara tillfredsställd med livet, men jag är på god väg. :)
Det är konstigt eller inte så konstigt kanske, men idag när jag gick hem till exet för att gosa med mina barn lite, så kände jag mig så hemma.
Att få den där kramen, att han också kröp ner på sängen när jag och barnen låg och tittade på film. Trots att han hade en kompis som var i vardagsrummet.
Det känns så hemma. Jag vet dock inte om det är så att jag saknar honom eller om det är så att jag saknar den kontakten.
Vet bara att det är rätt så mysigt att få de där kramarna av honom fortfarande. Hur det än är så kommer han ju alltid att ha en plats i mitt hjärta. Vi var ju ihop i 13 ½ år och har två barn tillsammans. Nu är vi bästa kompisar och det får stanna där. Är riktigt nöjd med att vi faktiskt kan vara det. :)
Nu ska jag sova natti natti..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar