Hon tyckte inte om vad hon såg med mig sa hon. Hon sa att hon var orolig för mig, att jag blivit så mager. Ja det är inte konstigt att man blir mager när man går ner 6 kilo på 1½ vecka.
Hon ville skicka mig till företagshälsan sa hon för hon vill ha mig kvar på jobbet. Jag gick genast i försvar och sa att jag har ju bara varit sjuk i 1 vecka på 3 år.
Hon var en riktigt snäll chef som bara överöste mig med komplimanger om hur underbar människa jag var, både som pedagog och människa. Hon sa att jag är en sån människa som man bara vill vara omkring mest hela tiden för jag är så go.
Jaja, hur som helst gav jag henne min tillåtelse att boka tid på företagshälsovården åt mig.
Läkaren funderar på om jag kanske har en identitetskris. Vem är Åsa nu när Åsa inte spelar hockey längre. Hon snöade verkligen in på min hockey. Eftersom jag slutat nu efter 20 år. Och vem är Åsa nu när Åsa inte är ihop med Uffe längre???
Ja du. Vad svarar man på den? Jag är Åsa. Jag är ungarnas mamma och älskar det. Att jag inte har min familj och hockey kvar ger det mig en identitetskris? Ja, kanske.
Då får jag väl börja tänka på vem fan jag är då. Tänk om jag kommer fram till att jag är ingen då? Ja, var jag inte deprimerad innan så lär jag väl bli det då...
SUCK!!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar