Fundersam

Ibland undrar jag vad jag vill bli när jag blir stor.
En av mina största drömmar när jag var yngre var ju att bli polis. Jag hade min bana utstakad, när syo kom in till oss på gymnasiet lyssnade jag inte för jag visste vad jag skulle bli.
Jag skulle först läsa klart till barnskötare så klart jag var ju nästan klar. Bara en termin kvar.
Efter gymnasiet skulle jag läsa till undersköterska, för att kunna bli ambulansförare, för att sedan bli polis.
Jag började läsa till undersköterska direkt efter gymnasiet då på komvux året var 1996. Jag klarade 1 termin. Det var då helvetet med mitt huvud började. Eftersom jag hade ont i huvudet VARJE dag klarade jag inte längre att plugga. Tack och lov hade jag jobbat extra inom vården hela tiden. (Det började jag med redan 1995 Andra terminen i andra ring.) Då jag var tvungen att sluta plugga började jag att jobba ordentligt inom vården. Nu eftersom jag hade gått en termin blev jag utbildad vårdbiträde, vilket betydde lite högre lön.
Jag jobbade inom vården ett par år till jag tog tjänstledigt för att jobba på dagis. (Man fick säga dagis på den tiden.) Efter 1 år på dagis gick jag tillbaka på halvtid inom vården och fick jobb i samma skola som jag jobbar i nu på halvtid.
Nu 10 år senare är jag fortfarande kvar på skolan och undrar vad fan som hände med mitt liv? Jag skulle ju bli polis. För att kunna bli polis måste jag läsa historia A och där har det ju också fallit. Jag hatar historia, men är väldigt sugen på att läsa det nu bara för att se om jag ens skulle bli antagen till polisskolan.
Jag är ju också sugen på att läsa klart de sista 2 terminerna för att bli undersköterska. Det kan ju vara kul att ha på papper att man har de utbildningarna i alla fall.

Jag trivs på skolan där jag jobbar men kan känna att jag blir orättvist behandlad. När man gör mer och har mer ansvar än andra och ändå har lägre lön då blir jag irriterad. Speciellt när de går in till chefen nu strax innan löneförhandlingarna och säger att man vill ha högre lön annars säger människan upp sig. Då känner jag att personen i fråga kanske skulle ta och säga upp sig då, så får vi se hur det går på nåt annat jobb för den personen. BLÄ!!!

Jag funderade idag på om man kanske skulle försöka sig på ett CV och söka sig nån annanstans, mest bara på kul för att se om det är nån annan som vill ha mig och vad man kan få för lön...
Hur sjutton skriver man ett CV jag har aldrig i mitt liv behövt söka ett jobb. Jag har haft tur och jobben har kommit till mig. Ibland är jag till och med sugen på att gå tillbaka till vården. Jag skulle vilja jobba på akuten. Tänk er Huddinge akuten allt som kommer in där eller kanske St Göran.
När Uffe blev påkörd för några år sedan tyckte jag att det var skitballt när de skulle lägga om hans sår på benen. Han hade ju en öppen fraktur på vänster smalben och när de tog bort bandagen och kompresserna bara bubblade det ut blod genom såret. Och trots att det var på min älskade sambo kunde jag inte låta bli att förundras över hur häftigt det var. Jag hängde jämt över sängen och tittade när de skulle lägga om alla hans sår. Stackarn var ju full av sår och brutna ben...

Nä undrar om jag inte har svamlat klart för idag. Undrar om ni ens har orkat läsa vad jag har skrivit överhuvudtaget. Jag behövde bara skriva av mig mina tankar om mitt vara eller inte vara i skolans värld. Det jag kan känna är ett stort minus med att jobba i skolan är ju att jag ibland när jag kommer hem inte alltid orkar vara en bra mamma. De vill göra sånt som jag har gjort hela dagen ungefär. De vill spela samma spel som man spelar i skolan och då känns det som att jag aldrig slutar att jobba.

Ja ja jag blir nog kvar i samma skola ett par år till eftersom jag är väldigt bekväm av mig. Skolan ligger på andra sidan gatan och när jag lämnar barnen och släpper deras händer ja då är jag på jobbet. Skönt...

Puss och kram på er.