Idag var jag så jä..a förbannad på min kollega igen. Det jag säger till våra ungdomar säger han tvärtom. När jag har sagt nej till att ex spela bandy inomhus så säger han att det är ok att göra det. Ungarna kommer till mig och säger att de fick för honom, men när jag kommer och frågar om det stämmer så nekar han. Trots att det finns flera ungdomar som säger att han visst gett klartecken.
Åhh jag blir så förbannad...
Först hade jag en sån dag då jag var irriterad på honom, sen var det så att jag hade ont i huvudet och var så trött så jag höll nästan på att somna på jobbet. Jag kröp upp i en soffa vinkade till kameran sen låg jag där och blundade. Varje gång jag höll på att somna så pratade en av mina elever så att jag vaknade till liv. (Jag somnade aldrig bara nästan) Jag hade 2 st elever som satt och spelade schack med varandra. De var så tråkiga...
Efter jobbet var det dags för Douglas hockeyträning. När jag kommer ner till hans fritids visar det sig att han har varit i bråk med en annan kille på bandyplanen, så de var inne och löste det med personal. När jag kom in skällde jag ut båda grabbarna. Jag är så less på att de bara bråkar det är inte första gången. Douglas hade gett igen för den andra började, men jag kan inte acceptera att han slåss. Douglas straff blev att han får inte spela mer bandy varken i skolan eller på fritids den här veckan. Den andra killen lär ju inte få nåt straff av sina föräldrar men det struntar jag i...
Vi åker iväg på träningen. Jag hjälper Douglas på med skridskor mm. Det är så kul för det finns en lagkamrat som kryper över hela omklädningsrummet för att jag ska knyta hans skridskor fast att det är flera pappor och ledare som erbjuder sig. Han tycker att jag knyter bäst. Det är kul att höra. Han är lite imponerad av att jag har spelat hockey i 18 år det upprepar han gärna för de andra.
Svenska damlandslaget är där i hallen nu för att spela en cup. Jag kommer inte ihåg vad den heter men Ryssland och Tyskland är med bla. När jag såg tjejerna vara redo för att kliva på isen efter grabbarna blev jag ju sugen igen så klart det är ju så kul..
Eftersom vi hade tid idag så satte vi oss på läktaren efter träningen för att titta på matchen Damkronorna mot AIKs u16 pojkar. Under uppvärmningen var jag ok, jag kände att jag saknade hockeyn nåt grönjävulskt men det var ok. När matchen började då kom det tårar från ögonen. Jag tänkte att jag var löjlig och torkade bort dem. Men 30 sekunder efteråt kom det floder så jag fick springa in på toaletten för att lugna mig. (Stackars tanten som satt brevid mig, hon måste ha undrat) Jag tror inte att nån förstår min ångest över att ha slutat med hockeyn, inte ens min kära sambo. Hockeyn var mitt liv i 30 år. Först var jag jämt med på brorsans matcher + 18 år som aktiv själv. Det är jobbigt. Hur många fester har man inte hoppat över? Hur många kompisar under åren har inte ruttnat över att man inte haft tid? Nu är det slut och det värsta är att det känns inte som att man har något liv längre. Visst jag tränar på gym nån gång i veckan men det är inte samma sak. Nu måste jag komma på nåt vettigt att fylla mitt liv med istället. Det lilla liv man har som inte innefattar barnen alltså.
Shit alltså jag trodde att jag hade kommit över det värsta med saknaden. När ska det ta slut? Jag drömde härom natten att jag spelade match, det var helt underbart jag blev jättebesviken när jag vaknade och insåg att det inte var sant.Jag funderar om jag ska börja till hösten igen. Det finns ett lag i Västerhaninge som bara kör matcher. Det är ju det som är det roliga ju. Det tål ju att tänkas på iaf...
Jag träffar ju iaf mina gamla lagkamrater en gång i veckan då vi kör bandy varje tisdag i skolan. Men det har jag ju berättat om.
Det gick ganska bra att träna trots förkylning så nu ropar gymmet på mig riktigt högt. Hör ni också det? Ha ha.
Nu ska jag kolla in på facebook lite snabbt innan jag går och lägger mig.
Kram och godnatt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar