Hur kommer det sig att man kan gå och hoppas på och längta efter en sak, och när det sen börjar bli verklighet, blir man ledsen? Är man inte beredd på vad som hända ska? Eller är det bara ren feghet som gör att man kanske vill dra sig ur? Är det så att man är så van att det är på ett sätt och kanske inte vågar sig på en förändring? Vi människor är väl vanemänniskor eller är det bara jag?
Hmm! Det finns en del att tänka på...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar