Usch!

Vilket dåligt humör jag är på. Det är det värsta med mig, när jag blir på sånt här humör då är det jättesvårt att få mig bra igen. Jag kan vara på sånt här humör i flera dagar.
På jobbet är det någorlunda i schack, men när jag kommer hem då släpper allting och min stackars familj får ta all skit. Jag tycker så synd om dem. Speciellt mina barn. Jag försöker hålla mig men det går inte alltid.

Ibland känns det som om jag skulle behöva gå i aggressionsterapi. Bli av med min ilska. Jag tog upp det med chefen en gång och han sa att den sidan hade han aldrig sett utav mig. Jag var ju den som alltid kom med ett leende på läpparna och sa att allt ordnar sig, även om det ser ut att skita sig.
Ja, det är ju positivt att chefen ser den sidan, synd bara att familjen får den mörka sidan.

Fast det kom nåt positivt utav det idag.
Idag tog jag upp med min kollega vad jag tyckte och tänkte. Det gick rätt bra faktiskt. Nu ska vi se om det blir nån bättring. Vi kom överens om att vi måste ha bättre kommunikation med varandra.
Det säger sig själv egentligen...

Jag hoppas på en bättre dag i morgon. Då ska jag på utvecklingssamtal med Snorpan på morgonen. Hoppas att det går bra för henne i skolan men det tror jag.