Jag vet inte

vad jag ska göra med mina barn. De bara bråkar med varandra just nu. Fick precis ett utbrott på dem, var tvungen att gå hem till mina föräldrar en stund. Tur att man har stora barn. De klarar sig en stund själva. Jag hann bara till föräldrarnas port innan Steph ringde och frågade vart jag var. Ute svarade jag. Då undrade hon när jag skulle komma hem. När ni sover blev mitt svar. Gullig som hon är frågade hon då: Men mamma hur ska du veta när jag har somnat?

Hur mycket de än bråkar så älskar man dem ju över allt annat. Jag skulle gå genom eld för dem, men ändå är det så jobbigt när de håller på. Jag vet också att det är en fas i livet och att det går över men likt förbannat är det jobbigt. De är bara så här bråkiga när jag är hemma. Vilket gör att Uffe säger att det är mitt fel, att jag är för mjäkig. Men jag kan inte tycka att jag är för mjäkig. Jag är bara snällare än vad Uffe är. Jag vill inte att barnen ska vara rädd för mig.

Usch vad jag har gnällt de sista dagarna här på bloggen, men det kanske visar på hur jag mår just nu. Mitt huvud är helt slut och jag är konstant trött. Skulle behöva lite avslappnande massage tror jag. Det skulle vara skönt. Uffe vägrar han tror att han kan förvärra mitt nackonda om han gör fel.

Jag ska försöka ruska av mig allt det här igen och bli en pigg och glad Åsa igen.
Kram och god natt.