Är det nån mer där ute som precis som jag undrar om det här är allt?
Jag menar jag är 31 år gammal. Det är ingen ålder på en häst tycker jag. Men allvarligt. Jag har inget liv känns det som. Klockan ringer halv sju varje veckodag. Jag kliver upp sju. Väcker barnen fixar iordning frukost och gör alla morgonbestyr. Går till jobbet. Även där samma rutiner varje dag. Fixa tre plåtar med mackor, tjata på eleverna att gå på lektion. Äta, tjata på nästa grupp elever att gå på lektion. Sen kommer eftermiddagen med klubben. Det kan vara lite varierande. Idag och igår har jag varit med vissa elever så att de fick bada. Efter jobbet har oftast D nån form av träning. Sen är det hem äta, glo på tv och sen sova. Jag är förutom Ds träningar och matcher aldrig längre bort än Kungens kurva.
Är det så här det ska vara?
Jag måste verkligen ta tag i det här, så att jag får ett liv. Förut hade jag iaf min hockey och det var jag nöjd med. Nu hinner jag inte träna överhuvudtaget. Det är inte kul...
Men det är bara JAG som kan ändra på det här och det ska ske, snart iaf...
Måste, måste, måste
2 kommentarer:
Nej, det är viktigt att ta hand om sig själv också, så man känner att man lever, inte bara går runt på batterier som nån annan robot i nåns ekorrhjul.
Boka in något kul för bara dig i helgen!
Ah, vet du, en vecka med samma rutiner driver mig galen. Då fixar vi barnvakt och går ut (inte varje helg men åtminstonne varannan)Jag skulle bli sjukt deprimerad (igen) om jag gick på batterier. Näe Åsa, du e så förbaskat ung fortfarande, UT OCH LEV LITE! som när du va här ;) det va kul! SAKNAR DIG Puss
Skicka en kommentar