Onsdagen 11/5-11 Kvällen då jag dog lite grann...

Ikväll blev det bestämt att mina barn ska börja bo varannan vecka hos sin pappa. MINA barn som är 11 och 8 ska flytta hemifrån...

F*** hur ska jag klara mig???

Till barnen har jag bara varit positiv och sagt att det kommer bli så kul. Vi träffas ju varje dag ändå i skolan och kan passa på att kramas extra mycket då.

Det är barnens eget beslut och vi vuxna har inte varit inblandade alls.

Sonen tog upp det ikväll när vi var och handlade. Eller jag sa att jag funderade på att vi kanske skulle bestämma en dag i veckan som barnen skulle sova hos pappa. Han sa att han trodde att jag menade varannan vecka och blev jätteglad. Jag frågade då om han ville bo där varannan vecka och det ville han. Han sa att det har han velat hela tiden.

När dottern kom hem så berättade jag för henne om vad jag och sonen hade sagt och det blev bestämt att hon också skulle flytta hem till pappa då.
Det var bara att ringa och berätta för honom att han from måndag skulle bli en varannan vecka pappa istället för varannan helg pappa.

Han blev glad tror jag. Själv höll jag på att bryta ihop, avslutade samtalet fort och gick ut en liten promenad. Jag ringde min mamma och hon hann bara svara innan jag bröt ihop.

Det tog lååång tid innan jag fick fram nåt till henne mer än att säga att det INTE hade hänt något.

Vi pratade i över 20 minuter och tårarna rann på mig hela tiden.

Jag tror faktiskt att en del av mig dog ikväll.
Men det blir bra för barnen tror jag...

Som jag sagt tidigare jag älskar mina barn och vill vara med dem nästan jämt...

Jaja det ordnar sig nog efter ett tag.