På jobbet

Sitter och planerar lite medan det e lugnt här inne. Skönt. :)

Min granne "Nisse" fick mig att fundera...

När jag kom hem från jobbet idag så satt fyllgrannen i porten brevid ute på trappen. Han hade ramlat i trappan.

Snäll som jag är gick jag fram till honom och frågade hur det var.
(Här i texten kan jag kalla honom Nisse...)

Nisse svarade att det var bra med honom men han kunde inte komma upp. Jag sa åt honom att ta tag i trappräcket så hjälpte jag honom upp från marken.
När Nisse väl hade kommit upp på fötter såg jag hur "runda" de verkligen var så jag bestämde mig för att jag följer med honom upp till dörren. Han brukar inte hitta nycklarna men har dem alltid med sig...
I fallet hade hans öl han hade varit och handlat gått sönder så en av burkarna pyste det öl om. Det stod ut som en fontän. Jag höll för det lilla hålet med ena handen och hjälpte honom att få upp dörren. När vi väl fått upp dörren sa jag till honom att nu tänker jag kliva in hos dig och ställa upp ölen ordentligt för annars kommer du ha öl i hela lägenheten.

Jag var så välkommen så.
När jag kommer in får jag en chock. Jisses vad det var stökigt och inte bara stökigt utan även skitigt...
Jag sa till honom att det var dags att städa lite. :) Men han tyckte inte att det var så farligt.

Vad vill jag med det här inlägget???
Ja inte sjutton vet jag.

Men just där och då var det något som sa mig att det var det här jag skulle jobba med.
Ja inte just med Nisse och hans polare utan vården.

Jag kände att jag verkligen saknar att jobba inom vården.
Men samtidigt tycker jag att det är så skönt att ha ett mån till fre jobb.

Men jag skulle inte ha något emot att börja jobba inom vården igen tror jag...

Det kändes helt rätt. Kanske skulle söka mig till nån form som hjälper gamla alkisar ;)
Det "roliga" är att jag fick den här upplevelsen samma dag som jag funderade på att gå in till chefen och säga upp mig på stående fot.
Hade jag något annat jobb eller var ekonomiskt oberoende så hade jag nog gjort det idag.

Är nämligen så himla less på det just nu. Kanske fick jag nån form av inblick i vad jag faktiskt borde göra. För medan jag hjälpte Nisse då mådde jag bra. Jag tyckte lite synd om honom dock. För jag vet ju hur jävligt han måste må som super ner sig sådär lite då och då.

Att Nisse är en person som ingen här på gården (inklusive mig) egentligen gillar det brydde jag mig inte om.

När det händer Nisse saker här så är det oftast jag som är snäll mot honom. Men jag vet ju oxå hur trevlig han är när han är nykter. Ja kanske inte överdrivet trevlig och fortfarande ingen som jag vill sitta och snacka med en hel dag men han är mycket trevligare nykter...

Kanske borde jag söka en gång till för att komma in och läsa till undersköterska...
Hm, det tål att tänkas på lite grann, eller mycket kanske. För frågan är om jag hinner med att plugga och om jag orkar det....

Nä nu har jag bajsat tillräckligt med ord för idag....

Svårt

Det är svårt att le när tårarna bara brinner bakom ögonlocken.

Det är svårt att skratta när man bara vill gråta.

Det fungerar inte riktigt längre.
Jag har blivit någon som inte riktigt är jag.
En kollega till mig påpekade det idag. Att jag inte riktigt är jag nu för tiden.
Men det är svårt. Jag försöker och försöker. Men när jag inget annat vill än att få gå hem och dra täcket över huvudet. då är det svårt att vara den där positiva Åsa som alla är vana att se.

Men nu råkar det vara så att den kollegan känner mig väldigt väl. Jag lyckas nog fortfarande lura mina andra runt omkring mig. :)

Men det känns som om jag vilken dag som helst kommer att sitta i ett hörn någonstans och spela läpp.

Familjen frågar hur det är men det är så svårt att sätta ord på känslorna jag har. Det är så mycket och samtidigt så lite.

Det är bara lite för mycket nu på en och samma gång.
Jag önskar att 2011 kunde ta slut nu.. Jag vill ha en ny bra början på 2012.
Fast det som inte dödar en härdar en har jag ju hört. Förhoppningsvis blir jag hård som sten efter det här.

Jag som verkligen har älskat mitt jobb känner nästan hat mot det just nu...
Jag vill inte gå dit, jag vill inte vara där men när jag väl är där gör jag ett jävligt bra jobb måste jag säga. Visst skulle jag kunna göra mycket annorlunda än vad jag gör. Men jag är jävligt duktig måste jag säga. :)

Tyvärr gör jag nog lite för mycket på en och samma gång. Men det är ju typiskt mig...

Men som sagt det känns som om ballongen kommer att brista snart.
Jag är livrädd för vad som komma skall.
Jag är livrädd att ballongen brister, för då tappar jag all kontroll.
Jag är en kontrollmänniska. Jag ska ha kontroll på allt helst. Då mår jag som bäst.
Brister ballongen då brister allt. Jag är inte redo för det.
Måste kämpa, måste bita ihop, måste låsa alla känslor exakt där de är nu innan de kommer ut.
Måste, måste , måste...

Hm,,,

Nu ska jag strax åka iväg och lämna sonen på hans träning. Efter det ska jag iväg och spela match. Tyvärr mot seriens bästa lag så idag är jag nästan säker på torsk...
Får se hur det går att spela då jag har sjukt ont i ryggen.
Jag ramlade nämligen 2 ggr i fredags. Jag brukar inte ramla...
Men jag funderar på om jag håller på att bli sjuk på riktigt.

Jag menar på matchen i lördags förra helgen gick jag ut på isen 2 ggr med skydden på... och nu i fredags ramlade jag 2 gånger. Jag har nog alldeles för mycket annat att tänka på...

Men men så kan det vara.
Nu måste jag packa min väska och borsta tänderna innan vi ska iväg. Ska ju plocka upp min underbara brorsdotter oxå.


Haha, igår smsade hon mig och frågade vart jag var. Jag sa att jag var ute och åkte bil på väg hemåt. Då ville hon ha skjuts hem från sin kompis som hon sovit hos. Hon var sååå bakis att hon inte orkade gå hem. Klart att jag hämtade henne och skrattade åt henne. För det måste man få göra när de ringer och säger att de är bakis. ;)

Ha en bra dag. :)

JAAAAAA!!!!!!!

Äntligen fungerar min mobil att blogga ifrån igen. :)

Nu kanske det kan komma lite fler inlägg och fler bilder. :)

Jippie!!!!!

Pusseltokiga

Vi har blivit som galna i dessa pussel. 500 bitar eller 1000 bitar lägger vi hemma och på jobbet. Alla pussel är av samma tecknare och det är sånt kaos i varje pussel. Det som är kul är att i varje pussel så är det en del figurer som kommer igen. Kul sånt där. :)

Testar

Mobilen

Sonens födelsedag

Igår var det min sons födelsedag. :)
Han fyllde 11 år, min stora kille.

Han fick inte en sån jättebra start på födelsedagen.
Då jag inte hade har pengar så hade jag inte haft varken tid eller råd att köpa hans födelsedagspresent. Men det ordnade jag med att han fick ett pussel som jag hade köpt tidigare.
Plus att han fick en teckning som jag hade gjort. Jag som aldrig ritar, fick nog en 1a i betyg tror jag. Nu ritade jag iaf av det som jag hade tänkt att han skulle få i födelsedagspresent.

Jag ritade en målvaktsklubba :)

Han blev jätteglad då han förstod att han skulle få en ny.

Eftersom han hade match på kvällen hade jag berättat för honom att vi ska fira honom på lördag. Det tyckte han inte alls om han ville fira på kvällen. Jag berättade åter igen att han hade match och vi skulle tidigast vara hemma halv 8 på kvällen och då han varit uppe så sent ett par kvällar nu så var det nästan dags att hoppa i säng när vi kom hem.

Han gick och var grinig hela dagen. Inte blev det bättre av att de förlorade med 4-3 mot Huddinge. Huddinge gjorde sista målet när det var 8 sekunder kvar. :(

Vi åkte hem och öppnade dörren och GRATTIS!!!!! där stog släkten och ropade och gratulerade.
Det var nästan så att jag fick hjälpa sonen med att plocka upp hakan från golvet. :) Han började nästan gråta av lycka. :)

Där har han gått hela dagen och varit sur på mig för att han trodde att han skulle få gå och lägga sig tidigt på sin 11 års dag.

Han fick utespelarhandskar och ett par byxor av mormor och morfar och utespelarbenskydd av morbror med familj. Han fick även 500 kronor nerskickat från Värmland av farmor och farfar.

I morse sa han till mig att han fick allt han önskade sig. Vilken bra födelsedag. :)

I eftermiddags tog min bror med sig honom till Hockey Monkey i Södertälje och köpte den där målvaktsklubban. En kompositklubba blev det. Han var sååå stolt över den.
Han åkte direkt därifrån till sin träning och den andra målvakten blev grön av avund. Han ville också ha en sådan klubba.

Sonen var alltså jättenöjd med sin 11 årsdag och hans mamma blir glad när sonen blir glad.

En liten lapp...

Jag tillbringade ca 3 ½ timme i en ishall igår, sonen hade träning efter att ha varit på Ip med mig och några till i ca 2 timmar...

I fiket jobbade en kvinna som hörde att jag jobbade i skola medan jag pratade med de andra föräldrarna.

Efter ett tag kom hon fram med en lapp åt mig.

En pedagog har det inte alltid så lätt.
Att lära barnen kunskap, etik och vett.

De nickar och ler, ser ut som de hör,
men tankarna svävar nånstans utanför.

Gång på gång blir man förvånad och stel.
För om och om igen gör de om samma fel.

Men fortsätt att kämpa, vet att det du gör,
får barnen att klara av livet utanför.

Det kändes bra. Det var liksom en påminnelse att det jag gör på mitt jobb det är nog ganska bra ändå.
Jag fick nog den här lappen i precis rätt tillfälle, då jag är väldigt less på jobbet just nu. Ja livet överhuvudtaget men får man då en lite skjuts på vägen känns allt så mycket bättre...

Besviken

När man har tänkt sig att helgen ska bli på ett sätt och det visar sig att det blir helt tvärtemot än vad man tänkt sig. Inte konstigt att man blir grymt besviken då...

När ska jag lära mig att inte sätta upp för höga förväntningar. När det gäller mig och mitt liv ska jag inte ha några förväntningar alls, jag blir ju så himla besviken jämt.

Lärdom Åsa lärdom......

Fullmåne

Vad är det med fullmånen egentligen???

Jag drömmer massa konstiga drömmar och sover så dåligt.
En del tycker att jag är jättelöjlig när jag säger att jag känner av fullmånen men andra håller med mig fullt ut.

Min dotter känner oxå av fullmånen på nätterna. Hon har hyss för sig varenda natt som det är fullmåne. Vilket oxå får mig att sova dåligt då hon väcker mig med sina hyss. :)

Sonen märker inte alltid av fullmånen men ibland dock inte denna gång :)

Inatt som var sov jag dåligt i vilket fall.
Jag hade match igår kväll kom hem vid 22.30. Tog ett glas oboy, fönade håret (annars blir det nästan som ett långt afro) borstade tänderna. Så vid 23 låg jag i sängen.
Då tar det ett tag innan jag har varvat ner från matchen dock inte så lång tid i natt utan 23.30 så sov jag nog.
Sen vaknade jag nog minst en gång i timmen. Antingen för att dottern väckte mig eller för att jag drömt något. MEN den största anledningen var för att titta på klockan. Jag skulle nämligen öppna fritids i morse Panik!!! Jag är inte van alls med det.
6.30 ska fritids öppna. Alla andra dagar börjar jag halv 9 men självklart så läggs min öppning in dagen efter matchdag. :(

Vid 04 fick jag gå upp och ta migränmedicin. Fy vilken huvudvärk jag hade.
Kl 05 var jag på väg att ge upp och kliva upp men lyckades somna om till 5.30 då klockorna började ringa.

Ja klockorna för jag var så rädd för att försova mig så jag ställde både väckarklocka och mobiltelefon. Med en kvarts mellanrum :)

Ungarna var så duktiga och klarade sig själva på morgonen. Det var skönt för jag har ingen lust att väcka dem så tidigt och dra med dottern till fritids. Bättre att de får vara hemma och ta det lugnt på morgonen.

Nä nu ska jag hoppa i säng och förhoppningsvis få sova ordentligt inatt.

Min date

Daten med storebror började med ett samtal från honom. Han undrade om jag stog och gjorde mat till mina ungar eller inte. Nä, jag har precis kommit hem, tänkte väl börja med det alldeles strax svarar jag.
Han säger då att vår date är i fara...
Min älskade brorson som var i Flottsbro och åkte skidor hade ringt. Han hade kraschat. Storebror hade redan hunnit ta en öl så jag sa att jag självklart kör honom till flottsbro för att hämta Linus.

När vi kommer dit så ser vi hur illa kraschen har tagit. Hjälmen hade gått itu och han var väldigt flummig. Det visade sig att han hade svimmat och att han varit ganska borta under en hel kvart.

Istället för att åka hem med honom blev det alltså Huddinge sjukhus. Hur tråkigt det än är på sjukhus så måste jag säga att de tog hand om honom rätt bra. Men att spänna fast honom på en hård bräda med nackkrage, det var ingen hit.

Fasters lilla älskling såg så himla liten ut.

Tack och lov så hade han både hjälm och ryggskena på sig. Det blev en hjärnskakning och en stel nacke men annars var han ok. Ja han har väl lite sårad stolthet också. ;)

Efter ca 2 timmar kom svägerskan och bytte av oss så vi kunde åka hem och duscha och göra oss iordning.

Vi åkte till Heron city och bowlade. Jag vann. :) Vi spelade ca 2½ serie och jag vann 1½. :) Jag var bäst, hihi. Brorsan får väl utmana mig i dart eller nåt istället så att han också får vinna lite. :)
Nä nu ska jag vara ödmjuk.
Min hela serie som jag vann, vann jag med bara 2 poäng han vann den andra serien med betydligt större siffror och den tredje serien hann vi inte riktigt klart men jag ledde ganska mycket har jag för mig...

Efter bowlingen gick vi ut och åt wokat. Mums fillibabba vad det var gott. Men man fick så mycket mat så jag orkade nog knappt äta upp hälften..
Efter maten gick vi in på O´Learys och tog en sista öl.

Vi blev nästan utkastade därifrån då det var stängningsdags vid 00.00.

Jaha, då åker vi hem då. Det var rätt skapligt väder ute inatt och inte alltför kallt så vi valde att promenera hem. Det var såååå skönt, visst när vi närmade oss hem så började det bli ganska kallt om låren, annars var det helt ok. Det tog ca 30 minuter att komma hem men det kändes som om det bara tog 5 minuter. Tiden går fort när man har roligt.

Under kvällen har vi pratat om lite allt möjligt om barnen och hur vi mår båda två.

Det var jättekul att få vara med brorsan, bara vi liksom. :)

Tack så mycket:)

Kram på er allihop.

Gladare

Idag är jag gladare,

Vi vann vår match ikväll med 4-0. :)
Första vinsten av 3 matcher mot dem. Det kändes jätteskönt. :)

Men det är inte den enda anledningen...

Jag ska på date.

Med en kille som är 5 år äldre än vad jag är, han är 180 cm lång, blåa ögon och vad jag tror att det kallas cendré färgat hår.
Jag kallar honom för Anders, mina barn kallar honom för morbror. :)
Japp imorgon ska jag och min storebror gå på date. Vi ska bowla och äta middag tillsammans bara han och jag. Han ringde mig tidigare idag och berättade att vi skulle ut och äta och bowla. Han hade ordnat så att barnen fick skjuts till och hämtning från sitt skridskodisco som de ska till.

Ärligt så känner jag mig lite nervös. Varför liksom det är en kille som jag har känt i 33 år och han lär inte bry sig om jag har sås på överläppen eller kastar klotet bakåt istället för framåt. :)

Nä, jag vet nog varför jag är nervös men jag vet att det kommer att gå bra. Vi kommer nog ha skitkul tillsammans. :D För det vet jag att vi kan ha. Vi har det bara lite för sällan.

Så idag är jag gladare. :D

Misslyckats

Mår inte så bra just nu som ni kanske märker på mina inlägg.
Inte blir det bättre av att sonen gråter sig tills sömns nästan varje kväll. Han har tack och lov en helt underbar lillasyster som hjälper till och tröstar. Efter att jag har gjort vad jag har kunnat så klart.

Jag hör hur hon börjar trösta honom så fort jag har gått ut från rummet. Och trots att jag säger att de ska sova i varsin säng så vaknar de i samma säng. Hon säger till honom att komma och lägga sig hos henne så ligger hon och kliar honom på ryggen tills att han har lugnat sig. Världens finaste lillasyster/dotter.

Jag blir så glad när de har sådan syskonkärlek.

Det hade jag och min storebror när vi var små också. Sen vet jag inte vad som hände. Vi älskar varandra det gör vi. Men av någon anledning så varken umgås vi eller egentligen pratar med varandra längre... Det är jättetråkigt. Speciellt nu när jag mår som jag gör. Och jag vet att han mår väldigt dåligt han med, fast av helt andra anledningar.

Hur svårt kan det egentligen vara att lyfta luren och slå de där 7 siffrorna till honom och bara fråga hur det är? Tydligen jättesvårt då jag inte gör det. Men jag undrar, det gör jag. Jag älskar honom och vill att han ska må som en prins. ;)

Jag vet inte riktigt hur jag ska orka med det som händer runt omkring mig just nu. Så fort någon frågar hur det är så svarar jag att det är bra. För jag är ju inte sjuk och egentligen. Hur många gånger har du inte frågat nån hur det är och egentligen skiter i svaret?

När man möter någon i centrum säger du Hej och hur är det? Hej, jo tack det är bara bra. Själv? Får man till svar jodå det är bra svarar du då. Men ni har redan gått förbi varandra ni har redan säkert 5 meter mellan er. Vad skulle hända om man istället svarade Äh fan det är inget bra, livet håller på att skita sig jag misslyckas totalt just nu. Då har den andre redan gått vidare, för man lyssnar inte på svaren...

Sen finns de ju dem som faktiskt skulle lyssna på mig men det är ändå svårt att säga att man har gjort ett av de största misslyckanden man har gjort i livet.

För det är så det känns. Jag har misslyckats. Nu har jag en son som är ledsen och gråter. Jag har en dotter som visar känslorna på ett annat sätt som jag inte skriver här. Allt för utlämnande...
Och jag har mig själv som inte mår bra. Då har man misslyckats.

Som familj har vi det nog ändå ganska bra hoppas jag men ja jag vet inte...

Barnen framför allt.
Nu ska jag koncentrera mig på dem så att de mår bra, sen får jag ta tag i mig själv. Jag mår bra om mina barn mår bra. Så är det.

Det är fan inte lätt...

Precis som rubriken säger.

Det är fan inte lätt att vara stark och glad när man allra helst vill krypa ihop i fosterställning på badrumsgolvet och bara gråta.

Det är inte lätt, bara så att ni vet...