Nåt bra är att jag har varit hemma hos Vera och haft det riktigt trevligt en stund innan tröttheten tog överhand. Vera hade en liten tjejkväll med ost och kex och för mig påskmust :)
Jag önskar att jag hade lite mer ork och lust.
Jag gillar inte när barnen inte sover hemma.
Tur att jag träffar dem på dagarna iaf.
Det svider lite att de vänner som jag trodde verkligen skulle finnas för mig när separationen var klar inte gör det. Jag vill inte att de ska sitta här hemma och hålla mig i handen och tycka synd om mig. Absolut inte. Då hade jag blivit galen.
Men vad sägs om ett telefonsamtal där man frågar hur det går eller hur jag mår?
Nu har jag andra vänner som faktiskt finns där, de som jag inte trodde skulle bry sig så mycket de frågar hur det är mm.
Tänk vad konstigt. Kanske känner jag inte mina vänner så väl som jag trodde.
När de jag tror ska bry sig inte gör det och de som jag trodde inte skulle bry sig faktiskt bryr sig. :)
Men jag kan, jag vill och jag vågar ta för mig i livet. Det tar bara lite längre tid än vad jag trodde.
Nu ska jag sova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar