Jag hoppas att kusinen var nöjd ändå. ;)
Mina fina troll nere vid elden. Sen kom vi bort från varandra jag och dottern. Inte blev jag orolig inte.
Jag gick ett varv runt brasan och passade på att fråga folk om de sett henne. Efter ca 15 minuter ringer en fd elev till min mobil och säger att han har henne hos sig.
Och folk frågar om det inte är dags att flytta härifrån?
Vissa tycker att bo på samma ställe i hela sitt liv inte är bra. Men liksom, det här bevisade bara att jag har gjort ett bra val att bo kvar.
Jag känner massvis av folk och de känner mig. Vilket betyder att jag har massa av ögon på mina små troll.
Det kanske inte trollen kommer att uppskatta när de blir lite äldre men just nu är det skönt. Jag tror att även de tycker det.
Dottern brukar berätta att folk hälsar på henne i skolan och frågar om det är hon som är min dotter. :)
Stackars lilla flickebarn, så hade jag det med min storebror.
Alla visste vem han var med andra ord så visste de vem jag var. T o m. inne i stan hittade jag folk som visste vem jag var som frågade: Vad skulle brorsan säga om han visste att du var här???
Samtidigt som det var jobbigt så tyckte jag om det. Jag kunde ofta känna mig säker speciellt hemma i vår lilla förort.
Nu ska jag ta och kolla om jag har nåt gott i kylen. Mums!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar