Min vän Malin.

Tänkte på ett mail som jag fick för nåt år sedan.


Människor kommer in i ditt liv av en orsak, för en period eller för resten av livet. När du förstår orsaken, kommer du också att förstå hur du skall förhålla dig till denna person.

När någon kommer in i ditt liv, är det oftast för att fylla ett behov du har uttryckt.
De har kommit för att hjälpa dig genom en svårighet, för att ge dig vägledning och stöd. För att hjälpa dig fysiskt, känslomässigt och spirituellt.
Det kan verka som om de är sända från himlen, och det är de! De är där för det du behöver dem för.

Så plötsligt, utan att du gör något fel eller på en till synes opassande tidpunkt, kommer denna person att säga eller göra något som gör att ert förhållande tar slut. Ibland dör de, andra gånger lämnar de dig. Ibland provocerar de dig och tvingar dig att fatta ett beslut.

Det som är viktigt att förstå, är att ditt behov är mättad, ditt öde är fullbordat, deras arbete är utfört. Den bön du skickade till universum har blivit bönhörd, och det är nu dags att gå vidare.

Några människor kommer in i ditt liv för en PERIOD, för att det är din tur att dela med dig, att växa eller att lära. De ger dig en upplevelse, lugn eller bara får dig att le!
Kanske lär de dig eller visar dig något du aldrig gjort förut. Vanligen ger de dig en ofantlig mängd av glädje. Tro på det. Det är äkta! Men bara för en period.

Livslånga förhållanden lär dig livslånga läxor, sådant du måste bygga upp för att få en solid känslomässig grund. Ditt jobb är att acceptera läxan, älska denna människa och använda det du har lärt i andra relationer och områden av ditt liv. Det sägs att kärleken är blind, men vänskapen är klarsynt. Tack för att du är en del av mitt liv, antingen det är för en period eller för resten av livet.

Jag har ofta tänkt på min vän Malin A efter det här mailet. Hon kom in i mitt liv i andra ring på gymnasiet. Självförtroendet jag hade var kanske inte det bästa, inte heller det sämsta. En dag var vi i stan med klassen på nåt besök. Då jag såg någon med en bukett blommor, och sa att jag vill oxå ha nån som ger mig blommor.

Ett par dagar senare kommer Malin till skolan med en bukett blommor till mig. (Det fanns liljor i så, efter den dagen var liljor vår blomma. Så fort vi skulle ge varandra blommor så var det liljor i buketten.) I buketten fanns ett kort där hon faktiskt frågade mig om jag ville bli hennes vän. Gulligt tycker jag.

Vi blev kanonkompisar. Delade allt med varandra, visste typ allt om varandra mm. Hon hjälpte mig verkligen att få upp mitt självförtroende. Efter ett par år när vi var ca 21 år gamla så tappade vi kontakten med varandra. Det hände lite saker i bådas liv just då som gjorde att vår kontakt bröts.

Vad jag nu undrar är varför hon kommit in i mitt liv igen??? Jag träffade nämligen henne på Mc Donalds i fredags när jag och ungarna satt och tog en glass. Då helt plötsligt gled hon och hennes mamma in där. Jag fick hennes telefonnummer och funderar på om jag ska ringa. Det borde jag göra men vet inte om jag vågar...

Själva samtalet vågar jag ju, men jag har så bra minnen med henne att jag är rädd att om vi inte får samma kontakt igen att jag blir besviken.

Med min vän Ann-Sofi var jag aldrig rädd för det, men vi har fler år bakom oss och vi har alltid haft våra upp och ner gångar i vårt vänförhållande.

Ann-Sofi och Malin har ju betytt en hel del för mig under mitt liv.

Jag ringer nog Malin imorgon och frågar om hon vill träffas och ta en fika. Det kan ju egentligen inte bli sämre än nu???

Oj oj oj vilket svammel. Fast svamla det är nåt som jag är bra på. Ha ha ha.

Kram på er.