Men jag sa till honom att det är mitt liv ju. Jag har valt att ha det så för att jag vill ha det så. Det kan ju inte vara fel. Diskussionen blev ganska hetsk fast ändå hjärtlig. Våra andra kollegor bara tittade på oss och tyckte att vi två betedde oss som ett gift gammalt par. Men det blir nog så när man har jobbat så nära varandra som vi har gjort länge nu. Man vågar säga vad man tycker och tänker. Men är vänner ändå.
Men hur som helst så får han mig alltid att tänka efter om mitt liv. Det var även han som fick mig att sluta dricka cola, eftersom han fick mig till att räkna ut hur mycket cola jag drack på en månad. Alldeles för mycket...
Jag ska nog ge hockeyn en chans till i vinter. Om det inte funkar för att ryggen eller knäna inte håller, då har jag gett upp hockeyn på mitt bevåg och inte på D:s.
Det kanske känns bättre för D också för jag ser på honom att han känner sig skyldig när vi pratar om min hockey och om varför jag slutade.
Det är inte hans fel, det var mitt val, men det var ju för att jag kände att det blev för mycket med hans hockey och min. Vi får se hur det går.
Måste börja med att maila hockeylaget som jag provade i, om de fortfarande vill ha mig... De var ju ganska på i början av sommaren ringde och skickade mail mm, men nu har det varit lugnt ett tag...
Så nu måste jag sätta igång med konditionsträningen igen kan ju inte spela hockey utan kondis.
Oj oj oj,
Nu är det ju faktiskt inte bara för att han sa som han sa, utan jag har tänkt på det här ett tag nu och varför inte liksom. Hockey är ju jag liksom. Jag känner mig inte hel utan hockeyn, och försöker få ut vad jag behöver genom D och det är inte rätt. Jag kan ju innte bygga upp mitt liv på hans hobby, han kanske slutar om ett par år, speciellt om jag lever ut min dröm genom honom.
Nu ska jag sluta svamla. Kram på er alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar