Nyår

Jaha då var det nytt år igen då.

Nyårsafton firade vi ihop med mina underbara föräldrar.
Vi bjöd på middag och lite tilltugg.
Det blev även att titta på JVM.
Pappa som skulle ut och ploga kl 7.00 imorse gick och la sig och vilade en stund.

Strax innan 00.00 gick vi ut på gården och tittade på fyrverkerierna och hälsade på alla grannar och önskade gott nytt år.

Mamma och pappa gick hem rätt snart. Men det var kul att de stannade så länge trots att pappa skulle upp så tidigt...

När vi insåg att JVM matchen skulle avgöras med förlängning och ev straffar gick jag och sonen in. Sambon och dottern kom in precis lagom till straffarna.

Sverige vann över Canada efter straffar och är nu i semifinal. :D

Nu är det 2011. Borde vara mitt lyckoår då 11 är mitt lyckonummer.

2011 skulle ju kunna ha börjat mycket bättre än vad det gör men det är sviter från 2010 som fortfarande gör sig påmint.

Men som jag skrev i början av 2010:
2010 skulle vara förändringarnas år och sannerligen visst blev det så.

Vi fick en ny rektor på skolan. Hon tog tag i ekonomin direkt då vi inte var en skola i balans. Hon gick på som en ångvält och vände upp och ner på allt i skolan känns det som.

Då jag är en otrolig vanemänniska (det börjar bli bättre) så har den här hösten varit jobbig. Mina vänner på jobbet har antingen sagt upp sig, deras tjänst gått ut eller blivit övertaliga.
En vän fick dock en helt annan tjänst på jobbet vilken jag absolut unnar henne. :)

Förändringarna som rektor gjorde rörde inte mig så mycket i början (kanske inte så mycket överhuvudtaget) Men istället för att vara 3 personal på 50 inskrivna barn blev jag ensam kvar...
Det var en riktigt stor förändring. Jag var riktigt orolig i början men har nu insett att mina elever lyssnar bättre på mig nu... Så den förändringen blev ju bra.

Det sker mer förändringar i livet just nu.
Jag har ju insett att sonen håller på att frigöra sig. Han som alltid har lyssnat på mig. Har jag sagt sitt ner så har han suttit ner tills jag sagt åt honom att han kan gå.
Nu är han lite uppkäftig, vill inte hjälpa till med någonting om han inte får nåt för det och tom då funderar han länge...
Han säger saker till mig som sårar mig och som jag ser att han ångrar att han har sagt men då är det försent liksom.

Det är tur att jag älskar honom så. Han är mitt allt ihop med hans lillasyster.

Nu ser jag fram emot 2011 med skräckblandad förtjusning. Men det ska bli spännande att se vad 2011 har att erbjuda. :)

Kram på er.