Panik

Hm, jag tror att jag har insett den här helgen att jag skulle behöva vara utan mina barn lite oftare än vad jag är.

Sonen lämnade mig i lördags morse. Det var ganska ok. Det kom en liten tår när han åkte, men om det var för att jag så gärna ville följa med eller om det var för min panik att han skulle lämna mig. Det vet jag inte. Tror faktiskt att det var en blandning.
Det var iaf ganska ok, jag menar jag hade ju dottern kvar hemma.

Sonen kom hem sent på söndagskvällen. Han gick och la sig och på måndagsmorgonen träffades vi bara lite snabbt då jag skulle jobba.

Måndagen tillbringade de hos min underbara mamma. På kvällen tog de den stora båten och for iväg på en finlandskryssning. Det var då min panik kom.

Jag vet inte hur man gör utan barnen. Jag kom hem från jobbet, plockade undan lite och sen satte jag mig och spelade lite guitar hero. Men sen då? Det var där jag inte visste hur jag skulle göra liksom. Middagen blev youghurt och macka. Glodde lite på tv mm. Men hallå. Det är ju inte vad jag är van med. Jag var tom på väg att åka till sonens träning även om han inte var där...

Jag måste genast försöka att skaffa det där livet alla pratar om. Hjälp hur gör man det???

Nä, nu ska jag dammsuga och sen göra mig iordning för jobbet. Jobbet är bra för då har jag nåt att göra :)

Ha det bäst. Kram