Polis såklart, finns det nåt annat???

Häromdagen tittade jag på ett reportage från min skola som jag jobbar i. Eller ja det handlade väl kanske mest om 2 st elever som bytte skola men iaf...

I reportage frågade de en klass 9or om hur många av dem som visste vad de ville bli när de blir stora. Det var bara ca 4 stycken som räckte upp handen.

När jag gick i 9an då var jag helt säker på vad jag ville bli. Jag skulle bli polis. Såklart. Det fanns inget annat. Jag hade min bana klar.

Först gå ut 9an såklart. Sen skulle det bli barnskötarprogrammet på gymnasiet, så jag hade nåt att falla tillbaka på om det var nåt som sket sig med polisen...

Efter gymnasiet så skulle jag först bli undersköterska och sen ambulansförare och sen den stora drömmen POLIS.

Jag gick ut 9an. Jag gick ut gymnasiet. Jag började läsa till undersköterska, men där tog drömmen slut. Jag fick problem med huvudet. Det var höstterminen 1996. Jag klarade nätt och jämt av att läsa klart den terminen. Jag blev vårdbiträde...

Jag försökte som ni kanske vet att läsa upp Historia A för ett tag sen men klarade inte av det pga att jag har för mycket att göra i mitt liv. Jag klarade inte av att läsa in 1 år på 8 veckor.

Vissa dagar är det nästan att jag gråter. Andra dagar intalar jag mig att jag skulle nog inte bli en bra polis ändå. Alldeles för godtrogen som jag är. Man är oskyldig tills motsatsen bevisats...

Just nu sitter jag ändå och funderar på om jag inte skulle söka mig till skolbänken igen och kanske läsa Historia A på riktigt. Att gå på lektioner mm...

Vi får se hur det blir.

Jag får leva på att jag iaf fick praktisera som polis när jag var 17 år.
Tyvärr var det snöstorm den helgen som jag "jobbade" natt och allt bus höll sig hemma. :)

Det var ett lägenhetsbråk som vi fick åka till. Men det valde jag att inte följa med till då det var i min egen port och alltså mina grannar som bråkade. Jag kände mig bara som en nyfiken granne. Jag valde därför att gå hem så länge.
Jag kommer fortfarande ihåg hur det kändes när vi kom i polisbilen, ställde oss i vändplanen och ut kliver 3 st poliser som öppnar dörren för mig och vi går in i min port. Jag såg en del nyfikna grannar i fönstren och jag tänkte att nu kommer skvallerkärringarna att ha nåt att prata om på fikarepet på gården imorgon.
Mycket riktigt så fick min mamma förklara för dem varför jag hade åkt polisbil kvällen innan. ;)

Ett annat minne var när vi hade parkerat utanför Vivo i Skärholmen. När vi skulle sätta oss i bilen igen så öppnade jag dörren och klev in. Då hör jag en kille säga till sin kompis: Fan, vad schyssta de var mot henne då. Så där schyssta var de inte mot mig. :D

Hur många kan säga att de blev det de ville bli när de gick i 9an?? Inte jag...