söndag 19 september 2010

Ett litet brev till min Vera.

Dels för att hon blir så glad när jag nämner henne här. :) Dels för att jag själv vill och dels för att hon ska veta vad jag tycker och tänker.

Vera, nu har vi känt varandra i ca ett år. Men vi blev nog inte riktiga vänner på en gång utan det blev vi nog på riktigt efter hockeysäsongen. Alltså i februari/mars nån gång. Under den här tiden tycker jag att vi har lärt känna varandra ganska väl, även om du tycker att jag är lite väl hemlig av mig ibland. ;) (Har du börjat böla ännu???) ;)

Jag har längtat efter en vän som du. En vän som ställer upp om jag behöver hjälp eller tom när jag inte behöver det så finns du där.
Jag känner rätt många personer men jag tror inte att jag har någon som skulle ställa upp så som du gör. Eller bara kommer över för att hänga lite. Antingen ute på gården, framför tvn eller på min balkong. :)

Du kom och tittade när sonen hade cup ute i Haninge bla, det tycker jag är att ställa upp. Det var ju bara för att du ville liksom...

Sen för nån vecka sen skickade jag ett sms till dig mest på skoj, där jag berättade för dig att det hade kört ihop sig för mig.
Sonen hade hockeymatch, jag var på kryssning och dottern blev kallad att spela 2 fotbollsmatcher, bortamatcher tom...

Sms löd: Du har inte lust att leka Stephanies mamma på söndag? Hon har 2 matcher i Tullinge, jag är på kryssning och pappa är på hockey med sonen. Sambon gav mig bara en ond blick när jag bad honom lösa det.

Nu har jag inte sparat ditt svar men svaret kom direkt och löd ungefär som: Självklart gör jag det.

Du anar inte hur glad jag blev för att du ville/kunde ställa upp. (Sen fick du ju en ganska bra överraskning på fotbollsmatchen. Inte varje dag man träffar sin Idol och får spela fotboll med henne. ;) )

Söndagen kom och du hade hämtat henne och åkt iväg med henne...
Matcherna gick ju jättebra och du smsade mig direkt efter varje match. Det gladde mig att du var nog stoltare över min dotter än vad jag hade varit om jag var med. :)

Vad vill jag med mitt brev till dig Vera?
Jo jag vill bara tacka dig för att du vill vara min vän. Att du finns här i mitt liv och ställer upp för mig i vått och torrt. Jag hoppas att du vet att jag ställer upp för dig också om du behöver det.

Jag har lite svårt att be om hjälp men när jag väl gjorde det så fanns du där på en gång.
Tack så mycket.

Du vet i Grey´s anatomy. Där pratar ju Meridith om att hon har sin människa i Christina. Att de är varandras människor.
Du är min människa. Bara så att du vet det.

Puss på dig min vän. :)

Ps. Du kan torka tårarna nu. :)

3 kommentarer:

Sus sa...

Men vad fint!

Åsa F sa...

Tack Sus. Det är skönt att äntligen ha hittat sin människa.

Vera sa...

Som sagt, jag började gråta vid rubriken...
Älskade vän, du är min människa!
Jag ställer alltid upp och det vet du :)
Puss på dig!