När man var tonåring då kunde man sova hela dagen (om man fick för pappa). Nu när man är 32 år då längtar man efter en ordentlig sovmorgon. Den kom igår...
Jag hade ingenting planerat i almanackan, jag skulle få sova. Jag vaknade halv sju. Somnade om strax efter, vaknade 7 av att sonen hade glömt att stänga av sin väckarklocka Nu tog det ett tag innan jag kunde somna om. Men jag lyckades till halv 9 då telefonen ringde. Då gav jag upp. Det var bara att kliva upp ur sängen.
Jag som hade behövt att sova lite då jag har haft sån hemsk huvudvärk de senaste dagarna...
Men men det kommer nog en dag då jag får sova också. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar