Att fisa - Äckligt eller bara naturligt???

Alltså, min kära sambo har aldrig hört mig fisa. (Om jag kanske inte har fisit i sömnen nån gång, och han har haft vett att hålla tyst om det...)

Vet ni hur jobbigt det är?
Han har datorn i vårt sovrum. Sovrummet är precis utanför vårt badrum. Datorn är nästan vid dörrhålet. Jag kan alltså inte ens fisa när jag går på toaletten. För ni har väl fisit i en toalett nån gång? Det ekar som fan.

Så till och med när jag går på toaletten så får jag hålla mig. Fatta vad ont i magen jag kan få ibland. ;)

Däremot så har han faktiskt känt lukten av dem nån gång. Pinsamt. Det har varit när jag kanske har varit lite kass i magen och han har varit ute. Så helt plötsligt kommer han hem. Fatta han skulle ju vara borta länge till, och kommer hem precis när jag har fisit. Jävla gubbe!!!

Nu är det bara spärren mot han som jag har. Mina fina barn, de har fått höra hur duktig mamma är på att fisa. (Men det är inte ofta) Man gör sånt på muggen tycker jag...

En god vän till mig, hon fiser ofta. Hon bryr sig inte ens vem som är i närheten. Hon satt i soffan mellan min gubbe och hennes gubbe. Helt plötsligt lyfter hon på ena skinkan och säger att nu ska jag fisa och gört...

Visst önskar min mage att jag kunde vara mer fri med fisarna men inte så fri kanske.

Nu har ni fått höra om mina fisar (eller inte fisar kanske). Kul va???